Hon hällde upp varm choklad i två stycken muggar och gav den ena till mig. Hon spruttade även lite grädde i den
mums.

- Du Justin....

- Ja? frågade jag lite oroligt. Med tanke på hur Hannah's röst lät så var det inte så konstigt att jag gjorde det.
- ...jag har funderat lite och...
- På vad?
- ...vår framtid. Undra var vi är om tio år. Tänk vi inte är tillsammans längre? och tänk om vi har typ massa barn, haha. Nej men jag undrar liksom.

Jag skrattade lite. Och pussade henne lite lätt på munnen.
- Ja jag har ingen aning. Om tio år är jag 26 och du 27 så ja... vi kanske har ett barn. Vem vet? du vill väl ha barn?

Hannah tittade med sina stora vackra ögon på mig. 
- Ja självklart! två eller tre stycken. Två tjejer och en kille.
- Vilket sammanträffande, sa jag.
- Hihi, men lova en sak Justin...
- Vad då förnågot?
- ...att jag får bestäma namn till en av tjejerna.
- Du får bestäma alla tre om du vill det. Bara jag får lära killen att spela hockey!

Hon nickade till svara och blundade samtidgt. Det började redan att bli mörkt ute och kallt.
- Vi kanske borde dra oss hemåt, frågade Hannah och började att knyta upp sina skriskor.
- Låter bra!

Vi packade ihop våra saker och gick bort i mot bilen som var parkerad en bit där ifrån. Det hade börjat att snö lite och blåsa. Vi hoppade in i bilen. Jag körde.
- Den här dagen har varit toppen, sa jag.
- Aa verkligen! det får vi göra om, svarade hon.

Nu hade det börjat att blåsa och snöa ritkigt mycket och vi fick köra ännu långsammare.
- Justin AKTA! skrek Hannah.

Jag tittade fram. Det ko ut en stor älg ifrån skogsbrynet. Jag var tvungen att tvårbromsa och då blev det att vi slirade. Vi körde runt i ett varv eller två och åkte sedan ner i diket.
- Justin gick det, bra? frågade Hannah.
- Ja jag är okej, är du okej?
- Ja jag är okej.

Jag försökte att strata bilen. Men det gick inte. Jag försökte igen.
- Vad fan har hänt nu?
- Jag har ingen aning.

Jag hoppade ut ur bilen. Men jag hittade inget som var fel. Inte för att jag var någon expert på bilar. Men lite kunde jag ju.
- Hannah ringa efter hjälp!

Hon tog upp sin mobil. Och ringde.
- Justin det är ingen täckning här. Det fungerar inte, sa Hannah panikslaget.
- Helvete!

Vad fan skulle vi göra? det var skit kallt ute och vi skulle dö om vi gick hem. Plus att det var ganska så långt. Jag gick in i bilen igen.
- Justin vad ska vi göra?
- Jag vet inte, kom så lägger vi oss här bak.

Jag kröp bak i bilen och Hannah kom efter mig. Vi kramade om varandra och fick i allafall lite värme.
- Vänta lite, sa hon.

Hon lutade sig över baksättet och bak i bagaget.
- Taaaadah! sa hon och tog fram två stycken täcken.

Vi tog dem om oss. Vi la oss tät in till varandra. Det var svinkallt. Vi somnade så.

Min mage kurrade när jag vaknade nästa morgon. Jag reste mig upp. Det var galet mycket snö ute. Jag kunde knappt öppna bildörren. Jag tog upp min mobil och ringde. Nu var det täckning. Jag fick tag i Hannah's pappa. Han skulle komma så fort som möjligt och hjälpa oss.
- Hannah vakna! sa jag och puttade till henne.
- Mm..

Hon kliade sig i ögat och reste sig sedan upp.
- Fan vad kallt här är! sa hon och tog täckte ännu närmare sig.
- Aa!

När vi kom hem igen gick vi båda in i badrummet.
- Vi duschar så vi får igång blodcirkulatioen igen, sa jag.
- Låter bra!

Jag satte på duschen och tog av mig mina kläder. Hannah gjorde det samma. Hon var galet snygg.
- Åh så skönt, sa hon.

Jag tryckte upp henne i mot duschväggen och kysste henne passionerat....

---

Kort episode, men måste hinna med att duscha och sen sova. Skola i morgon:( men vad tyckte ni?