Hon drog av sig sina jeans och kom och kröp ner under täckte med mig. Hon luktade undebrart även idag.
- Ska vi dra och hyra film eller något?
- Ja det, kan vi göra, sa jag.
Vi tog på oss igen och gick ut i bilen.  Vi körde och pratade.
- Justin se upp!
Det kom en bil från andra sidan. Jag hann inte stan. Det blev bara helt svart!

Jag vaknade till lite lätt. Det dunkade i hela huvudet och jag hörde ambulansen. Jag vred på huvudet, det gjorde ont. Hannah låg jämte mig och blöde. Jag skrek inombords.
  Dem tog in oss på sjukhus. Dem fick operar både mig och Hannah.


Hannah

Justin var fortfarnade inne i operationsalen och blev opererad. Jag skade av nervösitet. Tänk om han inte skulle överleva? Då vet jag seriöst inte vad jag skulle göra. Det skulle vara hemskt vilket fall som helst.
  Jag fick smärtstillanade och somnade sedan in i en djup sömn. Jag vaknade lite senare. Då var det en doktor i rummet.
- Hej Hannah! Du har haft riktig tur ska jag säga dig. Men Justins...
Nej, nej, NEJNEJENEJNEJNEEEEEEEEEEEEEEJ!
- Vad är det med han? jag hade gråten i halsen och ville bara skrika.
- Just nu är läget stabilt. Men han fick en blödning i hjärn som vi måste stoppa. Och vi ska göra det om en timme. Och tills detta är det bara att hoppas.
Jag började att stor böla.
- Och, ja just det. När det gäller ditt barn så...
- Nej inte nu, röt jag till han.
Han tittade häpet på mig och gick där ifrån. Jag fick träffa Justin. Jag ville ha han vid min sida. Nu! Jag fick smärtstillande igen och somnade sedan om.
Det starka ljuset ifrån månen lös in genom fönstret när jag vaknade. Jag fick ont i huvdet. Jag vände mig lite om och såg att Justin låg och sov i en säng jämte mig. Han hade ett stort bandage runt hela huvdet. En maskin som han typ var inkopplade i pep ett iriterande ljud. Jag vill bara kasta min kudde på den så att den slutade att pipa. Men jag var försvag.
  Jag låg i timmar och bara hoppades på att Justin skulle vakan.
- Eh, aj, ah, va...va.. är jag?
Jag tittade upp. Justin tog sig över huvudet. Jag såg på han att han hade ont.
- Justin vi är på sjukhuset. Vi var med om en bilolycka. Och dem fick operera oss båda, sa jag. Tårana forsade ner för kinderna.
- Vem är du?
Jag tittade på han. Han kom inte ens ihåg vad jag hette. Jag började att gråta ännu mer. JHag tryckte på knappen som läkarna hade sagt att jag skulle trycka på om det var något som hade hänt. Doktorn kom in och tittade på mig.
- Han minns inte vem jag är! skrek jag till han.
- Jag vet. Men hans minne kommer att vara tillbaka om några dagar. Det är ofta så när man har gjort en operation i hjärnan.
- Är du säker?
- Ja, jag har gjort det här många gånger. Tror mig! sa han och log i mot mig. Just då var hans leende bara iriterande. Men jag visste ju att han bara ville väl.
Justin somnade om igen, men vaknade lite då och då. Men somnad hela tiden om.
Dagarna gick sagt och vi var tvunga att vara kvar på sjukhuset för observation eller något sånt där konstigt ord.
- Hannah?
Jag vände huvudet mot Justin. Han minndes mitt namn. JA!
- Ja?
- Vad är det som har hänt egentligen?
- Vi var med i en bilolycka. Men vi kommer att klara oss båda två!
Han fick tårar i ögonen och gick på skakiga ben fram till min säng och la sig jämte mig.
- Förlåt!
- Du har inget att be om ursäkt för, sa jag.
Han pussade mig på pannan. Tänk snart skulle vi bli föräldra och en "riktig" familj. Det skulle bli roligt på något sätt.
- När får vi åka hem?
- Om några dagar, svarade jag.
- Okaj! sa han och log i mot mig. Jag blev varm i hela kroppen.
Doktorn kom in i rummet igen. Men den här gången hade han en ledsen min i ansiktet.
- Jag har tyvärre dåliga nyheter....
Jag kramade Justin's hand hårt.
- Hannah du har fått ett missfall. Jag är ledsen. Vi försökte att rädda det. Men det gick inte. Jag är ledsen.
Justin kramade om mig hårt. Jag började att gråta igen. Jag hade ju precis tänkt på hur det skulle vara med mig och Justin och vårna bebis. Men nu. Så var det dött? Varför, varför, varför?
- Jag är väldigt ledsen! sa han igen.
Han gick sedan ut ur rummet och jag och Justin fick vara ifred.
- Är du okej Hannah? frågad han mig. Hans blick var orolig. Jag lungade ner han med en puss.
- Ja jag är okej.
- Bra! jag finns här de vet du!

---

Räcker det ungefär så här långa episoder? då kommer det 2-4 stycken varje dag? ;)