Jag gick in på datan för att se om Hannah hade twittrat något. Men nej, det hade hon inte. Jag försökte att ringa igen. Men inget svara nu heller. Nu började jag bli orolig på riktigt.

Varför var mina föräldrar så jävla cp? Varför var inte dem normala som alla andra föräldrar var. Jag tänkte på Justin. Undra hur han hade det nu. Undra om han längtade och saknade mig? Jag saknade han. Jag ville ha honom här vid min sida.

Jag loggade in på twitter för att se om Justin twittrat. Det hade han inte. Jag såg att Jasmine hade twittrat ett privat meddelande till mig.

Jag kände hur nära jag var på att slänga datan på golvet och hoppa på den. Varför skrev hon så?

Jag visste ju att det inte var sant. Eller?

- Hannah, kom nu det är mat.

Jag gick ner. Det var en måltid som var en tråkig än. Det var tyst. Eller mamma och pappa försökte få mig att prata. Men jag svarade inte. Jag vägrade efter vad dem hade gjort. Efter maten gick jag och la mig. Jag skulle ju till skolan i morgon.

Jag vaknade nästa morgon, tidigt. Jag låg kvar i sängen i säkert mer än en timme och bara tänkte och tänkte. Jag tänkte på balen som jag inte skulle få gå på. Jag ville ju gå dit Justin och ha det skoj och mysigt. Då skulle ha få träffa mina "vänner" eller ja om dem fortfarande var mina vänner. Vilket i nu läget kändes otroligt fel.

Jag tog ett djupt tag och reste mig upp ur sängen tog på mig ett par rosa spetstrosor och en svart spetsbh. Skit i om det matchade eller inte. Ingen skulle se dem ändå. Jag drog på mig ett par svarta jeans och en sen ett linne till det, och en svart cardigan.

Jag gick ner och rostade några mackor och gick sedan till skolan i långsamt tempo.

Lilly pratade med mig till min stora förvåning idag. Vi hade det faktiskt riktigt roligt på lektiorna. Vi skrattade och pratade.

Annars så var allt som vanligt. Alla blängde typ på mig. Fast jag visste inte varför? Jag hade inte direkt gjort något fel? Inte vad jag visste i alla fall.

- Så, vad ska du göra i dag efter skolan? frågade Lilly efter matte lektionen.

- Ska plugga, har kemiprov i morgon.

- Ska vi plugg tillsammans?

- Kan inte, har utegångsförbud.

- Men du är ju hemma i så fall?

- Vill inte riskera att det blir längre än vad det redan är. Mamma och pappa har sagt om jag sköter mig, så kanske jag får gå på balen.

- Vad får du inte det nu?

- Nej, det är därför jag inte kan vara i dag. Men vi kan säkert snacka i skype eller något?

- Visst, sure.

Det ringde in och vi gick in till klassrummet.

Hade Justin Twittrat. Han had till min stora förvåning inte twittrat något om "oss" eller något annat som jag skulle märka var personligt.

Hannah hade varken ringt eller sms:at mig. Vad hade jag gjort  egentligen? Jag tänkte igenom, hela dagen som jag hade spenderat med henne i går och i förr går och innan dess. Men jag kunde inte komma på något, som jag hade gjort fel. Det var det som var så jobbigt. Att inte veta var felet var.

- Mamma?

- Ja?

- Kan jag få låna din mobil.

- Ja visst.

Hon sträckte över sin mobil till mig. Jag slog in Hannahs telefon numer. Men inget svar nu heller. Jag ringde hem. Inget svara.

Jag gick runt i cirklar och tänkte och tänkte. Men kom verkligen inte på det.

- Hey Justin!

Jag vände mig.

- Hej.

Det var Jasmine. Vad ville hon nu då?

- Kom lite, jag måste visa dig en sak.

Jag fick känslan av att detta var något riktigt dåligt och jag var rädd att det skulle förändra något mellan mig och Hannah. Och det fick det inte. För jag gillade allt precis som det var.

Trots mina onda aningar följde jag med henne in till hennes hotellrum. Hon loggade in på sin twitter och...

Jag hörde att telefonen ringde. Men jag orkade inte att svara. Vem det än var så hade jag inte tid att snacka. Jag var tvungen att plugga. Jag fattade inte ett skit av det jag arbetade med så det gick inte så bra på själv pluggfronten.

Justin? Att jag var människan som skulle bli hans Favorite girl, var helt obeskrivligt. Jag kunde fortfarande inte riktigt fatta det. Det var ju egentligen helt sjukt. Eller?

- Hannah, sa Lilly helt oväntat.

Hon kom in springande i mitt rum.

- Du måste se det här...