Jag stod och skakade bakom scenen. Om två minuter skulle jag upp på scen och presentera.

 

-       Nervös? Sa Justin som kom bakom mig och viskade i mitt öra.

-       Shit, du skrämde mig! ja, jag kan knappt stå stil. Vad ska jag göra? Tänk om jag snubblar, säger fel eller gör något annat pinsamt.

-       Men gumman då, nej då! du klara det galant! Sa han och gav mig en stor varm kram.

 

Jag öppnade ögonen och såg Robin kolla på mig. Jag släppte snabbt taget om Justin och sa ”tack” han gick sedan iväg.

 

-       Så Justin.

-       Ja Justin, vad är de med honom? Frågade jag surt och tittade på Robin.

-       Nä inget, sa han och försökte slippa undan.

-       Vi tar de efter att jag har presenterat. Måste dra nu.

-       Vänta, här får du! Sa han och gav mig en stor bukett röda rosor och en puss på kinden.

-       Tack älskling! Satt dem inne i min loge är du snäll.

 

Jag skakade på mig och gick sedan upp på scen. Alla platser var tagna. Aulan var fullproppad. Jag tittade ner på den första lappen jag hade i handen och sa vad de stod.

 

”Hej och välkomna till Stone High välgörenhetskonsert. Pengarna ni idag donerar och köper saker för går till våran skola. Vi är väldigt tacksamma för att ni kommit. Så nu välkomnar jag Aliisa Star med sin gitarr och egen skrivna sång, I don’t belive you”

 

Jag gick sedan ner ifrån scenen och möte Aliisa på vägen. ”Lycka till” mimade jag. Hon log till svar och gick sedan upp.

 

Jag gick upp och ner tre gånger innan jag skulle presentera Justin. ”Så sist men inte minst Justin Bieber!” Hela publiken jublade.

 

Justin

Jag drog handen genom håret. Tittade mig själv i spegeln. Jag hörde Elena säga mitt namn. Jag tog mikrofonen som låg inne i min loge och gick ut. Musiken till misteltoe började spela.

 

Is the most beautiful time of the year…

 

Jag sjöng klart den låt och sjöng sedan pray, Christmas love, Santa Claus is comming to town. Jag tappade bort mig lite, men det löste sig. 

One less lonley girl(då Elenas kompis, Zara fick bli ollg), efter den körde jag baby. Hela publiken sjöng med, eller ja den yngre delen av dem. När låten var slut snackade jag lite. Sen sattes musiken till All I want for Christmas is you. Elena kommer upp på scen och sjunger Mariah Careys del. Första gången jag hade hört henne sjunga hade jag smällt av. Hon sjöng bokstavligen som en gud. Vi gjorde ungefär som rörelser, steg eller vad man ska kalla det, som jag brukar göra på overboard. När vi närmade oss sluten av låten och gick emot varandra, publiken blev som galna! Vi avslutade låten med en kram och att jag kysste henne på kinden. Hon log och vi gick av scenen.

 

Hon hade på sig en kort röd klänningen. Håret var uppsatt i en knut och två flätor i luggen. Hon hade blivit sminkat naturligt och var riktigt vacker. Det var tur att hon var kort för hennes klackar var säkert över 10 centimeter och jag hade sett ut som en dvärg jämte henne.

 

När vi var bakom scenen sprang vi fram till varandra och kramades. Efter kramen tittade vi på varandra. Det blev ett sånt där ögonblick som i filmer då, ”paret” i filmen äntligen kysser varandra efter många om och men. Och men:et i detta fall var att hon hade en pojkvän som kom fram till henne. Elena tittade besviket på mig och gick där ifrån… hand i hand med Robin. Hon vände huvudet mot mig och mimade ”hejdå” varför sa hon bara inte ”hejdå”?

 

-       Bra jobbat Justin, sa Aliisa.

-       Tack så mycket! Du med.

 

Hon gick där ifrån och tittade på mig med en blick som sa att hon ville vara något mer än vänner. Jag räddades av att min telefon började ringa.

 

-       Hallå? Svarade jag.

-       Det är jag.

 

Jag hörde direkt att det var Selena. Jag gick in i min loge och stängde dörren.

 

-       Jag har inte haft tid att ringa dig den här veckan, har haft fullt upp. Jag är ledsen.

-       Justin jag är ledsen, men både du och jag vet att det här inte kommer att funka. Det är lika bra att ge upp!

-       Nej Selena säg inte så, jag älskar dig. Ge inte upp nu. Vi klara de här! Never Say Never, right?

-       Jag älskar dig Justin. Men det räcker fortfarande inte. Vi klara ju uppenbarligen inte att vara ifrån varandra efter att vi ha bråkat. Hur ska vi klara det i framtiden? Då kommer de bli så här, HELA TIDEN!

-       Inte om vi inte är ifrån varandra.

-       Justin både du och jag vet att det är omöjligt! Det kommer aldrig att funka. Vi har tourer samtidigt, på olika ställen i världen. Det är helt omöjligt Justin jag är ledsen! Det är över.

-       Jag vill inte göra det här på telefon, jag kommer till dig. Är du kvar i Texas?

-       Ja, men snälla Justin. Både du och jag vet att det inte är lönt. Det kommer inte funka, hur vi än jag, sa Selena med tårarna i halsen.

-       Jag tror på oss, avslutade jag samtalet.

 

Tårarna rann ner ifrån mina kinder. Mina ögon var röda. Jag skakade och fick ingen luft. Vad skulle jag ta mig till?

 

Knacka knack

 

Det knackade på dörren.

 

-       Vem är det? sa jag och torkade snabbt bort tårarna.

-       Elena, får jag komma in?

-       Mm.

 

Hon öppnade dörren och stängde den. Jag satte mig ner i soffan med huvudet i händerna. Elena satte sig jämte mig och tog sin hand på min rygg. Hon hade fortfarande på sig scenkläderna.

 

-       Var är Robin? Fick jag tillslut fram.

-       Han åkte hem.

-       Varför är du här då?

-       Jag ville prata med dig om allt. Hur är det med dig egentligen?

 

Hade hon märkt så tydligt att något var fel? Jag som trodde att jag hade gömt det så bra.

 

-       Jag mår bra.

-       Sluta ljuga. Jag ser att de är något. Berätta för mig.

-       Jag och… nej jag kan inte.

-       Jo kom igen nu.

 

Tillslut bröt jag bara ihop. Jag klarade inte av att hålla det här för mig själv längre. Jag berättade allt för Elena. Hon hade råkat ut för nästan exakt samma problem med Robin för bara ett halvt år sen. Men dem hade lyckats lösa det. Så varför skulle inte jag och Selena kunna göra det då?

Hon kramade om mig och tittade sorgset på mig. Det kändes bra att veta, att någon annan hade gått igenom exakt samma problem som vi gjorde just nu.

 

-       Har du din bil här? sa jag.

-       Ja på parkeringen, hurså?

-       Kan du köra mig till flygplatsen?

-       Va ska du redan åka hem? Sa hon förvånat, nästan lite som att hon var besviken.

-       Jag måste åka och träffa henne. Säg till Kenny att skicka alla mina saker till New York, okej?

-       Visst.

 

Vi gick ut till bilen och körde bort till flygplatsen. Tack vare att det blev så kort varsel med min hemfärd var det inga paps på flygplatsen. Elena hängde med in. Jag köpte biljetter till Texas. Flyget skulle gå om en och en halv timme. Jag och Elena satte oss borta vid några soffor och väntade. Jag höll i hennes hand. Klockan var bara halv tio. Flygplatsen började nu bli fylld på folk. Elena hade sitt huvud på min axel. Jag fick inte ut Selena ur mitt huvud. Hon var det enda jag tänkte på. Och Elena. Jag kunde inte sluta tänka på henne heller.

 

Jag märkte först efter ett par minuter att det var massa fotografer runt omkring oss som tog kort på oss. Hjälp, hur skulle de här sluta?

---

Nu börjar det faktiskt hända saker. Vad tycker ni? Kom gärna med ideer om vad vill ni vad ha med och så vidare. Och här är en läkning till Nicole som hade rätt på vad Elena skulle göra http://aaww.blogg.se/