Tidigare: Jag kände mig lik hennes pappa, trots att jag inte kände han alls. Jag hade inte ens sett han. Men han hade vart otrogen mot sin fru, som han antagligen älskade över allt annat. Och jag hade vart otrogen mot min tjej, Annie, som jag också älskade överallt annat. Eller jag tror jag gjorde det. Om jag var otrogen måste det vara tecken på att jag inte gjorde det. Jag kände mig skyldig. Jag hade aldrig tidigare känt mig skyldig för det jag hade gjort mot Annie, förens nu när Rue var här. Vad gjorde hon med mig?

Rues perspektiv:

”Baby, baby, baby, ooh.” Låten som Justin hade sjungit i duschen, kunde inte sluta spelas upp i mitt huvud. Hans röst hade vart helt perfekt för låten och det lätt nästan som om att det var hans egna. Undra om låten fanns på spotify? Jag la mig ner i min säng på mage, med min dator framför mig, skrev in “baby” i sökfältet och tryckte på enter. Det kom upp en hel rad med olika alternativ. Jag tryckte på den som stod högts upp som det stod att en kille vid namn Jason Bieberle. Jag tryckte sedan på hans namn för att få upp fler låtar och där fanns hela två album. My world och My world 2.0. Låten baby var den som Justin hade sjungit och när jag tänkte efter lät Justin och Jason väldigt likt. Nästan lite för likt. Jag sökte efter information om Jason Bieberle på google men det fanns knappt någon information. På wikipedia stod det endast att det var en kanadensisk sångare, född 94 och hade släppt två album. Det fanns endast jätte suddiga bilder på honom och dem kunde man knappt se hur han såg ut. Jag kunde endast urskilja att han hade otroligt fina käkben och bruna ögon. Precis som Justin. Jag gick nu in på youtube för att leta efter en musik video men det fanns inte en enda. Det fanns inte heller någon twitter och bilderna på tumblr var dem samma som jag hade sett på google. Vem var den här Jason Bieberle egentligen?

”Rue, det är dags att gå upp nu!” Mammas röst var ilsken och förbannad. Jag hade legat hemma sen i onsdags i magsjuka. Efter festen hade jag insjuknat och mamma var irriterade över både det ena och det andra. Dels för att jag hade missat skolan och för det andra för att jag hade vart på fest och inte kommit hem. Men mest för att jag inte hade hört av mig. Hon hade vart på att ringa polisen, men Courtney hade precis hunnit stoppa henne. Jag hade sagt till Court före festen att jag skulle dit och eftersom hon hade vart bra mycket värre än mig när hon var i min ålder, visste hon att det inte var någon fara med mig. Hon var erfaren.

Klockan var strax efter elva på fredag morgon och jag hade äntligen slutat spy upp allt jag stoppade i min. Jag reste mig ostadigt upp ur sängen och gick nästan haltandes bort till mitt badrum. Min mage skrek av mat men jag var inte sugen för fem öre. Jag ville bara sova, men jag hade en hel hög med läxor att ta tag i, så det fanns inte på kartan.  Mitt hår stod åt alla hål och kanter så att sätta upp det i en bulle var det ända rätta. Jag borstade mina tänder och gick sedan ut till mitt rum igen för att räkna matte. I vanliga fall var matte inte det minsta svårt, men idag stod det stil. Helt stil. Hela jag skakade och jag kände mig yr.

”Mamma!” Två sekunder senare stod mamma i min dörröppning. Trots att hon var sur på mig var hon så rädd att jag inte mådde bra.

”Vad är det?” Hon tittade rädd på mig. Jag skakade på huvudet och kände att jag var nära på att tuppa av. Vad var det med mig?

”Vi får ta dig till ett sjukhus. Det är inte normalt det här, kom.” Mamma hjälpte mig upp på bena och ut i bilen. Courtney hängde också med och inte alls kort där efter befann vi oss på Keck Hospital of USC.

Doktorn sa att jag hade åkt på en matförgiftning och med lite medicinering och en natt på sjukhuset så skulle det gå över. Mamma och Courtney hade både vart tvungna att åka iväg, mamma till jobbet och Court till ännu en intervju till att bli assistent, så jag låg helt ensam i ett rum på ett gigantiskt sjukhus, jag aldrig tidigare hade vart på. Lukten av sjukhus hatade jag. När min mormor hade dött när jag var nio hade jag spenderat nästan en hel vecka där, så lukten påminde mig endast om döden. I min hand höll jag det senaste numret av Elle Magazine och på bordet jämte mig en kopp av samma kaffe som jag hade druckit med Justin häromdagen. Tankar om Justin ledde till tankar om skolan. Jag vill knappt veta hur mycket jag har missat i skolan denna vecka. Hur i hela världen skulle vi bli klara med den där intervjun tills idag? Tänk om jag skulle få underkänt? Då fanns det inte en chans i världen att jag skulle komma in på Yale? Att ha ett A i engelska var ett måste, något annat fanns inte på kartan.

Jag vred mitt huvud på min kaffekopp och tog ett stadigt mot den. Samtidigt slängde jag en snabb blick mot klockan som hände på vägen, kvart i två. Engelskan lektion skulle snart börja. Jag måste veta hur jag ska göra.

Justins perspektiv:

”Ah det är Justin.”

”Hej Justin. Är du i skolan?” Rue mjuk, vänliga, ljus och lätt röst hördes i andra endan av telefonen.

”Åh hej Rue. Hur är det med dig? Ja jag är i skolan, för omväxlings skull.” Jag skrattade lätt av mig egna skämt.

”Jag ligger på sjukhus, men ann…”
”På sjukhus?! Det låter allvarligt, vad är det med dig?” Jag kunde inte låta bli att låta min röst låta lite rädd. Hoppas det inte var något farligt med henne.

”Det var matförgiftning, men jag är på bättringsvägen.” Hennes röst lät glad och positiv.

”Kyra på dig. Vilket sjukhus ligger du på förresten? Men varför ringde du?”

”Tack, Justin. Keck Hospital of USC. Jo vår intervju du vet? Hur ska vi göra med den. Det finns ju inte en chans att vi hinner bli klara tills idag.”

”Juste. Den ska vara klar idag. Jag vet inte? Jag får la prata med henne och kolla om vi kan få lite längre tid på oss.”

”Ey, Justin. Är det din tjej eller?” Eric och Dixon kom upp bakom mig och slog till mig på axlarna. Jag var så inne i konversationen med Rue att jag hoppade till.

”Jag ringer dig sen, hejdå.” Jag la på och vände mig mot grabbarna. ”Det var morsan. Och Rue är fan inte min tjej. Ni vet att jag inte håller på med förhållande. Det är överskattat.”

”Bra svar, bror. Kom så drar vi.” Jag ville mer än gärna dra och kröka och ligga, men jag ville hjälpa Rue med intervjun och göra så hon fick ett bra betyg – jag var tvungen att tala med Mrs. Smith.

”Jag måste på lektionen, men vi ses senare.”

”Sen när är duktig, Bieber. Du hatar skolan och allt som har med den att göra. Skärpa dig.”

”Men du vet ju hur mina föräldrar är, Eric. Jag har fan inget val. Vill ni inte att jag ska hänga med till collage i höst eller?”
”Jo fan. Men en lektion gör la inte så mycket?” Jag orkade inte diskutera. Jag bara vände på klacken och gick emot klassrummet. Det var synd att inte Rue var här för jag orkade inte sitta jämte Liam, då han var likadan som Dixon och Eric för tillfället, varför höll dem på hela tiden?

Engelska lektionen höll på i evigheter, kändes det som och jag ville bara ut därifrån. Det var fredag och jag hade var i skolan varje dag den här veckan, jag förstod inte hur folk klarade av det. När klockan äntligen ringde ut, var jag och van först ut, men vände snabbt när jag kom ihåg att jag skulle prata med Mrs. Smith. Hennes röda läppar putade och hennes parfym stank. Jag svalade hårt för att inte låta min lunch hamna på golvet och log sedan emot henne.

”Mrs. Smith.” Hon vände sig om och log som en sol och stank som en soptipp.

”Det finns ingen möjlighet att jag och Rue skulle kunna lämna in nästa vecka? Hon har åkt på matförgiftning och har vart sjuk sen i onsdag.”
”Nämen herregud! Mår hon bra, stackars liten.”

”Hon har la mått bättre, men är det okej? Kan vi lämna in på typ tisdag?”
”Lämna in när ni är klara. Huvudsaken är att Rue blir frisk. Ingen rolig start i L.A hon fick inte.” Jag log och sprang fort därifrån. Jag hade blivit yr av hennes illa luktande parfym och behövde ett glas vatten. Jag gick in på killarnas toalett och tog en plastmugg som hängde på väggen, i en aluminiumhållare, och fyllde den med vatten. Jag drog upp min mobil ur fikan och skulle precis gå in i kontaktlistan för att ringa Rue, när den dog. Helvete. Jag gick snabbt bort till mitt skåp för att ta ut mina saker och leta efter en laddare, men jag hade givetvis glömt den hemma, just my luck. Jag gick ut till min bil och satte mig i den, irriterade. Jag var tvungen att berätta för Rue, så det fanns inget annat än att åka till sjukhuset och berätta. Jag tryckte ner gaspedalen och körde iväg ut från parkering och emot sjukhuset.

Jag körde upp utanför det stora sjukhuset och många jobbiga minnen spelades upp. Sista gången jag hade vart här hade jag vart nära döden och gången före hade Jazzy vart det. Sjukhus var något jag helst höll mig borta ifrån och om det hade vart någon annan tjej som låg där inne, hade jag inte gått in, vill jag lova. Jag parkerade bilen och gick sedan igenom entrén och gick fram till receptionen, frågade efter Rue Adams och dem gav mig hennes rum. Receptionisten var bara några få år äldre än mig och såg helt okej ut. Vad gjorde hon på ett sjukhus som receptionist och inte i Miami och festade? En del människor var verkligen knäpp. Jag tog hissen upp till Rues rum och var där på 30 sekunder. Rue låg med ryggen till när jag kom in i rummet. Hon tittade ut genom fönstret och hur hennes data spelades tyst musik.

”Rue.” Hon ryckte till och vände sig om. Hon såg förvånansvärt bra ut för någon som har haft matförgiftning.

”Hej Justin, vad gör du här?” Hela hennes ansikte såg otroligt förvånat ut.

”Min mobil dog, så jag kunde inte ringa. Jag ville bara säga att Mrs. Smith sa att vi kunde lämna in när du mådde bättre, alltså när som helst, knäpp som hon är. Så ta den tid du behöver på dig.”

”Puuh. Vad skönt. Har vart så orolig hela dagen.”

”Ah men det är lugnt, så du kan lägga det bakom dig nu. Hur mår du?”

”Bättre, tack. Jo Justin det var en sak jag ville fråga dig.” Jag nickade. ” Vet du vem Jason Bieberle är?”

Jag fick en stor klump i min mage och drabbades av panik. Vad skulle jag svara? 

Vem är Jason Bieberle egentligen? Vad tror ni? KOMMENTERA 

Sådär ja! Vad tycker ni? Har inte hunnit läsa igenom det, så det kan vara lite fel och sådär överallt så säg till så fixar jag det. 

Tidigare: Jag kände en arm runt min midja och vände genast mitt huvud emot gestalten som låg jämte mig. Justin låg tätt bredvid och sov som en stock. Hans huvud låg lätt placerat vid min nacke och hans andedräkt, som inte var speciellt fräsch, gjorde att jag fick gåshud.  Jag kunde inte låta bli att le. Men i samma sekund såg jag klockan och insåg att jag hade missat halva skoldagen, helvete! Jag slog hårt till Justin på armen och han satte sig upp med ett ryck. Han tog en hand mot huvudet och man såg hans smärta – han var bakis.

”Vad i helvete Rue! Vad håller du på med?”

”Vi har missat halva skoldan, vi måste iväg nu.” Han höjde ögonbrynet, som om att jag var dum i huvudet.

”Det är okej. Vi har bara en lektion kvar ändå och det är engelska, vilket vi lika gärna kan göra här hemma.” Han hade rätt. Dock kände jag mig skyldig som inte hade ringt och sagt att jag inte kom till skolan. ”Jag har rätt, erkänn det bara.” Jag nickade. ”Så prinsessan sov du gott i min famn eller? Det verkade som att du trivdes.” Han hade rätt, jag hade aldrig sovit så skönt i hela mitt liv, men det ville jag inte erkänna.

-

 ”Tack, Justin. Har du någon aning om hur mycket folk det var här igår?” Jag tittade på Justin och skulle precis slänga ut mig 150 personer, men Justins blick sa nej och jag förblev tyst.

”Inte mer än vanligt. Femtio kanske? Ganska lugn kväll.” Justin var bra på att ljuga, det var ingen tvekan om den saken. Mr. Jones nickade tackande och gick sedan ut.

”Så prinsessan. Jag ska ta en dusch, hänger du med?” Jag tittade förvånat på honom, vad skulle jag svara?

Rues perspektiv:

Justin log emot mig och tittade bort emot badrummet, som jag igår hade bytt om i. Han la sin hand på mitt lår och slickade sig om läpparna. Han var riktigt snygg och det var svårt att motså att bara slänga sig runt hans hals och kyssa han, men det var inte jag. Jag var inte tjejen som kysste en kille jag inte borde, eller rättare sagt en kille jag inte kände. Jag hade bara kysst killar jag hade dejtat och vart tillsammans med. Justin hade jag enbart bråka med i stort sätt.

”Jag kan fixa frukost, så duschar du.” Han såg besviket på mig.

”Det är du som missar något, babe.” Han smekte mig kind och reste sig upp. Han drog av sig sin tröja och jag kunde skåda hans bruna mage, som hade ett perfekta sexpack. Jag svalde hårt för att inte lämna ifrån mig en suck. Hans blick for emot mig och han log.

”Det är du som missar något ”- lögn, men de var det bästa jag kunde komma på att säga. Jag visste inte ens vad han riktigt menade med det han sa, jag bara spelade med. Jag reste mig ifrån den otroligt bekväma sängen, jag hade spenderat natt i och gick emot Liams stora hus. Det luktade unket av alkohol och spya och trots att jag hade vart relativ nykter kunde jag inte låta bli att spyfärdig. Jag höll andan och sprang in köket, där jag såg Dixon och Eric stod, med varsin tjej vid sidan.
”Rue, läget?” sa Liam och sköt fram ett glas, med vad jag tror är vatten, till mig. Jag tog en klunk och insåg att jag hade fel. Det var vodka. Jag kunde inte spotta ut det, då dem skulle se mig som en tönt, så att svälja var det enda jag kunde göra. Det brände till i halsen och jag kände den otroligt beska smaken. Hur kunde folk tycka det var gott?

”Vart är Justin?”

”Poolhuset.” svarade jag som ingenting.

”Han klarade fan det. Trodde inte att han skulle lyckas få dig i säng, haha.” Sa Dixon och nickade imponerat.

”Ursäkta?” Jag fick känslan av att dem hade gjort ett vad om mig, eller något liknade.

”Det var inget.” Dem båda försvann illa kvickt ur köket och jag stod själv kvar i köket. Vad hade dem nyss sagt? Jag tog med mig en skål med frukt som stod på diskbänken och gick med förbannade steg ut till poolhuset igen. När jag kom innan för dörren, blev som förstenad. Justin stod i duschen och sjöng. Sjöng som en gud. När han hade sagt att han gillade att sjunga hade jag inte riktigt mig tänk att han kunde sjunga. I alla fall inte såhär bra. Varför hade inte grabben skivkontrakt? Det blev snart tyst och Justin kom ut med en handduk virade runt midjan. Han log som en sol emot mig och försökte skaka bort det blöta ifrån håret. Vilket jag lyckades få på mig. Han skrattade åt det hela och drog sedan på sig ett par kalsonger och ett par shorts över dem. En tröja verkade han strunta i.

”Justin var det du som sjung nyss?” Jag såg hur han drabbades av en lätt panik och tittade bort ifrån mig.

”Ah.” Sa han generat.

”Du sjunger ju jätte bra! Du borde bli artist.” Han tryckte sina läppar hårt mot varandra och sneglade upp mot mig.

”Säg det inte till någon.”

”Säga vad? Att du kan sjunga?” Han nickade. ”Men Justin det är ju direkt inget att skämmas över? En kille som kan sjunga är ju bland det bästa som finns. Tjejer tycker ju att det är skit sexigt.” Han log åt det sistnämnda. Han kliade sig lätt på sin under arm och gick sedan och satte sig i sängen.

”Det är bara det att om grabbarna skulle få reda på det, skulle dem typ kasta ut mig ur gänget. Att kunna sjunga anses vara töntigt. ”

”Du ska inte bry dig om vad andra tycker Justin. Det är vad du tycker som är det viktigaste.” Peppade jag han med.

”Du vet inte hur där är här Rue. Man måste bry sig om vad andra tycker.” Jag hade verkligen mycket att lära. Inget här i L.A var som hemma i Stratford, vilket blev jobbigare för var dag som gick.

”Jag tror inte att det spelar någon roll vart du befinner dig på jorden, Justin. Eller rättare sagt i Universum det är alltid vad du tycker som är det viktigaste.” Han skakade på huvudet och det blev tyst. En jobbig tystnade som jag inte visste hur jag skulle bryta. Melodin som Justin hade nynnat och sjungit på spelade upp sig om och om igen, uppe i huvudet på mig.

”Så Justin. Den här intervjun. Ska vi fortsätta med den nu?” Bröt jag den jobbiga tystnaden med. Han ryckte på axlarna och tog ett äpple ur skålen, jag hade haft med mig.

”Visst.”

”Så Justin, vad brukar du göra på helgerna?” vilken dum fråga, som att det var viktiga att ha med i en intervju?

”Mina vardagar och helger ser typ likadan ut. Förutom att jag är i skolan ibland på vardagar då. Men annars ser dem la typ ut som dem senaste timmarna har gjort och du har ju vart med, så jag behöver la inte beskriva i detalj?”

”Okej. Så du och dina vänner…brukar ni göra något speciellt?” Han tittade på som om att jag var dum i huvudet.

”Nej inte vad jag vet. Eller hur menar du?”

”Nä berätta du, jag känner ju inte dig direkt.”

”Nej det gör vi inte. Vi är la som alla andra polare? Super och ligger?  Vad gjorde ni i Stratford egentligen?” Jag visste knappt själv svaret. Vad gjorde vi? Jag pluggade och lyssnade på musiken. Dem som var lite mer coola gjorde som Justin och dem. Jag bestämde mig för att rycka på axlarna, var det bästa svaret. ”Vad tänkte du på?”

”Vi brukade ibland typ slå vad om ligg och sånt-” ljög jag. Han kanske skulle för säga sig om jag sa det här?

”Woo, badas! Det har jag gjort sen jag var typ, 14. Inte nytt direkt.”

”Så ni gör det fortfarande?”

”Haha ja.”

”Om mig?” Jag tittade ner på det vita påslakanet jag satt på och blundade. Jag kände Justins blick bränna i mitt huvud och jag blev rädd för att möta hans blick.

”Vad pratar du om Rue?”

”Dixon och Eric sa att dem aldrig trodde att du skulle få mig att ligga med dig, typ? Slog ni ett vad om mig?” Jag vågade titta upp på honom nu och knöt mina nävar.

”Jag har inte slått vad om dig, Rue. Jag har inte ens haft en tanke på att ligga med dig. Okej där ljög jag-” Jag kände hur jag blev röd om kinderna och tittade ner igen. ”Men jag har inte slått vad. Dem två har säkert gjort det. Men dem är efterblivna så strunta i dem.” Det han sa lät sant och jag bestämde mig för att tro på honom.

”Förlåt. Det var inte meningen att döma dig sådär. Förra gången jag gjorde det, blev jag ju lämnade själv… förlåt.” Han skrattade till och log emot mig.

”Det är okej. Du är inte den första att döma mig, vill jag lova.” Jag drog mig bakåt i sängen och satte mig emot den vita säng gaveln och kröp ner under täckte. Jag frös.

Justins perspektiv:

Jag hade ljugit mot Rue. En tjej som förtjänade mer än mina dumma lögner, vilket jag visste mer än väl. Trots det kunde jag inte med att berätta sanningen. Att jag faktiskt hade slått vad om att ligga med henne innan jullovet var sant, men det var en spärr jag hade inom mig. En spärr jag hade haft sedan 14 års ålder. Man berättade inte för någon tjej man hade slagit vad om, att man hade gjort det. ALDRIG. Jag hade tidigare inte ens känt att jag vill berätta det för någon. Men när Rue tittare på en med sina bruna ögon blir man knäsvag och vill berätta.Rues leende fick mig att le. Hon var ödmjuk och snäll mot mig, trots att jag var en idiot som hade försökt ligga med henne två gånger dem senaste timmarna. Hon var för blåögd för att se hur jag verkligen var. Dock kan jag erkänn att jag inte var som jag brukade i hennes närhet. Hade hon vart det minsta annorlunda, jämfört med hur hon är, hade jag redan legat med henne. Men med Rue var det något speciellt som satte upp en sköld. En sköld som gjorde att jag  inte kunde. På Rue försökte jag, men när det inte gick, la jag ner.  Jag ville av någon anledning i såra henne. Det har aldrig hänt förut.

”Rue, nu får du berätta något om dig själv.” Hon tittade upp från sina naglar som hon höll på att skrapa bort svart nagellack ifrån. Hon tog några sekunder för att tänka.

”Ja du. Vad finns det att berätta? Jag vill gå Yale efter High School. Eller jag ville det innan i alla fall.”

”Oj du satsar högt! Varför innan och inte nu?” Hon ryckte nonchalant på axlarna och kliade sig vid hårfästet.

”Min pappa gick där och han har alltid sagt att det var den bästa tiden i hans liv och att han aldrig har lärt sig så mycket som då. Men nu när han var en stor jävla idiot emot våran familj är jag lite osäker.” Varför berättade hon sådant här för mig? Trots att hon inte var från L.A hade hon vart här tillräckligt länge för att veta att jag inte var någon man kunde lita på.

”Du är stark som vågar berätta, Rue. Jag hade aldrig klarat av det.”

”Pröva. Vad kan hända?”

”Vad kan hända? Alla i hela skolan kanske får reda på det?”

”Ja för jag har ju så många vänner att berätta det för, här. Och tror knappats att mina vänner i Kanada bryr sig.” Hon hade rätt i det hon sa och att lätta på hjärtat ska ju tydligen vara bra.

”Vad ska jag börja?” Jag berättade allt om Jim för henne och allt om det mina föräldrar hade gjort, sagt och det vi hade kommit överens om. Berättade om hur länge jag hade gillat att sjunga och det faktum att jag faktiskt alltid hade velat bli en sångare. Men lämnade ute delen om att jag hade faktiskt hade slått vad om att få henne i säng. Då jag fortfarande jobbade på det. Trots att jag tyckte bra om Rue och inte ville såra henne, var att ligga med henne ett måste. För mitt eget bästa. Det var förvirrande det här. Jag var tvungen att få henne i sängen, vilket jag mer än gärna ställde upp på. Men jag ville absolut inte såra Rue, då hon har blivit tillräckligt sårad av hennes pappa. Jag kände mig lik hennes pappa, trots att jag inte kände han alls. Jag hade inte ens sett han. Men han hade vart otrogen mot sin fru, som han antagligen älskade över allt annat. Och jag hade vart otrogen mot min tjej, Annie, som jag också älskade överallt annat. Eller jag tror jag gjorde det. Om jag var otrogen måste det vara tecken på att jag inte gjorde det. Jag kände mig skyldig. Jag hade aldrig tidigare känt mig skyldig för det jag hade gjort mot Annie, förens nu när Rue var här. Vad gjorde hon med mig? 

Kort kapitel men ingen fantasi idag. Sitter liksom fast lite. Behöver er hjälp med vad som ska hända, kommentera.

Jullov snart och jag ska göra mitt bästa för att uppdatera så bra som det går. Men tills dess. KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA. 

Blir INGET kapitel innan jag har fått 10 kommentarer! 

Tidigare: ”Justin. Du får fan köra hem mig. Eller nej du får köra mig till skolan.” Justin vände sig irriterat om och tittade på mig.

”Ta en taxi eller något. Jag har bättre för mig än att vara din privata chaufför.” Mina tankar: killar.

”Är du seriös? Nej du ska fan köra tillbaka mig till skolan och skriva den här jävla uppgift också. Jag vill ha godkänt!” Han suckade.

”Gumman det funkar inte så här. Du får ringa efter en taxi, som jag sa.” Han gick fram emot mig och strök mig över kinden. ”Du klarar det babe.” Han flinade åt mig och gick åter igen bort till sina vänner. Jag bet ihop hårt och kände för att slå till honom. Idiot.

Justins perspektiv

Rues ansiktsuttryck var fast i min näthinna, besvikelsen och hennes nästa lite rädsla, spolades om och mig igen upp för mig i huvudet. Varför gjorde det? Jag kände knappt bruden och jag kunde inte få henne ur huvudet?

”Justin! Liam kör ikväll. Är du på eller?” Jag släppt Rue i bråkdelen av sekund för att kunna svara på Dixon lättafråga.

”Självklart! Sen när står jag över alkohol, tjejer, ligg och allt där i mellan? Dum fråga.” Eric och Dixon förstod det i samma sekund som jag hade sagt det. Dem hade inte behövt fråga.

”Vi drar dit nu. Come on.” Klockan var inte ens halv två på dagen och vi skulle reda börja kröka. Jag som hade lovat mamma och pappa att jag skulle vara duktiga och höja mina betyg i skolan, sista året. Men fester och tjejer var bra mycket mer lockande, än att läsa Mr. Fitz kurs i biologi som sög.

Jag, Dixon och Eric gick bort emot min bil som stod parkerade några meter ifrån stranden. Jag satte mig i förarsätet och väntade på att dem andra två hade hoppat in, så att vi kunde köra iväg. Dixon kopplade in sin svarta Iphone 5 och satte på musik. Die young me KESHA.

”Bög musik, Dixon!” klagade Eric ifrån baksätet och satte på sig sina svarta Ray-Ban glasögon. Jag suckade åt deras otroligt töntiga argument och lät min tankar åka tillbaka till Rue. Varför Justin? Varför tänkte du på henne? Jag var nästan lite irriterad på mig själv för att jag lät min tankar hamna på henne istället för vem som skulle bli mitt ligg förkvällen. Fan.

När vi svängde in på Liams framsida var det tyst – ingen var hemma. I vanliga fall brukade man höra Liams småbröder bråka och lika så hans föräldrar. Liam kom ut genom dem stora dubbeldörrarna som var deras huvudingång och log. Han gick emot oss och gjorde den typiska grabbhälsningen med oss alla tre och visade sedan att vi skulle gå in i hans otroligt stora hus. Det syntes att hans pappa var känd. Vi gick in i hans vardagsrum och satte på musik och drog sedan fram alla möjliga sorters spritsorter på tv-bordet och körde öl-spelet.

”Vi drar hit din tjej, Justin!” föreslog Dixon och Eric, när vi alla hade blivit lite berusade.

”Min tjej?” Jag var lika förvånad som när jag hade fått ett B på ett engelskaprov här om dagen.

”Rue. Du drog ju fan med henne till din favorit glasscafé.” Jag kände att jag fick lite röda kinder och tog en rejäl klunk av min, redbull vodka.

”Hon är mitt min tjej.” Dock var det andra dem hade punkterat helt sant.

”Jag drar hit henne.”

”Hur fan då? Du har ju knappts hennes telefonnummer?” Svarade jag övertygande.

”Nä Justin, det finns ju inte direkt sidor där du kan söka upp numer. Tönt.” Jag insåg att jag hade förlorat och tog en till rejäl klunk av min dricka. Dixon och Eric gick iväg ifrån mig och Liam. Dem gick in till köket och jag hörde hur dem första signalerna gick fram. Jag var nästa lite nervös och ville helst bara sjunka genom jorden. Varför hade jag inte kört hem henne innan? Hon förtjänade ju bättre än att få åka med en pedofil till taxichaufför till skolan och sedan även hem. Fan vilken idiot du är ibland Justin. Tankarna som virrade runt om kring uppe huvudet, gjorde mig förvirrad. Jag har aldrig fått skuldkänslor över att ha lämnat en tjej förut. Jag knöt min högernäve och gick in till köket och ställde mig framför Dixon och Eric, som blev förvånade.

”Kommer hon?” Dem nickade instämde och jag insåg snabbt att jag skulle vara tvungen att be om ursäkt, för mitt bete tidigare idag. Detta skulle bli första gången jag bad om ursäkt till en tjej.

Trots det faktum att det var tisdag och skoldag imorgon, var det över 120 personer i Liams hus nu. Klockan var strax över 10 och musiken dånade en aning för högt ur dem svindyra högtalarna, som var utsprida över hela deras tomt. Jag hade druckit en aning för många glas av vodka och redbull och det hade börjat snurra rejält nu.

”Justin, tack för igår!” Jag vände mig, på tok för fort om och såg blondinen från igår stå bakom mig. Ett par kort, korta short och en magtröja prydde hennes kropp och hennes blonda hår var slarvigt lockat.

”Visst.”

”Vad sägs som att score again?”Hon log flörtigt mot mig och om det inte hade vart för att jag var tvungen att hitta Rue hade jag lätt haffat på det.

”Tyvärr inte nu, senare kanske.” Jag släppte vår korta konversation och gick på jakt efter Rue, som jag inte hade sett under hela kvällen. Folk hade börjat komma redan vid halv 7, så hon borde vara här nu. Jag såg Liam och Dixon stå och prata med några tjejer och gick fram emot dem. Rädd för att låt för desperat funderade ja en stund på hur jag skulle lägga fram det jag undrade, vilket var: Har ni sett Rue?

”Så losers, har ni sett ’min tjej’ som ni ringde innan? Eller bangade hon?” Liam nickade och tittade bort emot den stora ingången. Där stod hon med lockigt brunt hår och en fin vit klänning. Jag visste att jag inte kunde gå bort till henne med än gång, då Dixon och Liam skulle anse mig som en tönt då. Jag gick istället in i köket för att fixa mig en till dricka och en till Rue, som hade vart tom hänt när jag såg henne. Jag fyllde en mugg med vatten till mig, då jag kände att jag behövde nyktra till och en mugg med cider till Rue. Jag lutade mig bakåt för att se om Dixon och Liam hade någon koll på mig – det hade dem inte. Jag gick ut till den stora huvudentrén där Rue tidigare hade vart, med där var hon inte. Fan. Jag gick istället ut till poolen som låg på baksidan och såg henne. Hon höll på att ta av sig sin klänning för att hoppa i poolen. Snabbt började jag springa bort till henne för att stoppa henne.

”Rue!” Hon vände sig hastigt om när hon hörde sitt namn och tittade åt mitt håll. Hennes ansiktsuttryck blev genast dystert när hon hade sett mig och jag blev arg på mig själv, igen. ”Rue, kan vi prata?” Hon rynkade ögonbrynen och la vikt på sin högra höft. Jag förstod själv ironi i det jag sa. Men det var något med henne som ville att jag sa förlåt. ”Snälla?”

”Okej.” Jag sträckte henne en vit handduk som hon virrade om sig och gick sedan bort en bit från poolen, som var full med människor. Vi gick bort emot Liams pool hus och stängde in oss där. Allt ljud som hade vart omkring en det senaste timmarna, stängdes nu av och det blev genast lugnare uppe i mitt huvud.

”Här, förresten.” Jag sträckte fram muggen med cider i och hon tacksamt emot det.

”Vad är det för något?” Hon sniffade på det och tittade med frågandes ögon upp emot mig.

”Cider.” Hon log och tog en klunk. Jag slog mig ner på sängen som fanns placerad i pool huset och gjorde en gest att Rue skulle göra detsamma. Hon drog bort sin handduk hon hade virrad runt kroppen, jag kunde inte låta bli att kolla in henne. Hon hade en riktigt snygg kropp. Hon drog på sig sin klänning och satte sig sen ner.

"Damn she's hot!"

”Så vad ville du prata om?” Egentligen var det en svår fråga. Jag ville be om ursäkt för mitt dåliga beteende. Men jag kände mig nästan skylig att berätta varför jag hade bettet mig så. Fast jag visste att jag inte kunde göra det, men samtidigt kände jag mig elak som ljög emot henne.

”Ehm jo. förlåt. Förlåt för att jag lämnade dig där på pirren. Jag skulle ha kört dig tillbaka till skolan. Antar att jag bara hade ett bad moment och jag lät det fall över dig, förlåt. Och jag menar verkligen det. Förlåt.” Jag tittade in i hennes bruna ögon och hon log emot mig.

”Tack. Hoppas bara du är medveten om att dem där jävla taxi resorna kostade mig halva mitt studiebidrag.”

”Jag ska betala dig tillbaka, jag lovar.” Jag kände skulden komma upp krypandes längs ryggraden och tittade ner på min mugg med vatten i. Jag tog en klunk och svalde sedan hårt. Lite ovanligt hårt för Rue vände blicken åt mitt håll.

”Du behöver inte betala mig i Justin.”

”Förlåter du mig?” Jag reste mig upp och ställde mig framför henne i sängen. Hon tittade upp på mig och jag ner på henne. ”Jag lovar to make it up to you.” Jag höjde mitt högra ögonbryn och bet mig hårt i läppen. Jag var kåt. Hennes blick fladdrade iväg till dörren som i samma sekund öppnades och Eric kom in.

”Oh Justin, var det inte du sa som att Rue inte var din tjej?” Jag skakade oförstått på huvudet. Varför trodde han det?

”Va?” Sa Rue.

”Du har ju lagt din hand på hennes axel. Precis som du alltid gjorde med Annie?” Jag svalade hårt. Tankar om Annie ville jag inte ha upp i huvudet. Definitivt inte nu.  Jag hade själv inte märkt att jag hade lagt min hand på hennes axel, men den passade där.

”Annie?” Frågade Rue och skiftade sin blick till mig.

”Mitt ex. Som jag var otrogen mot.” Det sista mumlade jag, så att ingen skulle höra.

”Vad sa du?” Inget mimade jag.

”Kan du dra eller, Eric? Gå och knulla någon förstaårs elev eller något.” Han log instämmande och gick sedan ut och lämnade mig och Rue ifred. Min blick föll emot Rue igen och jag kände att jag behövde ett ligg. Frågan var om hon skulle gå med på det? Eller om hon bara skulle hon banga, på grund av det jag hade gjort tidigare idag? Jag la min hand på hennes kind och tittade in i hennes blå ögon och bet mig i läppen, igen. Hon tittade på mig med en nervös blick.

”Jag ska gottgöra dig. Vad säger du?” Jag slutade titta in i Rues ögon och tittade istället på sängen hon satt i. Hon reste sig hastigt upp när hon förstod mitt förslag.

”Du behöver inte gottgöra mig Justin. Jag klarar mig. Och jag förlåter dig. Hejdå.” Hon försvann fort ut ur det lilla pool huset. Jag satte mig ner i sängen och satte armbågarna på mina lår och lutade huvudet mot mina handflator. Fan hon hade verkligen nobbat mig och bara stuckit. Vad var det med henne egentligen? Ingen nobbade Justin Bieber när det kom till att ligga.

Till min fördel hade hon lämnat kvar sin mugg med cider kvar, som enligt mig var som att dricka saft. Jag tog den och hällde snabbt i mig den, jag kände för att bli redigt full, igen. Jag lämnade kvar den tomma muggen och gick med hastiga steg ut ur huset. Utanför stod ett stort gäng med människor. Jag tog ens dricka och drack snabbt upp den, sen slängde jag iväg den och gick sedan i riktig mot huset. Det var bra mycket mer folk nu än när jag hade lämnat huset, för att prata med Rue. Det var omöjligt att ta sig fram, men efter att ha strulat med några första års tjejer och hälsat på några i min egen klass lyckades jag äntligen ta mig fram till köket, där all dricka fanns. Tack och lov. 

Rues perspektiv:

Jag stod och dansade med några killar, som tydligen skulle gå i min klass. Folk trängde sig som bara den och jag kände att jag behövde gå ut för att få luft. Jag gjorde mitt bästa för att ta mig fram, men efter att i stort sätt ha dragit bort människor ifrån min väg var jag framme. Jag gick ut på en stor terrass som hade trappor på vardera sida, som ledde ner till den stora poolen och pool huset, som jag och Justin hade befunnit oss i. Hade han försökt få mig att ligga med honom innan? Tänk om han hade blivit aggressiv och tvingat mig? då hade han ju tagit min oskuld. Jag skulle aldrig låt någon som Justin ta min oskuld, aldrig.

Jag ställde mig och lutade mig fram över räcket på terrassen och tittade ut över poolen. Det var inte speciellt mycket folk, eftersom alla var inne i huset. Jag såg Justin stå helt ensam och hälla i sig ännu en mugg med dricka. Höll han alltid på såhär? Hans kropp kan inte må bra av all alkohol och sådant. Helt plötsligt föll han bara ihop. Han låg som en talrik kräm ner på marken och hans ena hand var i poolen. Folket vid poolen, såg det hela som vardagsmat så jag kände mig tvungen att hjälpa till. Jag sprang ner till honom och lyfte upp hans huvud som låg på hans ena arm, som han hade under huvudet. Han var medvetslös, helvete. Jag lyfte upp hans tunga kropp och stöttade han på mig. Med tunga steg gick jag emot poolhuset. Han hade nu börjat reagera lite och jag hörde han mumla, tur det. Jag la han ner i sängen och hämtade ett glas vatten. Jag badade en trasa med vatten som jag tryckte lätt emot hans ansikte. Mamma och pappa hade inte alltid varit hemma när Court var in min ålder, så jag hade snabbt lärt mig vad man ska göra i sådana här situationer.

”Rue?” Sa Justin trött.

”Ja.”

”Vad fan håller du på mig? varför lätt du mig inte bara….” Han somnade om och jag kände själv hur mina ögon började gå i kors. Jag behövde komma hem och sova. Det var skola imorgon och mamma var säkert skit orolig. Jag öppnade kuvertväskan jag hade lagt i sängen. Skit också, jag hade glömt plånboken hemma och jag hade druckit. Enda chansen att komma hem var att gå och med tanke på att jag hade världens sämsta lokalsinne, var inte det ett alternativ. Jag gick bort till den lilla toan som fanns inne i pool huset och letade efter något jag kunde byta om till. Min vita klänning var fuktiga av dricka och svett och att sova i den, skulle inte vara skönt alls. Jag hittade till slut en stor blå skjorta, som antagligen tillhörde Liams pappa. Den fick duga. Jag drog av mig min klänning och bytte om. Sen tassade jag trött ut till sängen igen. Justin låg trött och sov med båda händerna under huvudet. Han snarkade lätt och pratade lite i sömnen.

Jag kände en arm runt min midja och vände genast mitt huvud emot gestalten som låg jämte mig. Justin låg tätt bredvid och sov som en stock. Hans huvud låg lätt placerat vid min nacke och hans andedräkt, som inte var speciellt fräsch, gjorde att jag fick gåshud.  Jag kunde inte låta bli att le. Men i samma sekund såg jag klockan och insåg att jag hade missat halva skoldagen, helvete! Jag slog hårt till Justin på armen och han satte sig upp med ett ryck. Han tog en hand mot huvudet och man såg hans smärta – han var bakis.

”Vad i helvete Rue! Vad håller du på med?”

”Vi har missat halva skoldan, vi måste iväg nu.” Han höjde ögonbrynet, som om att jag var dum i huvudet.

”Det är okej. Vi har bara en lektion kvar ändå och det är engelska, vilket vi lika gärna kan göra här hemma.” Han hade rätt. Dock kände jag mig skyldig som inte hade ringt och sagt att jag inte kom till skolan. ”Jag har rätt, erkänn det bara.” Jag nickade. ”Så prinsessan sov du gott i min famn eller? Det verkade som att du trivdes.” Han hade rätt, jag hade aldrig sovit så skönt i hela mitt liv, men det ville jag inte erkänna.

”Det var la het okej.” Han höjde sådär på ögonbrynet igen och han förstod att jag ljög.

”Om du säger det så. Aj! Kan du hämta ett glas vatten tror du? Mitt huvud mår inte bra.”

”Visst.” Jag reste mig upp och insåg att skjortan jag hade lånat igår inte var tillräckligt lång för att skymma hela min rumpa och jag visade halva för Justin. Hon log imponerat och jag kunde inte låta bli att rodna. Mina rosa spetstrosor syntes igenom den tunna skjortan och jag såg ut som en slampa. En slampa som var oskuld. ”Här.” Jag sträckte fram glaset till honom och han tog tacksamt emot det.

”Tack förresten.”

”För vad då?”

”Du drog in mig hit igår. Jag hade antagligen ramlat ner i poolen eller något och dött om du inte hade gjort det, tack!” Jag kunde inte låta bli att skratta åt det sista.

”Inga problem, fick dock sota för dem fem gångerna du sprang upp och spydde inatt.”

”Fy. Jag spyr aldrig på fyllan, vet inte vad det är med mig. förlåt.”

”Det är okej.” Våra blickar fastnade i varandra och det föll en tystnad över oss. Jag kunde inte bestämma mig för om den var pinsam eller ej, men det var något speciellt med den. Tre sekunder senare öppnas dörren och in genom dörren kommer en större man med kort brunt hårt och lätt skäggstubb.

”Oj, var inte mening att störa. Letade efter Liam, har ni sett han?” Vem var han?

”Nej Mr. Jones jag har inte sett han.” Svarade han. Det måste vara Liams pappa, dem hade samma efternamn.

”Tack, Justin. Har du någon aning om hur mycket folk det var här igår?” Jag tittade på Justin och skulle precis slänga ut mig 150 personer, men Justins blick sa nej och jag förblev tyst.

”Inte mer än vanligt. Femtio kanske? Ganska lugn kväll.” Justin var bra på att ljuga, det var ingen tvekan om den saken. Mr. Jones nickade tackande och gick sedan ut.

”Så prinsessan. Jag ska ta en dusch, hänger du med?” Jag tittade förvånat på honom, vad skulle jag svara?

Chapter 5!!!! Börjar ju hända lite nu, gansak segt fortfarande, men det kommer! Så vad tyckte ni om Rue och Justin? Bra/dåligt? KOMMENTERA!

Om ni kommenterar rejällt kommer det upp ett till imorgon. SÅ KOMMENTERA BABES! PUSS! 

Tidigare: ”Justin? Justin är du där? Vi är framme.” Trots det faktum att jag körde hade jag inte märkt att jag själv hade parkerat utanför skolan. Rue vinkade med sin hand framför mitt ansikte och sa mitt namn.

”Förlåt, men om du hade vetat allt hade du förstått.”

”Det är så typiskt er killar. Om du hade förstått blablabla. Ni är bara fega som inte vågar diskutera det och sen bara gå vidare.”

”Fan vad du dömer nu Rue. Du vet inte allt. Faktum med är att du inte vet är ett skit. Du har inte den blekaste aning om varför alla hatar Jim. Du vet inte ens varför jag beter mig som jag gör. Så sluta bete dig som att du vet vad jag är för typ av människa och fokusera på ditt egna.” Hon öppnade munnen långsamt men stängde den snabbt när hon inte kom på något att säga. Hon gick ut ur bilen och gick emot skolan. Det var första gången någon hade sagt till mig på det där sättet, förutom mina föräldrar.

Rue spelas från och med nu av danielle campbell.   

Rues perspektiv:

Justin hade haft rätt. Mrs. Smith var riktig dålig och jag kunde till en viss del förstå varför Jim nu blev mobbad. Hans mamma var riktigt knäpp. Jag hade alltid trott och alltid haft engelska som gick ut på att man skulle lära sig språket och blir bättre på att uttrycka sig, men enligt henne in gick allt skolan kunde begära i engelska. Varför alla matematiska termer heter som dem gör på engelska, varför typ USA ligger där det gör i världen och var ifrån namnet kommer ifrån?

Justin satt snett framför mig och vände sig med jämna mellanrum bakåt för att titta på mig. Trots det att jag tyckte han var en stor idiot som mobbade Jim, kunde jag inte annat än att tycka att han var redigt snygg. Hans bruna ögon och perfekta hy gjorde det svårt för en att koncentrera sig på sitt arbete. Jag kände mig lite som Bella i Twilight varje gång han tittade på mig. För det är exakt så som Edward gör på deras biologi lektion. Stirrar på Bella.

”Miss. Adams kan du vara snäll och hjälpa mig med det här talet?” Jag släppte min blick ifrån Justins rygg och tittade fram emot tavlan där Mrs. Smith stod med ett stort leende på sina röda läppar. Jag kunde själv inte låta bli att le åt hennes otroligt fåniga tal hon hade skrivit upp på tavlan.

”3. Svaret är tre.” Sa jag och skrattade lätt. Mrs. Smith tittade bittert på mig och insåg snabbt att jag tyckte hennes uppgift var onödig.

”Bra. Nu vill jag att ni ska ta och intervjua varandra två och två och sedan skriva en sammanfattning om den andra personen, som ska vara klart nästa lektion. Alltså på fredag. Är det förstått?” Klassen nickade och suckade. ”Jag delar in er två och två.” Hon började gå runt i klassrummet och dela upp folk i par. ”Ni två blir nog bra tillsammans.” Hon pekade på mig och Justin och såg misstroget på mig. För första gången sen jag föddes hade jag inte brytt mig om att en lärare inte tyckte om mig. jag tyckte ju ändå inte om henne.

Justin vände sin blick emot mig och blängde med ögonen. Han såg irriterad ut och det verkade mest som han ville här ifrån.

”Ni kan sprida ut er över hela skolan! Lycka till nu.” Ingen lyssnade på Mrs. Smith för alla var redan påväg ut ur klassrummet.

”Vi kan dra upp till taket.” Sa Justin när han stod jämte mig utanför klassrummets dörrar. Jag var fortfarande lite sur på honom för att han var elak och mobbade Jim, men jag visste att jag var tvungen att lägga det åt sidan för att få bra betyg på denna uppgift.

”Okej!”

Justin visade mig vägen upp till taket, som hade den finaste utsikten man kunde tänka sig, för att vara ett skoltak då. Justin ställde sig jämte mig och lutade sina armar mot kanten av staket som var där uppe. Eller det var la mer än mur, men ja.

”Så Justin. Berätta något om dig själv.” Han tryckte på axlarna och tittade ut över skolans parkering. Han såg fundersam ut, som om att han inte ville säga fel. Han bet sig lätt i läppen och kliade sig i hårbotten.

”Ehm jag bor i Los Angels.”

”Nähä, säger du det? Jag trodde du bodde i Kina!” Han tittade på mig och höjde sitt ena ögonbryn, skakade på huvudet och blickade sedan ut över parkeringen igen.

”Dudå? Berätta något om dig själv.” Jag kom på att anteckna kanske var något som var passande om jag skulle skriva en sammanfattning. Så jag tog fram ett anteckningsblock och en penna.

”Jag säger inget, innan du har gett mig ett riktigt svar, Justin. Berätta något om dig själv.”
”Gumman du kommer få mardrömmar om jag berättar vem jag är och vad jag håller på mig. jag tror inte ens du vet vad hälften av sakerna är, Stratford.” Jag fnös. ’en arrogant bitch!’ antecknade jag i mitt block och upprepade sedan;

”Berätta något.”

”Som du vill. Ska jag berätta precis vad som helst?” Jag nickade.

”Okej. Jag gillar att sjunga.” Det var oväntat. Svaret jag hade annat var mer: jag gillar att festa och liknade. Inte att han gillade att sjunga.

”Jaså? Är du bra?”

”Haha inte fan vet jag. Det är inte direkt så att jag kan säga det.” Skrattade han.

”Sjung för mig, så kan jag avgöra det.” Han skakade på huvudet och skrattade åt mig.

”Skulle inte tro det. Så nu får du berätta något om dig.” Han hade vunnit. Med hans leende och bruna ögon var det inte svårt att bli övertygad.

Jag drog min tänder hårt över min underläpp och tittade ner på min vita converse. Vad skulle jag berätta om mig själv tro? Skulle jag säga något jag gillade att göra eller något jag ogillade. Eller kanske något sådant där personligt?

”Ska du säga något eller?” Sa Justin lite smått surt efter att jag hade ståt och funderat en stund.

”Jo. Eh… jag har inte berätta för någon, inte ens min bästa vän i Stratford, varför jag flyttade hit.” Jag kunde knappt tro mig själv, när dem orden hade lämnat mina läppar. Varför hade jag sagt det?

”Varför gjorde ni det då? Ställde Justin som följdfråga, såklart. Vad hade jag förväntat mig? att han skulle nicka och gå vidare. Jag tvekade någon sekund innan jag öppnade munnen igen.

”Min pappa var otrogen mot min mamma.” Jag svalde hårt. Trots att jag inte kändes Justin för fem öre så kändes det bra att säga det. Att äntligen få ut allt.

”Du vet att du hade haft behövt säga det där va? ”

”Jo jag vet. Men varför ska jag dölja det?” Han ryckte på axlarna och förstod att det jag hade sagt stämde. Han gick och satte sig på en bänk, som av någon anledning, var placerade uppe på taket. Jag tvekade för någon sekund innan jag gick och satte mig jämte honom. ”Så hur länge har du gillat att sjunga?”

”Alltid, antar jag.” Han ryckte nonchalant på axlarna och tittade mig i ögonen. ”Så vad tycker du om Los Angels än sålänge då?”

”Jag vet inte? Det är fint väder och kaffet är bättre här. Annars är det inget speciellt. Jag saknar Stratford.” Justin började skratta.

”Haha hur i hela världen kan man tycka om Stratford mer? Det är vinter typ alltid och pytte litet? L. A har allt?”

”Alla mina vänner bor där. Pappa bor där…” Jag blev tyst. Jag saknade pappa trots allt hemskt han hade gjort. Han var min pappa. Han hade alltid varit där och nu bodde jag inte ens i samma land som han. Det var konstigt att allt kunde förändras så himla snabbt. Jag kände hur tårar började bränna bakom ögonlocken och att min händer smått började skaka.

”Rue. Är du okej?” Jag svalade hårt och reste mig upp hastigt.

”Förlåt.”

”Vad säger du förlåt för?”

”Onödigt att ta upp det bara…“ Jag torkade bort tårarna som hade runnit ner från mina kinder. Jag insåg då hur pinsamt det var att jag satt och grät framför Justin. En kille jag inte kände för fem öre. 

”Du behöver inte be om ursäkt för att din pappa var en idiot, och sårade dig, det är inte ditt fel du vet det va, Rue?” Jag nickade. Jag visste det han sa var sant. Men ibland var det så lätt att dra på sig skulden för allt han hade gjort. ”Kom så drar vi och köper glass!” Han reste sig upp och ställde sig framför mig. Sträckte ut armen och hjälpte mig upp.

”Tack.” Han log emot mig och jag kunde inte låta bli att bli en aning knäsvag för hans otroligt charmiga leende, trots att det faktum att jag var ledsen över min pappa. 

Han tog med mig ut ifrån skolan och bort till hans bil, so, han bad mig hoppa in i. Sen körde vi emot ett ställe jag inte hade en aning om vad det var. Men när vi väl hade anlänt till vår destination förstod jag att det var Santa Monica Beach. Jag hade alltid velat åka dit och nu tog Justin mig dit? Det kändes lite som att han uppfylld en dröm. Som om att han var Gud eller något.

”Vi går upp dit!” Han gestikulerade med sin högra hand, emot pirren som är placerad på stranden. ”Dem har den bästa glassen i hela stan där.” Jag log och gick emot där han pekade.  Det var som att vara med i en film när man gick här. Allt var precis som i en film och det var folk överallt. Justin gick tätt in till mig för att inte tappa bort mig. Jag hade en känsla av att jag inte skulle hitta tillbaka då.

”Vilken smak vill du ha?” Jag tittade igenom den långa listan av glassmaker som fanns. Jag skulle inte orka mycket, då jag fortfarande var mätt ifrån min stora frukost, som mamma hade lagt. Så det fick räcka med två kulor.

”Kokos och…” Valet var svårt. Choklad, hallon, melon eller nutella? ”Vilken mer tycker du?”

”Helt klart, lakrits eller choklad!”

”Choklad it is!” Han nickade instämmande och beställde en bägare till mig och en strunt till sig själv, med samma smaker plus jordgubbe. ”Vad kostar det?”

”Var inte löjlig, jag betalar. Hur gjorde ni hemma i Stratford egentligen? ”Han skrattade till och lämnade fram en sedel till killen i kassan. 

”Nä jag vet inte? Jag var inte den som hängde med killar direkt, så har inte så mycket att jämföra med om ’hur vi gör där hemma i Stratford’. Men antagligen inte som ni gör här.”

”Nä antagligen inte. Okej jag ska berätta för dig, så att du inte gör bort dig helt här i L. A, kom.” Han började småspringa bort till räcket av pirren och ställde sig där. Han drog på sig ett par solglasögon och inspekterade mig när jag kom gående efter honom.

”Okej, detta är typ det viktigaste: Du får aldrig gå på bio första dejten! Då kan man inte prata. Killen betalar alltid. Ät inte spagetti på en dejt, brukar sluta illa. Ligg inte med killen förens på femte dejten, för då lär du bli sedd som en slampa eller hora.” Jag stod med vidöppen mun. Varför berättade han de här?

”Haha, jag driver bara med dig babe. Jag tror det är ganska likt som hemma hos dig. Du kan vara lugn.”

”Vad är det som är likt hemma i Stratford exakt?” Jag kunde inte riktigt förstå var det var som var samma som här. Vad pratade han om?

”Dejter. Det funkar säkert likadant där.” Var det här en dejt? En dejt som skulle paja mitt betyg och ge mig kvarsittning eftersom jag inte var i skolan. Eller var det bara hans sätt att få en på bättre humör? ”Asså inte för det här en dejt. Men det kunde ha varit om vi hade dejtat, haha. Du förstår vad jag menar.” Jag gav han en blick som sa ja. Två sekunder senare kommer Dixon och Eric och tittar konstigt på oss. Dem börjar skratta och gör konstiga miner emot Justin. Justin gick snabbt ifrån mig och bort till dem. Han skrattade och tittade bak emot mig. Hans leende på läpparna var konstigt och jag kunde alls tyda det.

”Justin. Vad fan håller du på med? Stratford? Haha.” Hörde jag Eric säga till Justin samtidigt som dem började gå därifrån.  Skulle han lämna mig här? Jag hade ingen bil, ingen aning om vart jag var eller hur jag skulle komma hem. Lika snabbt som jag insåg detta började jag springa efter dem.

”Justin. Du får fan köra hem mig. Eller nej du får köra mig till skolan.” Justin vände sig irriterat om och tittade på mig.

”Ta en taxi eller något. Jag har bättre för mig än att vara din privata chaufför.” Min tankar: killar.

”Är du seriös? Nej du ska fan köra tillbaka mig till skolan och skriva den här jävla uppgift också. Jag vill ha godkänt!” Han suckade.

”Gumman det funkar inte såhär. Du får ringa efter en taxi, som jag sa.” Han gick fram emot mig och strök mig över kinden. ”Du klarar det babe.” Han flinade åt mig och gick åter igen bort till sina vänner. Jag bet ihop hårt och kände för att slå till honom. Idiot. 

Lola spelas av: Lucy Hale. Courtney Adams(Court) spelas av Sara Montazami.

Mamma och Courtney var hemma när jag kom hem, ifrån skolan. Court skulle iväg på en jobbintervju, hon gick runt i cirklar hemma, på grund av att hon var så nervös. Mamma försökte lugna ner henne, men inget verkade fungera. Jag var irriterad. Så galet irriterade över att Justin bara hade lämnat mig där på pirren och jag hade fått ta en taxi tillbaks till skolan, som hade kostat skjortan. Jag slängde hårt igen dörren när jag kom in i vår alldeles för stora hall och mötes av Court och mammas blickar.

”Ojoj, vad är det med dig?” Sa Court med ett elakt flin på läpparna – hon älskade att retas. ”Någon kille som inte ville kolla hockey med idg?”

”Var bara tyst Court. Fokusera på din jävla jobbintervju istället, och låt mig vara.”

”Tänk om jag inte får jobbet? Vad i hela friden ska jag göra här då? Hur ska jag få pengar och ja allt? Det kommer ju bli totalt kaos.” Hon viftade med sin händer fram för ansiktet. Hon var röd av nervositet och värme i ansiktet. Jag blev nästan irriterade över att hon bara hade släppt ”mig” i bråkdelen av en sekund och gått vidare.

”Det är bara en intervju, hjärtat. Tror du inte att det finns mer än ett jobb i hela L.A?” Det står ju söker personal överallt, på vartenda café. Det kommer ordna sig.” Mamma hade den där lugnade effekten i sin röst när hon talade. Alltid när jag hade vart mindre hade hon allt vart den som hjälpte en lugna ner sig, när det var något jobbigt som tyngde ner en.

”Men jag vill verkligen ha det här jobbet! Tänk att vara regissören för den nya Amazing Spiderman filmens, assistent?  Förstår ni vad det gör för min framtid? Att jobba på typ Starbucks tar mig inte speciellt många steg framåt. Jag måste ha det här jobbet!” Nu slängde hon upp armarna i luften och tittade bedjande på oss. Man såg viljan i hennes ögon. Den där blicken hade hon alltid haft när hon var bestämde och absolut inte skulle ge upp i första taget. ”Jävlar, jag ska vara där om en kvart, och jag vet inte ens vart det ligger, helvete! Jag måste dra nu, ciao!” Hon tog bilnycklar som låg på bardisken och började spinga ut ifrån huset.

Jag gick upp till mitt nya rum, som var perfekt. Det var stort, vit, underbart och så fint att jag trodde att jag var med i en film. Nästan allt som hade hänt det senaste dygnet hade känts som en film. Livet i USA var verkligen precis som att leva i en film. Jag hade tänkt börja packa upp mina kläder, men tanken lockade inte mig alls när jag såg alla dem stora lådorna. Att hänga upp kläder på galgar, var verkligen bland det tråkigaste man kunde göra. Hur i hela världen klarade folk av att jobba i klädaffärer? Istället tog jag fram min data ut min väska och gick in på facebook. Jag hade fått en vän förfrågning av Jim. Han hade sitt skolfoto som profilbild. Eller snarare sin finne som profilbild. På mitten av näsan satt en gigantisk röd finne, som såg ut att sprängas vilken sekund som helst. Han hade en rosa pikétröja på sig och under armarna gigantiska lökringar, stackarn. Jag tryckte på lägg till knappen för att försöka göra han glad. Sen tittade jag mitt nyhetsflöde. Jag blev glad när en blå liten ruta ploppade upp nere i vänsterhörnet av slärmen. Lola King har gjort ett inlägg i din logg:

Det har inte ens gått en vecka och jag saknar dig redan mer än mest. När kommer du tillbaka? Pusssss

Åh Lola. Älskade Lola. Jag saknade henne något så otroligt mycket. Trots att jag inte hade tänkt speciellt mycket på henne dem senaste dagarna, blev jag nu helt känslosam när jag gjorde det. Vi hade vart bästisar sen barnsben och nu bodde vi inte ens i samma land längre. Allt vi hade gått igenom tillsammans, första ”fyllan” (vi har aldrig spytt eller däckat, då vi alltid har vart dem ”duktiga” flickorna,) första kyssen, första provet vi fuskade på och bara allt där i mellan.

Istället för att skriva en kommentar på hennes inlägg, skrev jag ett meddelande.

Saknar dig like crazy också bebis! Vi som skulle gå på prom ihop och allt. På tal om bal, har David frågat dig än? Och har ni gjort det än? Och har du sagt att det inte är din första gång, som han tror att det är?

Dem sista meningar gjorde mitt huvud fullt med minnen. Jag minns det som att det var igår, när jag och Lola vart bjudna på fest hem till en kille i skolan vid namn Seven. Han var ett år äldre och skolan dåvarande ishockeykapten. Han var även känd för ”the virgin taker” vilket vi efter festen mer än väl hade fått oss förklarat exakt vad det stod för. Lola hade fått en aning för mycket att dricka och Seven hade vart en aning för snäll mot henne och ja. Lola hade haft panik i säkert två månader över det hela. Men jag hade lugnat henne med att han garanterat inte en mindes henne.

Till Rue:

Ja det har han gjort. Blev så glad! Jag har inte berättat än, ska göra det, jag lovar. Hur går det själv med the boys? Några snygga där borta i L. A eller? Du måste ge upp med det där tramset om den där rätta snart!

Tidigare: ”Better luck next time Bieber” Hörde jag Eric viska. Ett leende kom fram på mina läppar och små fjärilar i magen. Jag kunde inte låta bli att längta till morgon dagen, då det var skolan igen. Jag har alltid tyckt om skolan och inte haft några större problem med att gå upp till, men de här var något annat. Det var inte skola utan något mer. Det var spännande här och det var något med Justin och hans gäng som gjorde mig nyfiken. Jag kunde inte sätta fingret på vad det var, men något var det. 

Justins perspektiv

Jag släppte taget om ölburk, som ni var tom, rakt ner på golvet. Musiken som spelade runt om kring mig, var så pass hög att det inte hördes för fem öre. Liam och Dixon satt i en soffan tvärs emot mig med varsin tjej i knät – klassiker. Jag hade vart i exalt samma position för bara några minuter sen, men jag valde att skippa. Tjejen var ful och jag visste att jag garanterat kunde få mig ett bättre ligg, än en freshman som gjorde allt för att bli av med oskulden. Hur patetiskt är det inte med folk som fortfarande är oskuld efter att dem har fyllt 14?

Hela rummet var fyllt med rök, som vibrerade i takt med musiken. I ett hörn stod ett stort gäng med slampiga tjejer och dansade. Undra oss vem av dem jag skulle spendera min kväll hos.

”Ey Justin, kasta hit vodkaflaskan!” Liam ropade och tittade desperat på mig. Jag letade med min vänstra hand i en väska som stod jämte fåtöljen jag satt i. Till slut fick jag tag i flaskan och kastade över den till honom.

”Time for some bodyshoots!” Ropade Liam och alla i hela rummet samlade sig runt bordet som stod framför fåtöljen jag satt i och soffan Liam och Dixon satt i. En blond tjej med silikonbröst la sig ner på bordet. Hon drog upp sitt vita tighta linne, så att det blev som en bandu och knäppte upp sin jeansshorts. Han la sitt hår på ena sidan av axeln och tittade sedan upp på dem kåta killarna som hade samlats runt henne.

”Så vem vill börja?” Ett gäng andra års elever hoppade upp och sträckte ivrigt på sina händer – patetiskt. Vad fan gjorde jag på en fest med töntar? Freshman tjejer som var snygga kunde man festa och ligga med, men killarna var oftast töntar som trodde att öl var starksprit.

”Justin, you want to start?” Jag vaknade upp ur mina tankar och tittade på tjejen som låg halvnaken på bordet. Jag såg in i hennes ögon – jag hade legat med henne. Jag höjde huvudet och ögonbrynen och sa med blicken åt Dixon att hämta mer shotglas. Någon sekund senare hade jag ställt upp en rad med shotglas på hennes mage. Några mellan benen och en mellan hennes plastikopererade bröst. Hon slöt ögonen och log med hennes fyllda läppar. Hon var fejk från topp till tå. Jag böjde mig ner över henne och kysste henne en gång på halsen, för att retas med henne och började sen med shotsen mellan benen och vandrade sedan uppåt. När jag bara hade två kvar satte hon dit en lime skiva i sin mun, som jag skulle ta när jag var klar, vilket jag var 10 sekunder senare. Jag sög snabbt ut saften ur limen och gav blondinen en tungkyss. När jag avslutade kyssen slickade hon sig om läpparna och nickade – vi skulle ses på övervåningen om tio. Musiken spelades fortfarande högt och det kom hela tiden mer och mer folk till ”mitt” hus. Det fanns enligt mig bara fördelar med att ha farföräldrar som bodde på två ställen och mest var på det som inte var där man självbodde.

Jag gick ut i köket och tog en röd plastmugg och hällde upp gin och sprite, la i lite hallon och tog en klunk. Det var gott. Jag drog upp min hand precis upp framför ögonen så jag kunde se varje liten detalj, jag skakade. Jag gav snabbt min mugg till någon nolla och gick upp på övervåningen. Mitt sovrum här var inte alls lika stort som hemma hos mig, men det funkade mer än väl till att ligga i.

”Justin är du där?” Blondinen kom in i rummet, nu endast i shorts och rosa spetsbehå – hennes plastikkirurg hade gjort ett bra jobb! Jag drog av mig mitt vita linne och la ifrån mig min keps. Jag la fram till henne och tog tag om hennes midja och kysste henne. Jag tryckte med än gång i min tunga i hennes mun och hon hoppade upp i min famn. Vi la oss ner i sängen och kysstes mer och mer intensivt. Det varade inte lång tid innan jag trängde in i henne.

”Jävlar Justin, du är rutinerade! Tack.” Hon gav mig i en kyss på kinden och reste sig naken ur sängen, böjde sig ner och tog på sig sin kläder. Jag låg på rygg i sängen och tittade upp i taket. Jag la min arm under huvudet och blickade ut över det mörka rummet. Vad hade blondin hetat? Efter några ligg ihop, både jag kanske veta, men åh andra sidan varför skulle jag veta det? Det var inte direkt så att jag skulle lägga till henne på facebook och senare bli tillsammans med henne. Nej verkligen inte. Förhållande var överskattat. Det var ändå bara sexet man ville åt, så varför håll på med allt annat trams som hörde till när man ”kär” i någon. Jag bet mig löst i läppen och slöt ögonen, funderade och undrade. Mitt liv var perfekt så som det var – jag fick tjejer när jag ville, jag kunde festa när jag än kände för det och jag hade pengar, vad mer behövdes? Folk bruka säga att pengar inte kan köpa lycka, dem har fel. Pengar köper alkohol, alkohol drar till sig folk, vilket leder till fest, fest leder till snygga brudar, snygga brudar leder till ligg, vilket ger ett slutresultat av en perfekt livsstil. Varför i hela världen behövde man annat, så som kärlek?

”Justin, tack för ikväll. Jag dra, men vi ses imorgon i plugget.” Liam kom in i mitt rum med som tjej som i soffan tight jämte sin midja.

”Ah det gör vi. Hejdå.” Han gick och Dixon kom.

”Jag slaggar här det är lugnt va? Orkar inte med hemma just nu.”

”Det är lugnt. Ta du gästrummet, så sover jag här.” Han nickade instämde och gick lika så han sin väg. Jag var själv igen. Helt ensam i ett mörkt rum. Jag tittade på klockan som stod på nattduksbordet jämte mig, 02.35. det var skola imorgon. Fan. Jag hade aldrig gillat skolan men min överenskommelse med mina föräldrar tvingade mig att gå dit.  

Väckarklockan ringde 09.45 dagen därpå. Rummet var ljust och jag kände en unken lukt. Jag luktade svett och jag kunde även känna dofter av alkohol och rök. Huvudet dunkade och att gå till skolan var inte alls lockande. Jag gick in i badrummet satte på duschen och lät all smuts ifrån går dagen åka ner tillsammans med det varma vattnet. Trött schamponerade jag håret. Min ögonlock var tunga och jag kunde utan att se mig i spegeln se dem stora svarta ringarna jag hade under dem. Jag stängde av vattnet och virade en handduk runt min midja. Jag blåste mitt hår och letade sedan rätt på en keps – jag var för trött för att fixa håret. En vanlig t-shirt och svarta byxor fick pryda min kropp och på fötterna ett par vanliga supras.

Nere i köket satt Dixon och åt flingor med mjölk, han såg lika sliten ut som jag. Han kliade sig i huvudet och tog små tuggor av sin frukost. Av erfarenhet visste jag att han var rädd för att spy. Han hade alltid vart killen som spydde på fest och han skämdes över det. Killar ska inte spy av att man dricker, så var det bara.

”Här drick det här.” Jag sträckte fram ett glas med vatten i, som jag hade lagt en bakistablett i. Han tog tacksamt emot den och sköt ifrån sig sin skål. ”Skippa skolan, du ser förjävlig ut. Stanna här om du inte pallar dra hem. Jag måste iaf dra nu hejdå!” Han var nickade till svar.

Jag gick ut till min svarta Range Rover som stod parkerad utanför huset. Jag startade den och körde emot skolan, som började om 25 minuter. Jag skulle hinna in på Starbucks för en kopp kaffe om jag skyndade mig. Frågan var bara om det var mycket folk som vanligt, för då skulle jag inte hinna. Men min trötthet sa ifrån och jag förstod att utan en kopp kaffe skulle jag inte ens klara första timmen. Några minuter senare var jag framme och parkerade bilen under ett träd, då jag hatade när sätern var varma av solen. För omväxlings skull var det, som tur var, ingen lång kö. Bara några får personer som också väntade på sitt morgon kaffe. Jag drog upp min mobil ur fikan i väntan på att det skulle bli min tur.

”Oj förlåt, det var inte meningen!” Jag tittade upp. Där stod Rue med ett leende på läpparna och en kaffe i handen. Jag hade inte ens märkt att hon gick in i mig förens hon hade sagt att förlåt.

”Det är ingen fara. Gick det bra med dig?”

”Ja det ingen fara. Måste dra dock, måste gå till skolan, suck. Men vi ses hejdå!” Hon log och fick en på bra humör. Trots min trötthet lät jag inte mig själv bli irriterade på hennes vänlighet som jag oftast blev, när folk var så trevlig.

”Jag kan skjutsa dig. Bara du väntar tills jag har fått mitt kaffe” – som jag nyss hade beställt.

”Åh vad snällt. Det gör jag utan problem.” Hon slog sig ner på en ut av borden och tog små klunkar av sitt rykande varma kaffe. Jag bet mig själv i läppen och kliade mig lätt i nacken och studerande henne. Hon var smal och lät solbrände. Undra om hon hade solat solarium eller om hon var sån till hudfärgen? För i Kanada har dem väl knappats sol vid den här årstiden?

”Justin, ditt kaffe är klart!” Jag vände mig om och tittade på expediten som stod i kassa och log en charmigt leende. Hon log tillbaka, bet sig i läppen och tittade ner emot min byxkant. Jag hade legat med henne någon gång under andra året och hade fått sota för det sen dess. Hon var den mest klängiga och jobbig personen jag hade träffat. Hon hade trott att vi hade vart tillsammans och frågat om förhållandestatus på facebook. Hon var ett freak och jag måste ha vart redigt full när jag låg med henne, för hon var inte ens snygg. Jag vände mig om till Rue istället som log gulligt emot mig, vilket nu gjorde mig på dåligt humör. Tack var freaket i kassan hade jag börjat tänka på dåliga vanor, såsom att ligga med fula jävla på fyllan, vilket gjorde mig förbannad på mig själv.

”Redo att åka? Vill inte komma försent.” Sa hon.

”Mmh.” Vi gick ut till bilen och hon satte sig i passagerarsätet. ”Är det för varmt i bilen?”

”Nej det är bra. Kan vi sätta på musik?” Jag nickade och kopplade in min mobil. ”Får jag välja?” Jag nickade igen och gav en mobilen och körde sedan ut ifrån parkering och emot skolan. Efter ett litet tag sattes låten Diamonds med Rihanna på. Den var bra. Rue sjung med lite smått i mellan åt, då hon hela tiden försökte dricka sitt varma kaffe.

”Vad har du för första lektion?” frågade hon mig och vände sina bruna ögon emot mig. Jag hade aldrig haft problem med att vara sur och uppkäftig mot personer jag knappt kände, men det var något med Rue som gjorde att jag inte kunde det.

”Engelska med Mrs. Smith, hatar henne. Dudå?”

”Jaså, är hon inte bra? Har också det, du kanske kan hjälpa mig att hitta till klassrummet, har noll koll på hur man hittar överallt fortfarande.”

”Jo det kan jag la.”

”Du glömde min andra fråga, är hon Mrs. Smith än dålig lärare?” Hon var inte blyg. Det var bra.

”Nä usch, hon är helt knäpp. Det är Jims mamma, haha. Du vet han du hängde med igår, tönten som är skit äcklig och stinker?” Hon vände bort blicken ifrån mig och svalade hårt. Hon stirrade rakt ut genom fönstret.

”Varför hatar alla han? Är det för att han råka svettas lite mer än alla andra eller för att hans mamma tydligen jobbar på skolan?” Jag var chokade. Med Rues lilla kropp och vänliga utseende, trodde man inte hon var den som sa ifrån. Jag hade svårt att tyda henne.

”Han är bara allmänt konstig. Hur klarade du av att sitta jämte han?”

”Sluta var så jävla elak. Känner du ens honom? Har du någonsin haft en normal konversation med honom och vad känner du på att mobba han? Han har väl inte gjort dig något?” Faktum med att han hade gjort. Innan vi hade börjat på High School hade vi vart kompisar och han hade vart en i gänget. Vi hade alltid vart dem som gjorde allting först, så att snatta något var inget vi ville bli sist med. Vi hade planerat att gå till en liten affär som ligger påväg hem ifrån skolan, en dag efter att vi hade slutat. Hela gänget var samlade och Jim. Vi stod gömda bakom en buske några meter ifrån butiken och gick igenom hur vi skulle göra. Jag och Jim skulle gå in och ta godiset medans dem andra skulle försöka göra att personalen inte la märke till oss – dem lyckades inte med det sist nämnda. Vi blev påkomna och dem kontaktade våra föräldrar och Jim hade då skyllt allt på oss. Enligt han hade vi tvingat han och om han inte hade gjort det skulle vi tydligen ha tryckt ner hans huvud i toaletten. Det var den dagen allt blev annorlunda och vi alla började att Jim. Han hade gjort så att mina föräldrar hade blivit riktigt förbannade och det hade inte direkt blivit bättre när Jim sedan berättade allt vi hade ”tvingat” han att göra för sina föräldrar, som sedan sagt det till mina. Det var saker som, sno alkohol av föräldrarna, röka bakom skolan, fuska på prov och så vidare. Efter det hade det bara gått utför och mina föräldrar hade helt tappat hoppet om att jag skulle kunna bli lika duktiga på något som dem. Dem ville inte ha mig som en son – en besvikelse. Dem drog då in mitt kreditkort och jag flyttade in hos Dixon som även han hade det jobbigt hemma, men hans storebror hade vart likadan, så det var inte lika farligt här. Jag fick bo där ett bra tag, men när jag märkte att familjens ekonomi blev sämre kunde jag inte med att stanna. Trots det att mina föräldrar hatade mig och jag hatad mig stack jag hem och sa;

”Jag behöver pengar för att överleva. Om ni inte ger mig det kommer jag sluta upp på gatan som en prostituerad 14 åring och dö strax innan 25. Om ni inte redan skäms över mig nu, kommer ni definitivt göra det då. Så om jag var er hade jag gett mig pengar.” Dem både hade kollat skeptiskt på mig.

”Vi kan inte bara ge dig pengar Justin. Du får flytta hit, följa våra regler och gå börja gå i skolan igen. Du börjar high school om en månad och då vill vi att du ska vara där, annars drar vi in både bil och konto. Är det förstått?” Just då hade prostituerad låtit mer lockande men när min lilla syster hade kommit ner i köket och skrikit;

”Justin du är hemma igen. Jag har saknat dig!” Hon hade hoppat upp i min famn och kramat om mig hårt. ”Lämna mig inte igen Justin.” Då hade jag bestämt mig för att prostituerad inte var ett alternativ igen och flyttat hem.

”Justin? Justin är du där? Vi är framme.” Trots det faktum att jag körde hade jag inte märkt att jag själv hade parkerat utanför skolan. Rue vinkade med sin hand framför mitt ansikte och sa mitt namn.

”Förlåt, men om du hade vetat allt hade du förstått.”

”Det är så typiskt er killar. Om du hade förstått blablabla. Ni är bara fega som inte vågar diskutera det och sen bara gå vidare.”

”Fan vad du dömer nu Rue. Du vet inte allt. Faktum med är att du inte vet är ett skit. Du har inte den blekaste aning om varför alla hatar Jim. Du vet inte ens varför jag beter mig som jag gör. Så sluta bete dig som att du vet vad jag är för typ av människa och fokusera på ditt egna.” Hon öppnade munnen långsamt men stängde den snabbt när hon inte kom på något att säga. Hon gick ut ur bilen och gick emot skolan. Det var första gången någon hade sagt till mig på det där sättet, förutom mina föräldrar. 

Har skrivit om det här kapitlet fem gånger nu men nu kände jag att detta fick bli bra, trots att det inte är det. Första gången ur Justins perspektiv, vad tyckte ni?

Mer? KOMMENTERA!

Är sämst i världen på att bestäma mig för saker, så jag har fortfarande inte bestämt mig. Vem tycker ni? Kylie Jenner, Ariana Grande, Nina Dobrev eller någon anna? Öppen förslag, dock inte Selena Gomez. Kommentera nu peeeeps!