Date: 2012-11-25 | Time: 20:18:43

Filed under: Don't look back in anger.(paused)
8

Kapitel 7 – Confusing

Tidigare:

Justin: Jag kände att det var något på mitt huvud. Det var något kallt, men på samma gång varmt. Det var händer. Lena händer. Plötsligt vaknade jag till. Allt hade bara vart en dröm. Allt hade bara vart en dröm. Jag hörde människor skrika ”Justin Bieber!” jag vände mig om och gick ut på scen.

 

Dem där minerna ploppade upp lite då och då. Det var hemska minnen. En tid jag inte alls var stolt över och som jag helst av allt bara ville ha ogjort. Jag visste att det var omöjligt. Tänk att ett litet misstag kunde förstöra ens liv, men åh andra sidan skulle jag aldrig vart här om inte allt det hade hänt, i fucking Madison Square Garden.

Madison Square Garden, var full proppad av mina underbara beliebers. Dem hoppade, skrek, sjung, skrattade och grät. Dem var underbara på alla sätt. Det spelade ingen roll om jag var nere och hatade livet för tillfället, dem fick mig alltid på bra humör!

”I’ll do anything for you guys, you know just as long as you love me.” – musiken till as long as you love me började att spelas. Publiken sjöng med. Jag fick gåshud över hela kroppen. Jag såg två tjejer precis nedanför mig stå och gråta, jag sträckte ner min hand till dem och dem började bara gråta ännu mer. Jag fick ett stort leende på läpparna. Att jag bara sträcka fram min hand kunde göra någonsin liv, var otroligt. När jag bodde i Stratford var att få någon att skratta, bland det bästa jag visste och det kunde liksom göra någons minut typ, nu kunde jag förändra liv. Om man tänker efter lite så var jag ju lite som en gud.

Trots att jag älskade min beliebers mer än något annat, undantag för min familj och Awa, så var jag trött på allt. Det var jobbigt att inte kunna gå ut på stan med min tjej och bara ta en glass utan att halva stan kom springandes och gapandes efter en. Att inte kunna åka någonstans på hela jorden utan att någon visste vem jag var. Jag hade i och för sig valt det här. Valt att bli känd och släppt det vanliga livet för längesedan. Men jag kunde inte låta bli att sakna det, hur mycket jag än försökte.

”So guys I’m wondering if you have heard of my friend Nicki Minaj?” Dem alla blev galna och började hoppa, skrika, sjunga och gråta igen – en vanlig dag på jobbet.

Awa:

Varje gång jag såg Justin stå uppe på scen var det som att jag levde i en dröm. Jag kunde inte förstå hur jag var så lyckligt lottad som hade fått Justin. Han var min. Bara min. Eller ja, jag delade ju han med alla miljoner beliebers som fanns där ute. Men det var ju bara jag han älskade på det sättet. Det där speciella sättet. Jag fick gåshud. Trots att vi hade vart tillsammans ett bra tag nu, i nästan ett och ett halvt år, fick jag ibland fortfarande gåshud när jag tänkte på honom. Att var tillsammans med Justin Bieber hade ju såklart sin för- och nackdelar, men Justin fick mig alltid att glömma nackdelarna.

”Hur var det?” Justin kom gående mot mig och kramade om mig bakifrån. Han var svettig och klibbig.

”Du fråga. Du var lika bra som alltid.” Han log till svar och kysste mig med sina fuktiga läppar, mjukt på mina. Det pirrad i magen på mig. ”Gå ut och kör sista låten nu och gör det riktigt bra, så kanske jag är snäll mot dig när vi kommer hem.” Jag blinkade med mitt högra öga och Justin tittade plågsamt på mig. Jag älskade att reta han, men det var det värsta han visste.

”Fine, på ett villkor!”

”Vad då?”

”Du hänger med ut på scen!” Han greppade tag om mig arm och vi sprang ut på scen. Publiken skrek och skrek. Jag visste inte om det var positiva skrik eller hat skrik, riktade mot mig.

”So guys you all know my beautiful girlfriend Awa, right?” Dem skrek igen. “Well I thought that we would do a little extra number for you. Have anybody of you guys heard Awa new single me.?” Dem skrek ännu en gång, jag men nästan. Skulle jag uppträda? Uppträda nu? I Madison Square Garden, inför Justins alla fans? För det första hade jag scenskräck och för det andra så hade jag aldrig uppträtt den här sången någon gång innan. Den var ju så personlig.

”Justin, jag vågar inte.” Viskade jag. Han gick emot mig och tog sin hand på min kind.

”Det kan du visst. Du sjunger ju för mig all the time. Tänk bara att det är jag här och ingen annan. Just me. Det klarar du. Om det blir jobbigt kolla bara på mig jag sitter jämte dig.” Jag svalde hårt och satte mig på en av dem två pallarna som Alfredo hade ställt fram på scenen och tog emot gitarren han gav mig. Jag och Justin satte oss tillrätt. Framför mig stod en mick.

Justin och jag hade både fått skivkontrakt, samma år som jag hade gått ut näst sista året på High School. Han hade fått det i början av året och jag i slutet. Han hade slått igenom med än gång och blev genast en av världens mest kända 18 åringar. Sen han hade blivit så kände hade såklart allt förändrats, både till det bättre och sämre. Jag hade helt tappat kontakten med min mamma. Visserligen var hon död, så det är inte speciellt konstigt att jag tappat kontakten. Men innan hälsade hon alltid på mig och vi pratade. När vi hade flyttat till LA, jag och Justin. Hade kontakten brutits hela, men det hade börjat försvinna redan efter den där festen hemma hos Zara då jag och Justin träffade varandra på riktigt, för första gången. Jag hade inte träffat min pappa på två år och Zara hatade mig. Jag var hel på utsidan men insidan var ganska så brusten. Jag kände hur det började bränna bakom ögonlocken. Jag var så lycklig men samtidigt så sjukt förstörd. Justin var mer än vad jag kunde begära, men jag saknade min mamma och Zara, hemma i Stratford. Jag kunde inte undvika det hur mycket jag försökte. Det värsta med det här var att Justin inte visste. Han visste inte att jag hade tappat ”kontakten” med min mamma och att jag var förstörd på in sidan. Han trodde att jag var lika pepp på att ”ta över världen” som han hade varit. Jag ville inte göra han besviken och säga att jag heller såg han ta över världen och bara spelade in lite låtar ibland sådär, men just nu, sittandes i MSG framför tusentalsfans, var det svårt. Väldigt svårt att inte visa mi svag.

”Du klarar det älskling.” Sa Justin. Men nej det gjorde jag inte. Jag ställde mig upp la ner gitarren på scenen och sprang där ifrån. Ut från Madison Square Garden. Ute på New Yorks gator kryllade av beliebers som inte hade fått tag på biljetter. Dem såg mig. Skrek och ropade hemska saker emot mig. Eller ja en del gjorde det, medans några faktiskt sa trevliga saker.  Jag sträckte upp handen i luften för att få tag på en taxi, som kunde ta mig till hotellet.

Väl framme på hotellet, tog jag baksidan in för att undvika paparazzis, som skulle skriva rubriker som ”Har Justin och Awa gått skilda vägar?”, ”Awa själv på ett hotellrum, medans Justin spelar för ett fullsatt MSG.” och så vidare. Det tog aldrig slut.  Vårt hotellrum var stort. Ungefär lika stort som en lägenhet och jag och Justin hade mer än behövligt med plats. Jag gick in på toan och satte på duschen. Jag behövde skölja av mig alla tankar som hade ploppat upp den senaste jobbiga femton minuterna av mitt liv.

Justin:

Hela arenan hade blivit tyst när Awa hade sprungit iväg. Inte ens jag brukade lyckas med att tysta ner dem helt. Det var som att någon hade tryckt på ett stoppknapp.

”Sorry for that guys. So who want to be my baby?”

 ”Bra, jobbat ikväll Justin. Men vad fan var det som hände på scen, det var inte okej!” sa Scooter argt och spände blicken i mig. Jag blev arg på honom, men mest mig själv. Jag visste att Awa var scenrädd. Jag skulle inte tagit med henne upp på scen. Jag kliade mig själv i nacken, i hopp om att jag skulle komma på något vettigt att säga till honom. Men det stod helt stilla där uppe.

”Jag vet inte, förlåt.” Han tittade bittert på mig och gick iväg. Jag gick in i min loge och bytte om till ett par, Adidas byxor, Adidas tröja och en keps. Jag behövde åka till Awa, vart hon nu va? Jag tog tag i min vita Iphone 5 och höll in hemknappen. ”Call Honey!” Någon sekund senare visade skärmen att jag ringde Awa. Jag satte på högtalare, samtidigt som jag in på toan, som fanns i min loge. Jag tog av mig keps och la lite wax i håret för att fixa till det.

”Hallå” Hon lät andfådd.

”Vart är du?”

”Hotellet.”

”Jag kommer.”

Jag satte på mig min keps igen och gick ut ur min loge. Scooter och Ryan stod och diskuterade kvällens ”stora” händelse och tittade surt på min när jag kom gåendes emot dem.

”Jag drar nu.” Vi ses imorgon.

”Nähä du, vi ska ha möte om morgondagens show, samt diskutera vad du tänkte innan. Du vet jag vad som hände förragången på scen?” Sa Ryan. Jag fick en klump i magen. Förra gången, jag hade tagit upp Awa på scen hade faktiskt en tjej kastat sin mobil på henne, och hon hade lyckats få den i huvudet och det hade bara forsat ut blod. Det kanske låter en aning kul, men vi fick avbryta konserten och allt hade blivit kaos.

”Jag kan inte, jag måste hem till Awa, hon mår inte bra.” Dem båda tog tag i min vänster arm, men jag slingrade mig låts. Jag behövde komma hem till Awa och känna mig trygg. Det spelade ingen roll och vi hade haft det största grälet genom tiderna och vi för tillfället helst ville döda varandra, så var jag alltid trygg med henne. Hon fick mig alltid att må bra och hon trodde att det på det jag gjorde. Jag hade aldrig behövts skämmas framför henne.

Innan jag åkte till hotellet vart jag tvungen att ställa upp på att ta lite bilder med mina beliebers och skriva lite autografer. Det var inte så många som det brukade, vilket var skönt.

”Justin, hur mår du? Du ser lite ner ut!” Sa en tjej med rött färgat långt hår. Jag log mot henne och signerade hennes telefon som hon höll fram.

”Jag mår bra. Ni är ju här!”

 

Kenny följde med mig i en svart bil som skulle ta mig till hotellet. Det var stelt mellan oss. Jag visste att han var sur på mig för att jag hade tagit upp Awa på scen och han visste att jag visste det.

”Justin, ta hand om Awa nu. Hon behöver dig så lyssna på henne.” Kennys tonläge var inte som det brukade. Det var annorlunda. Han läte arg, ledsen, besviken och bestämd på samma gång.

”Jag lyssnar väl alltid på vad hon har och säga?” frågade jag häpet och knäckte mina fingrar.

”Inte på det sättet som du tror. Det finns saker du inte har en aning om, som jag tror du vill veta.” Samma tonläge igen. Varför visste Kenny saker om Awa som inte jag visste? Det make no sense.

”Jaja okej.” Jag gick ut ur bilen. Satte på mig ett par solglasögonen, trots det faktum att det regnade och vart kolsvart ute.  Hissfärden upp till mitt och Awas rum tog evigheter. Det var som att hissen ville att jag skulle fundera ännu mer över det Kenny hade sagt, vilket jag fortfarande inte riktigt hade greppat. Vad skulle han möjligt veta om Awa, som JAG INTE visste om. Jag visste väl allt om Awa?

Awa:

Jag hörde Justin sätta in sitt nykelkort i hotelldörren och gå in. Jag stod i badrummet med en vithandduk lindrade tight runt omkring kroppen. Jag hade satt upp mitt hår i en boll och smörjt in mig i min favorit body butter ifrån the body shop, med lukt av mango.

”Hej.” Justin kom in i badrummet och la sina armar runt min mage. Han pussade mig i nacken och pustade. Vi stod fram en stor spegel. Vi var verkligen ett perfekt par. Det var som att vi har gjorda förvarandra, och nu menar jag utseendemässigt.

”Förlåt. Förlåt för att jag sprang bort från scenen. Jag vill inte göra dig besv…jag menar jag fick plötsligt bara sådana otroligt mensvärk.” Det var nackdelen med att känna någon så väl, so jag kände Justin. Han visste alltid att jag ljög, vilket jag gjorde nu. Han spände sin blick i min och frågade med den vad jag hade tänkt säga.

”Det är bara det att jag inte vill göra dig besviken Justin. Jag är ingen stor superstjärna som du är och det för mig att känna, att jag gör dig besviken.”

”Men älskling, du kommer aldrig göra mig besviken. Tror du på allvar att bara för att du inte är någon mega stor popsensation att jag inte kommer älska dig lika mycket som jag gör nu? Det kommer aldrig att hända.”

”Lovar du? För jag känner mig alltid så dålig, men samtidigt så glad för din skulle, när du står uppe på scen. Det är så konstigt förstår du. Jag vill vara popstjärna, men jag är scenrädd, jag vill inte göra dig besviken men jag vågar inte sjunga. Allt det här går liksom inte ihop, och det göra mig galen. Jag känner mig värdelös.”

”Ditt värde är det högsta i världen, det kan jag lova dig.” Han vände mig om så jag såg han rakt in i ögonen. Hans bruna ögon gjorde så att jag log, varje gång. Han fuktade sina läppar och böjde sig ner och kysste mig. Det var skönt att ha fått ut en del av det jag kände över allt det här. Men det här med mamma och Zara fick vänta. Det kändes för mycket för en kväll. Jag skakade av mig dem känslorna och avslutade kyssen.

”Juste, du skulle ju få en belöning om du sköte dig snyggt sista numret. Men av erfarenhet vet jag att du klarade det galant. Kom!” Vi gick ut till vårt fina sovrum och började kyssas passionerat. 

Precis som kapitlet heter, känner jag att detta blev väldigt confusing. Alltså är allt ni har läst före denna episode endast flashbacks på tidigare upplevelsers i Awa och Justins liv. Jag hade lite problem med delen när jag skulle förklara hur Awa kände över allt det här, men jag hoppas det var okej. 
Och sen om det är någon som känner bara, nej vad tråkigt, nu får man ju veta hur det blev dem och det där. Men det kommer, jag struntar i den vanliga ordning och kör mitt egna race! Kommentera för mer! 

Comments
Written by: Emelie

Asså det där med Madison squere garden , är det nutid eller är det bara minnen ? :)
Jätte bra i alla fall ! <3

2012-11-25 @ 23:38:30 - URL: http://bieberrstorys.blogg.se



Written by: Mathilda

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer :D

2012-11-25 @ 23:39:40 -



Written by: kristina

bra, skönt att slippa allt skit innan de blir tillsammans! jag hoppas den här novellen kommer fortsätta vara asbr, scooter kommer vara sträng/arg och att Justin skämmer bort awa MYCKET med tanke på hur sjukligt mycket pengar han har!

2012-11-25 @ 23:43:16 -



Written by: eeelit.blogg.se

Bäst!

2012-11-26 @ 00:31:47 - URL: http://eeelit.blogg.se/



Written by: Linnéa@Bieber

Jättbra! Meer <3 :9

2012-11-26 @ 15:42:48 -



Written by: Myybieberstoory

Awesome. Kapitel eight sooon babe? :) Bra, att det går upp för dig!

2012-11-26 @ 20:06:24 - URL: http://www.myybieberstoory.blogg.se



Written by: Farin

Badboy helt klart, får gärna bli känd <3 Älskar hur du fuckar upp min hjärna ;)

2012-11-27 @ 20:28:09 -



Written by: Farin

Badboy helt klart, får gärna bli känd <3 Älskar hur du fuckar upp min hjärna ;)

2012-11-27 @ 20:28:29 -



Ditt namn:

E-mail: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:

Kom ihåg mig?



Trackback