När vi kom tillbaka till hotellrumt. Fick jag nästan en klump i magen. Jag såg Hannah ligga i sängen i sina sexiga turkosa underkläder och säga: " Justin, kom, jag är redo nu" men jag insåg snabbt att det inte var det. Utan det var...

Jasmine. Vad fan gjorde hon här?
- Jasmine?
- Justin, kom! Jag vet att du vill! hon vissade med pekfingret att jag skulle komma. Men nej! Jag skulle inte gå fram till henne och kyss henne.
- Jasmine gå! Du vet att jag älskar Hannah, inte dig. Så gå.
- Du vet inte ens vem Hannah är! Kolla här.
Hon tog fram sin mobil och vissade mig några bilder på Hannah. Det var några när hon kysste en kille som jag inte ens kände igen. Och en när hon var utklädd tilll typ värsta horan, ute på en gata. Vad var det här för bilder? Dem måste vara photoshopade eller något? Hannah skulle ju aldrig gör något sånt här.
- Jasmine, jag skiter seriöst fullständigt i vad du säger, dra.
Hon gick motvilligt ut och stände dörren. Jag tog upp minn mobil och ringde Hannah.
- Hallå?
Ojdå! Hon kanske sov kom jag att tänka på.
- Hej, väckte jag dig?
- Nejdå, det är ingen fara. Vad har du på hjärtat då?
- Jo, e vad e det för bilder när du kysser en kille och ser ut som en hora och går runt på en gata?

Hannah

Nej, hade han sett dem bilderna? Fan! Det var ju inte dirket bilder som vissade vem jag var i dag. Utan mer vem jag var för drygt ett halv år sen.
- Asså, Justin. Det är jag. Och ja tyvärre har jag sett ut så. Jag gjorde det för drygt ett halv årsen. Och killen jag kysser, var min dårvarande kille, Jack.
- Har du seriöst sett ut så?
- Ja, och jag ångrar det som in i helevte. Det var ett tag när det var jobbigt hemma.
- Vaddå? vad var det som var jobbigt hemma?
- Jag orkar inte berätta nu. Jag berättar när vi ses om några dagar istället. Jag lovar.
- Funkar för mig. Älskar dig!
- Älskar dig mer.
Vi la på samtidigt och jag somnade med en gång. Jag drömde om Justin den natten. Jag drömde att vi var på en strand och hade en romantisk middag där. Solen gick ner och vi kysstes och hade det mysigt. Fast vi var inte 16som vi var nu, utan typ 30. Justin var lika snygg som han var nu. Men han var mycket mer vältränad.
  Jag vaknade nästan morgon av att det var en fågel som hakade på mitt fönster. Jag hade vaknat upp av det flera gånger och det var hemskt. Jag kunde inte somna om, så jag gick in på toan och duschade och gjorde mig i odrning åt sedan frukost och åkte till skolan.
- Nämen hej, är det inte självaste HannahBieber?
Jag vände mig om. Det var Lilly. Jag såg i hennes blick att hon var sur på mig. Jag hatade när hon var sur på mig. Hon betydde så mycket för mig. Och jag ville verkligen inte att hon skulle försvinna ur mitt liv. Jag hade känt henne sen dagis.
- Va? jag har inte förrändrats dirket bara för att jag är tillsammans med Justin Bieber om du tror det? Jag är samma tjej som jag var innan.
- Ja, tycker du ja. Du har väl ingen aning hur det känns när någon ljuger för en hela tiden?
- Jag ljuger inte?
- Så du menar att du har talat sanning ändå, sedan du träffade Justin?
- Men jag ju inte kunnat säga något? Jag hade sagt det till dig med än gång om jag hade fått det.
- Jag tror det inte.
- Nä okej gö inte det då, men det är sant och jag kan inte säga något mer än sannning.
Jag tog min mattebok och gick bort till klassrummet. Min klass som var helt cp, var i dag till min stora förvåddning helt lugn och stilla. Annars brukade vara som en djungel i vårat klass rum. Det brukade vara folk som kastade pappersplan, hoppade upp och ner stod på bänkarna och bettede sig som apor, rent ut sagt!
  När skolan var slut gick jag ner en snabbis på stan och letade efter en balklänning igen. Den här gången hittade jag faktiskt en som var ljusrosa och såg ut som en prinssekläning. Precis en sån jag ville ha. Plus att den inte var så dyr, som dem flesta andra var.
  Jag gick till provrummet och provade den. Den satt perfekt. Precis som den gör på Askungen på balen när hon har den vita klänning. Jag tog ett kort på mig själv i klänning och skickade till mamma. Hon svarade med än gång att jag skulle köpa den och få pengar sedan. Jag gjorde som hon sa och köpte även ett par vita högklackade skor.
- Jag vill ha det här, sa jag.
- Å den är så fin, den här klänning, sa affärsbiträdet.
- Ja visst är den, och inte så jätte dyr heller.
- Nej, verkligen inte. Var förvånad när jag började här att den inte kostade mer faktikst.
- Ja verkligen!
Jag gav henne mitt kort.
- Så hoppas, du får killen i dina drömmar i den här klänning, sa hon när hon hade packat ner klänning i en fin kartong.
- Ja det får vi hoppas!
- Välkomen åter!
- Tack!

Justin

Flyget skulle lyfta klockan 10. Så det blev att gå upp tidigt. Jag var trött som tusan och orkade knappt hålla uppe ögonen i duschen. Jag såg fortfarande Hannah framför mig i sina turkosaunderkläder. Det hade nog varit det vackratse jag hade sett i hela mitt liv.
- Jag la ner din Ipod i din resväska, sa mamma till mig.
- Okej, tack mamma!
Jag tog min Ipad och twittrade.
Byebye Germany, and hello New York!:D
Tweet
Nu var det bara tre dagar kvar tills jag skulle få träffa Hannah igen...