Tidigar: Rue satt nu jämte mig i bilen och vi släppte av Jazzy utanför ett stort blått hus, som såg ut att var helt nybyggt. En liten kille i Jazzys ålder kom ut och möte henne och gav henne en super söt puss på kinden. Jazzy vinkade hejdå till mig och Rue och gick sedan in.

”Åh hon är ju sötare än sötast.” Sa Rue.

”Är inte jag liiite sötare?” Jag vände blicken åt Rue som log som en sol, det klädde henne.

”Njaa tvek.” Jag gjorde mig till för att få till dem perfekta puppy ögonen. Rue himlade med ögonen.

”Okej, fine. Du är sötare.” 

Rues rum var vit och stort. Hon hade en stor balkong utanför och hennes badrum var enormt och doftade underbart av alla hennes parfymer och Body lotions.

”Vart är dina för…din mamma?”

”Jobbet och Courtney är och träffar någon kille tror jag.” Jag nickade nöjt. Ett helt hus, ensam med Rue. Det kunde inte gå fel.

”När kommer dem hem då?” Fortsatte jag.

”Courtney skulle sova borta och mamma skulle ute med några kompisar efter jobbet, så hon lär komma hem sent.” Perfekt. Äntligen skulle det bli lite action.

”Nice, så vad ska vi göra?” Hon ryckte på axlarna och log, samtidigt som hon gick och satte sig i sitt rum.

”Kolla film?”

”Sure babe.” Jag gick och la mig jämte henne och hon tog fram fjärrkontrollen för att sedan välja film, på tv:n. ”Vilken ska vi se?”

”Safe heaven har precis kommit ut, den kan vi la se?” Sa Rue och tog fram den på skärmen. ”En film baserad på en novel av Nicholas Sparks.” Stod det på skärmen. Jag älskade Nicholas Sparks böcker och filmerna gjorde på hans böcker, så jag var såld.

”Visst!” Vi lutade oss tillbaka i sängen och hon la sitt huvud mot mitt bröst. Jag kunde dra in doften av hennes hår och det luktade underbart gott. En blandning av vanilj och någon slags frukt. Efter en stund märkte jag hur Rues hand sökte efter min och jag var snabb att ta tag i den och förra den till min mun och ge den en fjäderlätt puss.

 

 

När filmen var slut satt vi bara och tittade rakt fram. Ingen av oss sa något, men det fanns åh andra sidan inte så mycket mer att säga.

”Justin jag…” Jag avbröt hennes med än gång genom att förra mina läppar mot henne och inledde genom det en het hångelstund. Hon gjorde inget motstånd så jag fortsatte. Jag slickade henne lätt på läpparna för att få ingång till hennes mun och snart gifte sig våra tungor med varandra. Rue tog tag i mitt hår och drog lätt i topparna på dem. Jag drog min hand längs hennes rygg och snart låg vi båda ner i sängen. Jag låg underst och hon över mig. Jag drog min hand upp och ner längs hennes rygg och tillslut vågade jag med att dra den över rumpan också. Jag klämde lätt på den och Rue gav ifrån sig ett litet stön.

Vi rullar runt och nu ligger jag över Rue. Min hand åker ner långs hennes mage och inför tröjan. Jag känner hur hon ryser till.

”Justin.”

”Ja baby?” Hon hinner inte säga något innan jag trycker mina läppar mot hennes. Nu åker min hand in mellan hennes ben. Och sekunden senare reser sig Rue upp.

”Lägg av!” Jag gör en förvånad min.

”Vad babe?”

”Sluta kalla mig babe! Jag vill inte.”

”Varför?” Rues ansiktes uttryck blev snabbt annorlunda. Hon såg rädd och ängslig ut.

 

Rues perspektiv:

Jag ryggar tillbaka. Justin är cool. Han har legat med massa tjejer. Han är rutinerad. Jag är så orutinerad man kan bli. Jag har inte gjort mer än att strula med en kille. Och om sanningen ska fram är jag lite generad över det. Jag är sjutton år och nästan alla mina vänner och dem runt omkring har gjort allt och lite till. Det är inte det att jag inte har fått chansen, jag har bara alltid velat att det ska vara speciellt.

”Jag…Jag har aldrig gjort det förut.” Vågar jag tillslut säga. Justins min förändras total. Han sväljer hårt och stämning ändras total. Den blir stel och pinsam.

”Förlåt, jag borde ha sagt det tidigare!” Han skakar på huvudet.

”Nej förlåt. Det var inte mening att pressa dig.”

”Det är okej. Jag borde ha berättat.”

”Nej det var jag som antog fel. Jag förväntade mig att du hade gjort allt, för du ser så bra ut. Det var jag som tolkade fel.” Jag log.

”Det är inte så att jag inte vill göra det, men jag vill ha det ska vara speciellt.” Han tog sin i min.

”Jag är redo när du är redo!”

Jag lutade mitt huvud mot Justins axel och han kysste mig på huvudet.

”Tack, Justin.”

 

Resten av kvällen sitter vi bara i min säng och pratar om allt och inget. Trots att Justin är så olik mig förstår han mig så bra. Han vet precis vad jag menar och jag förstår han. Han håller min hand hela tiden och den passar perfekt i min.

”Justin vem var han där Stefan egentligen?” Jag såg direkt att Justin ryggade tillbaka och blev rädd för det jag sa.

”Det är gammal skit Rue. Jag är inte den personen jag var då som jag är nu. Kan vi inte strunta i det?” Justins blick visade att han var orolig och rädd för att prata om det.

”Okej, men lova att inte göra något dumt.” Han nickade.

”Jag lovar.” Jag log. ”Förresten, jag ska börja sjunga igen!”

”Nä? Vad kul! Hur kommer det sig?” Han tittade ner i sängen som om att han hade något att dölja.

”Jag insåg att jag vill hålla på med det bara.” Han ryckte på axlarna som att det var den minsta saken i världen.

”Vad kul. Vad händer nu då?”

”Jag måste skriva 18 låtar som ska vara klara om fyra veckor.” Trots att jag inte är speciellt insatt i musikbranschen förstod jag ju att det var lite tid.

”Oj! Har du några låtar då?” Han drog upp en papperslapp ur bakfickan av byxorna.

”En och en halv.” Han skrattade. Hans skratt visade ett sarkastiskt lätte av rädsla då han visste att detta var näst intill omöjligt.

”Du kanske inte borde vara här med mig? Du kanske borde vara hemma och skriva?” Sa jag sekunden senare.

”Nej jag får inspiration av dig, det vill jag absolut inte.”

”Säkert? Det är okej om du måste dra.” Han skakade bestämt på huvudet, lutade sig fram och gav mig en kyss på läpparna.

”Nej.” Jag log stort över det faktum att han faktiskt ville stanna kvar hos mig, det gjorde mig glad. Någon kille hade aldrig tidigare vart såhär mot mig. Det fick mig att känna mig speciell!

”Men om du ska stanna, kan du la spela upp en av låtarna?” Han tittade tveksamt på mig och bet sig löst i läppen.

”Jag har inte med mig min gitarr.” Jag reste mig ur sängen och tappade även greppet om hans hand.

”Courtney har här, vänta här!”

 

Justin satt i min säng med den svarta lackfärgade gitarren i sin hand. Han gjorde det första ackordet och började sedan spela. Melodin var mjuk och harmonisk och jag älskade på noll sekunder!

” Well let me tell you a story
About a girl and a boy
He fell in love with his best friend…” Började han och fortsatte sann med lika fina ord och melodi. Jag smälte. Hans röst var perfekt. Hans utseende ännu mer perfekt. Hans gitarrspelande var perfekt. Hela han var perfekt!

” When she's around, he feels nothing but joy
but she was already broken, and it made her blind
but she could never believe that love would ever treat her right..” Jag satt och log som ett fån samtidigt som han fortsatte spela denna underbara låt. Jag kröp ihop med bena och tittade intensivt på hur duktig han var på att spela och sjunga samtidigt. När man ser han gå runt i skol korridoren med svarta jeans, vit t-shirt och skinnjacka är han inte direkt kille man föreställer sig kan sjunga och spela gitarr som en gud. Snarare tvärtom.

Efter en stund insåg jag att låten var så passande till mitt liv. Jag hade vart broken, inte på grund av kärleksproblem, eller i alla fall inte mina egna, snarare mina föräldras. Och hur fånigt det än låter så har det liksom gjort att jag antog att hela den sitution skulle drabba mig också. Jag har dragit tillbaka och fokuserat enbart på skolan för att slippa hamna där.

” If you spread your wings
You can fly away with me
But you can't fly unless you let ya,
Let yourself fall.” Avslutade han låten sekunden senare. Han tittade ner på sina händer och väntade på att jag skulle säga något.

”Wow Justin! Helt ärligt så är det bland det bästa jag har hört!” Han tittade upp.

”Ljug inte.” Jag tittade han djupt in i ögonen och vred huvudet i sned. Jag ljög inte. Jag var förälskade det han hade spelat. Men vad jag hade märkt det senaste var att Justin hade väldigt svårt för att ta emot beröm och komplimanger. Det var som om att han inte tyckte att han förtjänade det. Men det gjorde han verkligen. Han var fantastik!

”Du är helt fantastiskt bra! Du är den nästa världsstjärnan!” Jag skrattade lätt, då det jag sa lät väldigt ironiskt. Dock hade jag inte någon som helst tvivel på att det skulle kunna hända…

 

 

”Jag kanske borde dra hem? Klockan är redan halv tolv och det är skola imorgon.” Justin släppte taget om mig och reste sig upp. Sen när brydde han sig om sådant här?

”Du kan stanna om du vill?” Han lyste upp och log. Hans ögon var dem vackraste jag någonsin hade skådat och att slita blicken från dem var omöjligt.

”Säkert?” Jag nickade.

”Ett villkor dock.” Han rynkade på ögonbrynen på ett skeptiskt men samtidigt ironiskt sätt.

”Jaså, det säger du? Och vad är detta villkor?” Han ställde sig framför mig i sängen och la sina armar runt mitt huvud.

”Pannkakor till frukost!” Jag skrattade och han hoppade på sekunden senare.

”Ska bli babe!” Sa han och gav mig en puss på pannan.

 

 

Efter att ha pratat ännu en stund, bestämde vi för oss att det var dags att sova, det var skola imorgon och första lektion var Mrs. Smith, vilket gjorde att det var extremt viktigt att komma i tid.

”Har du en tandborste jag kan låna?” Justins ställde sig mot sänken jag hade inne i mitt badrum och studerade varje steg jag tog, noggrant.

”Låna? Haha du kan få en om du vill.” Han log generat mot mitt svar och jag gick ner till förrådet, som låg jämte köket för att hämta en tandborste. När jag kom tillbaka stod Justin nu utan tröja och studerade säg själv i spegeln. Han slutade genast när han såg att jag kom.

”Hittade du en?” Han återgick till samma position som han hade haft när jag lämnade badrummet – lutade sig mot sänken. Jag gick fram och ställde mig framför han och nickade.

”Here you go!” Jag sträckte fram förpackning som innehöll en blå colgate tandborste. Han tog emot den och la den snabbt på sänken för att sedan placerar sina händer vid mina höfter och dra mig tätt intill sig. Våra näsor nuddade nu varandra och han andedräkt träffade mig. Det var en svag lukt av mint och rök. Trots att jag var helt emot rökning var det otroligt sexigt när Justin gjorde det. Han drog nu sin ena hand upp längs min rygg.

”Tack babe!” Sa han och sekunden senare mötes våra läppar i en kyss fylld med passion. Det började med lätt kyssar och senare slickade han min underläpp och frågade om inträde till min mun, vilket han snabbt fick. Jag drog lätt i hans hår och tre sekunder senare hoppade jag upp och slingrade mina ben runt han. Han flyttade nu på sina fötter och tryckte upp mig emot väggen. Hans läppar mot mina var en perfekt kombination och jag ville verkligen inte släppa taget.

”Host…host.” Justin släppte snabbt taget om mig och vände huvudet på dörren, där min mamma stod. Jag kände hur jag blev illröd om kinderna och ville bara sjunka genom jorden.

”Hej Mrs. Adams!” Fick Justin ur sig sekunden senare då även hade åter gått till sin normala ansiktsfärg.

”Ms. Adams. Och du är?” Justin harklade sig och släppte taget om min midja. Han sträckte fram sin hand till min mammas och log.

”Bieber. Justin Bieber.” Mamma nickade imponerat när hon såg hans vältränade mage och perfekt formade ansikte rakt fram ifrån.

”Trevligt att träffas, Justin. Rue du har inte sagt en sådana här fin pojke skulle komma hit?” Jag blev generad igen.

”Glömde.” Ljög jag. Mamma tittade skeptiskt på mig men log sedan.

”Jaså det säger du. Du vet jag har också var ung en gång det är okej att ha killar hem. Antar att du spenderar natten?” Först nu märkte jag att mamma var en aning berusad då hennes ögon var rödsprängda och hennes andedräkt luktade strakt av vodka och gin.

”Om det är okej för er miss, så gör jag gärna det.” Justin log mot mamma och tittade sedan förväntansfullt på mig.

”Det är helt okej, bara ni inte blir gravida eller får klamydia.” Jag slog min högra hand i huvudet och tittade upp i taket. Snälla mamma va tyst.

”Jag lovar Miss. Adams.”

”Åh snälla kalla mig Jane.” Mamma lämnade oss sedan ensamma och Justin tittade på mig.

”Förlåt, mamma är… ja en mamma.” Han skrattade.

”Det är lugnt, tragiskt nog har jag vart med om värre.” Jag fick en jobbig bild i huvudet med alla andra tjejer som Justin har vart med. Han pussade mig på pannan och sedan borstade vi tänderna.

 

När vi vaknade morgon därpå, hade Justin sin arm runt om mig och jag låg tätt intill han. Jag kände mig så galet trygg i hans armar och jag ville bara ligga kvar och hade inte någon som helst lust att gå upp för att bege mig till skolan. Jag puttade lätt på Justins arm så att han skulle vakna till liv och han log.

”God morgon babe.” Sa han med en raspig, äckligt sexig morgon röst. Han pussade mig på under käken och låg kvar i exakt samma position. ”Sovit gott, babe?”

”Underbart, du låg ju bredvid.” Han log och gav mig en till puss. Sen ur ingenstans reste han sig upp och gick upp från sängen. Han hade bara kalsonger på sig och jag kunde inte slita min blick ifrån han.

”Jag går och fixar frukost, stanna här.”

”Jag kan hjälpa till.” Han skakade bestämt på huvudet och jag förstod att det inte var någon idé att argumentera emot.

 

Justin perspektiv:

Damn, vad snygg Rue är. Hennes kropp var perfekt, hennes ansikte var perfekt, hennes läppar var helt jävla fucking underbara och hennes röv var bara to die for.

”Hjälp, du skrämde mig!” Jag hoppade till när jag såg Jane komma in till köket. Hon var klädd i en svart siden morgonrock och såg mer ut som en slampa än en mamma.

”Justin då, ser jag såg hemsk ut?” Jag skakade på huvudet.

”Nej Ms. Adams. Trodde bara du var och jobbade.”

”Jane. Trodde jag med, men blev nog lite väl mycket dricka igår. Är ju inte direkt lika ung som er längre, som kan vara ute och festa var och varannan dag.” Jag tittade ner i marken.

”Jag festar inte så mycket.” Ljög jag. Dock var det i och för sig delvis sant, för jag hade inte festat än enda gång sen jag började bli intresserad av Rue. Jane höjde på ögonbrynet, som om att jag var helt dum i huvudet.

”Jag kanske ser dum ut, men jag vet nog vem du är Justin. Jag jobbar på NEWS och jag vet mycket väl att du är Jason Bieberle och att du har festat mer än världsbefolkningen tillsammans. Jag vet mycket väl vad du har hållit på med dem senaste åren.” Jag suckade. Fan.

Jag svalade hårt, ”Snälla berätta inte för Rue. Hon behöver inte veta vad jag har gjort, okej?” Jane höjde på ögonbrynet, som om att jag var dum i huvudet.

”Om du skadar min dotter, och då menar jag så lite som en skråma, är du död. Fattar du det? Ni killar tror att ni kan bete er hur fan som helst. Idioter.” Dels var det sant det hon sa. Vi killar var idioter, men jag tror samtidigt att lite av det hon sa, kom ifrån det faktum att hennes man hade vart otrogen.

”Jag lovar att inte skada er dotter. Men kan du lova att inte säga något?” Jag håll tummarna i smyg.

”Jag kan lova att inte säga något, men Justin jag kan lova dig att det kommer komma fram för eller senare vilket fall som helst.” Jag visste att det hon sa var sant, då det man mest gömmer alltid har en förmåga att komma upp till ytan.

”Låt mig ta det då, okej?” Hon nickade och gick sedan sin väg. Jag hade inte direkt fått en drömstart med Rues mamma, men jag var bra på att charma folk och om jag hade tur, skulle även hon falla för den.

 

En träbricka med en rosatalrik full med amerikanskapannkakor, jordgubbar, blåbär och sirap var nu i mina händer. Ett glas färskpressad apelsinjuice stod också på brickan tillsammans med en skål vindruvor.

”Sweetie?” Jag viskade Rues namn när jag puttade lätt på dörren till hennes rum. Men jag fick inget svar. Jag öppnade dörren helt och klev in. ”Babe?” Någon sekund senare kom Rue ut ur badrummet med en vit handduk lindad runt omkring sig. Hon hade håret uppsatt i en boll och lös starkare ön solen.

”Justin!” Hon sken upp ännu mer, om det nu var möjligt. ”Åh nej vad fint du har fixat!” Hon tittade ner på brickan jag höll i min hand. ”Har du verkligen gjort allt det här själv?” Jag nickade imponerad över det jag faktiskt hade presterat. Det var inte ofta jag, Justin Bieber, ställde mig och gjorde pannkakor.

”Jag ska bara byta om, så kan vi äta sen, okej?”

”Sure, jag sätter mig i sängen sålänge.”

”Gör det.” Hon pussade mig lätt på kinden och gick sedan in i sin walk-in-clothes.

 

När hon kom ut två minuter senare hade hon på sig en vit söt kjol, med en blå-vit stickad tröja upp till. Hon var sötare än någonsin och jag kunde inte låta bli att le.

”Åh äntligen mat! Jag håller på att dö av hunger.” Rue slog sig ner i sängen jämte mig och för den lilla kroppen hon har, tror man inte att hon är tjejen som äter mycket, men hon åt som en hungrig tiger.

”Haha får du aldrig stopp där inne eller?” Hon skakade på huvudet.

”Mat är ju det bästa som finns, förstår inte hur människor kan låta bli att äta, det är ju bara sjukt!” Jag nickade instämmande. Samtidigt som vi åt diskuterade vi dagens engelska lektion med Mrs. Smith, som ingen av oss såg speciellt mycket fram emot, då hon var helt knäpp. Trots att vi hade så mycket att prata om och att jag gillade Rue, helt otroligt mycket, var det något som tryckte på. Det var något som var stelt i mellan oss, men jag kunde inte sätta fingret på vad.

”Rue, är allt som det ska?” Hon tittade ner i den sista pannkakan som låg på talriken och pustade ut.

”Det är bra.” Hon lät inte helt övertygad.

”Jag ser ju att det är något. Berätta.” Jag tog hennes hand och lyfte upp hennes haka, med den andra. Hon tittade mig inte i ögonen och försökte hela tiden kolla bort.

”Rue?” Hon andades tungt och såg nästan lite rädd ut.

”Jag är bara så osäker.” Jag höjde mitt ögonbryn.

”Osäker? Osäker på vaddå?” Hon suckade.

”Mig själv. Du har gjort så mycket och jag känner mig så efter. Det känns som att jag inte räcker till.” Jag drog bort bricka så att den raderade mellanrummet, som var mellan oss.

”Du har ingenting alls att vara osäker över Rue. Du är helt perfekt och jag bryr mig inte för det minsta, om du inte har gjort något.” Rue förde blicken emot mig och log.

 

 

 

Telefonen min ringde mitt under Mrs. Smith lektion. Dock var hon halvt döv och hörde inte det, så jag kunde smitta ut.

”Justin.” Någon harklade sig i andra änden av telefonen.

”Justin, tja! Det är Scooter. Allt bra?” Jag himlade med ögonen och vill bara spy över det faktum att han försökte vara trevlig mot mig.

”Det är bara bra. Vad vill du? Jag är i skolan.” För första gången i mitt liv ville jag heller sitta inne på lektionen han att stå ute i korridoren och prata med Scooter.

”Hur går det med låtarna?” Jag suckade.

”Helt okej, har skrivit klart en. Vet dock inte om ni kommer gilla den.”

”Det tror jag alldeles säkert att vi kommer göra. Du har talang för det där Justin! Kan du komma förbi här om en timme?” Jag nickade, men kom på någon sekund senare att han inte kunde se mig och sa,

”Sure. Jag tar med Rue.” Scooter skrockade till på andra sidan telefonen och lät arg.

”Okej. Men jag vill att du fokuserar dig på att arbete, inget annat.”

”Det är förstått, men Rue är min inspiration.” Det lät kanske löjligt att säga, men jag fick verkligen idéer till nya sånger hela tiden när jag var med henne.

”Vi ses sen.” Scooter la på och jag återvände in till klassrummet. Rue satt fokuserad och tittade på Mrs. Smith bild på tavlan. Jag satte mig jämte henne och tog hennes hand i min. Hon fnissade till, men var fortfarande lika fokuserad på tavlan, som föreställde en karta över Europa. Prov i amerikansk litteratur stod på schemat och enligt Mrs. Smith var det viktigt att veta även om Europa för att förstå.

”Ursäkta att jag är sen.” Mrs. Smith son Jim kommer in i klassrummet. Iklädd en grå t-shirt och jeans. Underarmar syntes två tydligt stora lökringar och i pannan lite svettpärlor.

”Jim, hej älskling! Såg du frukosten som jag hade gjort imorses?” Han nickade och hela klassen bröt ut i skratt förutom Rue. Jag vände mitt huvud mot henne och tittade undrade på henne.

”Vad är det?” Hon vände blicken mot mitt hål.

”Varför skrattar ni åt honom? Låt han va.”

”Men du ser la hur han ser ut?” Hon skakade på huvudet.

”Han kanske har någon slags sjukdom eller liknade. Man ska inte döma människor innan man vet hela sanningen. Snälla låt han bara var.” Jag höjde ögonbrynen, Rue var verkligen den första tjejen som någonsin hade gått emot mig.

”Okej förlåt.”

”Det är inte mig du ska säga förlåt till. Säg det till honom.” Jag vände blicken mot Jim, som stod med huvudet ner mot marken, generad över det som alla skrattade åt. Jag skulle just resa mig upp när till min absolut största rädsla, Stefan kommer in i rummet. Vad fan gjorde han här?

 

”Goddagen Stefan! Trevligt att se min favorit elev igen!” Mrs. Smith gav han en puss på båda sidorna av kinderna och log.

”Detsamma Mrs. Smith. Rektorn sa åt mig att gå hit!” Han nickade bestämt. Och jag själv satt som på nålar, vad fan skulle hända nu?

”Detta är Stefan Jones, han ska hjälpa mig under dem kommande veckorna, kul va!” Tjejerna i klassen fnittrade av lycka på grund av Stefans utseende och killarna av att dem skulle ha en langare som lärare – underbart! Jag satt dock och skrek inombords och Rue satt bara helt stil med en ansikte som inte sa något alls. Hon var helt tom på känslor. Jag letade efter Rues hand under bordet och efter en kort stund hittade jag den. Jag tog tag i den och höll den fast.

”Vad är det Justin, är du okej?” Samtalet om Jim var som bortblåst.

”Jag har fått huvudvärk, jag drar hem. Kommer du till mig sen?”

”Jag kan följa med om du vill?” Jag log och pussade henne lätt på kinden.

”Mer än gärna, men du behöver vara i skolan, jag har redan dragit dig här ifrån för mycket redan.”

”Okej då, vi ses sen.”

 

”Jag har migrän så jag drar hem.” Jag stod framme med Mrs. Smith och Stefan. Jag kände Stefans blick i nacken på mig och jag ville bara vända mig om och ge han en rak höger.

”Okej, Justin. Men kom ihåg arbetet tills på fredag. En dikt.” Jag nickade.

”Jag har en här.” Jag sträckte fram en bit ur en låt text till Mrs. Smith och hon läste snabbt igenom den.
”Imponerande Justin. Trodde jag inte om dig.” Jag log stolt.

”Tack. Vi ses imorgon!”

”Krya på dig.” Stefans röst brände mig i nacken.

”Tack.” Huttrade jag och slängde sedan igen dörren.

Jag gick ut till parkeringen och satte mig i min svarta Range Rover för att köra bort till skivbolaget. Sätena var en aning varma, på grund av att jag och Rue hade haft en lite för hett hångelsession innan skolan och kommit försent, och alla bra parkeringar hade      med en bricka i silver, placerad på den var champagneglas, dock med cider utan alkohol i.

”Mr. Bieber. Välkommen! Scooter är inne till vänster.” Jag tog en glas och gick in till vänster.

”Bieber. Tja!” Scooter satt bakom ett skrivbord och tittade igenom lite papper. ”Redo att spela in?”

”Yes.” Utan att säga ett ord till gick jag in i studion och satte på mig ett par hörlurar och började sjunga.

”The sun comes up on another morning My mind never wakes up without you on it And it's crazy to me, I even see you in my dreams Is this meant to be? could this be happening to me.” Jag tänkte på Rue under hela tiden jag sjung. Hennes röst och hennes skratt. Hennes hand i min och mina läppar mot hennes. Hon hade verkligen fått mig på fall.

”Det låter bra.” Jag tittade upp. På andra sidan av fönstret, vid mixerbordet stod Scooter. Låten var inspelad och jag log stolt. Bara 17 kvar.

”Tack. Jag kör en till med än gång.” Scooter nickade och satte på musiken till nästa låt.

”If I was your boyfriend I never let you go…” Jag fortsatte att sjunga och stunden senare kom Rue in i studion. Jag avbröt snabbt sången och gick ut till henne. Jag fångade upp henne i en stor kram och kysstes hennes kind. Jag hade saknat henne.

”Hej babe!”

”Hej. Jag fick dit sms om att du var här. Det var lugnt att jag kom va?” Jag nickade glatt. Det var mer än lugnt. ”Fortsätt spela in nu, jag vill höra!” Jag vände på klacken och gick in för att fortsätta. Dock stelande jag snabbt till när jag tittade ner på min mobil och såg att jag hade fått ett smsa av Stefan, med en bild på Rue med texten ”vill du se henne igen? Ge oss pengarna nu!”

 

---

 

Var ett tag sedan jag uppdaterad, men jag har vart i stockholm på justins konsert och har inte lals haft tid, hoppas ni har förtåelse! Dock är detta det längst kapitlet jag har skrivit, så hoppas det gott gör det lite. 

KOMMENTERA NU, VAD TROR NI KOMMER HÄNDA? VAD VILL NI HA MER OM? VAD KOMMER STEFAN GÖRA MED RUE? 

 

Tidigare: ”Justin, vi har diskuterat det du sa innan och vi har kommit fram till att du kan kontakta skivbolaget.”

”Är ni seriös?” Jag släppte mina bestick och stirrande intensivt på dem.

”Ja Justin, men du måste lova oss att inte skämma ut oss. Vi vill inte att det ska bli som det blev med James för Dixons och deras familj. Han förstörde allt för dem. Är det förstått?” Mammas röst var skrap.

”Det är förstått.”

”Bra.”

Jag satt i min mjuka säng och log triumferande. Min plan hade lyckats. Dock skulle jag svika föräldrar totalt och dem skulle antagligen aldrig prata med mig igen, men det var en smäll jag fick ta. Jag skulle släppa en skiva och ge pengarna till Stefan och hans gäng. No turning back.

 

Scooters kontor var ganska tomt och trist. Jag hade förväntat mig något lite mer exklusivt. Jag sitter i en läder fåtölj med Scooter framför mig. I mellan oss är ett skrivbord i mörk ek. Det syns att det är nytt för det är inga repor alls och det nästan glänser.

”Så Justin. Du vill verkligen det här? Förra gången stack du och lämnade skivbolaget i ett dåligt stadie, jag hopps inte det händer igen.”

”Jag vet och jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det. Jag vill verkligen satsa på musiken.” Scooter ler. Han har alltid trott på mig och blev så ledsen när jag la av för något år sen.

”Bra. Jag har pratat med skivbolaget och dem går med på att du får släppa ett album med 18 låtar, vilket är otroligt med tanke på hur länge du har vart borta och hur du lämnade oss den senaste gången.” Jag nickade tacksamt. ”Men det finns en sak.” Jag suckade djupt, nu kommer det. Något hemskt som kommer göra att jag kommer backa ur och allt kommer åka åt helvete. ”Du måste vara klar med albumet om tre veckor.” Min mun formade sig som ett O och jag bara gapade. Tre veckor, för 18 låtar, som inte ens var skrivna än, det var ju för fan helt jävla omöjligt.

”Men jag går ju i skolan?”

”Du får lösa det, men är det inte klart inom tre veckor, är det tack och adjö på det här bolaget, är det klar fattat?” Jag nickade och bet mig samtidigt i kinden för att inte kasta ut något otrevligt mot honom.

 

Jag gick med förbannade steg ut emot bilen, som precis som alltid stod parkerad under ett träd för att undvika varma sätten. Jag öppnade dörren argt och stängde den med en rejäl smäll. Jag slog hårt på ratten med båda händerna och lutade sedan huvudet mot dem. Jag var så arg på mig själv. Arg över att jag hade låtit mig själv hamna i den här situationen. Jag fucking hatade Stefan och hans gäng. Fan. Helvete. Jävla. Skit.

 

”Justin!” Jag snodde runt i korridoren och mötes av en leendes Rue. Hon var klädd i ett par midjeshorts och ett vit transparent linne, med en svart lång kofta över – snygg som vanligt. Jag såg i ögonvrån Dixon och Liam komma gåendes emot mig och vände mig genast om igen.

”Ey man, vart var du igår? Du missade festen totalt!”

”Det var det sjukaste på länge.” Fortsatte Liam och slog till mig på armen. ”Tjejerna var helt otroliga. Var så många att jag inte ens kommer ihåg hur många det blev tillslut!” Dixon gjorde en high-five med honom och dem båda log stolt.

”Justin, ska vi ses idag eller?” Jag kände en hand på min axel och vred lätt på huvudet, för att se Rue stå där. Dixon och Liam skrattade lätt och tittade undrande på mig.

”Haha, va?” Sa jag och skrattade lätt.

”Ja vi bestämde ju det igår? Eller du kanske ska göra något annat?”

”Tror nog han har liiiite bättre saker att göra, än att hänga med skit från Kanada.” Sa Liam uppkäftigt mot Rue. Det tog emot delvis för att jag själv är ifrån Kanada och för det andra för att Rue verkligen inte var skit. Men det var som att någon hade lagt något i min mun och jag fick inte fram ett ord.

”Justin?” Jag tittade frågande på henne. ”Men skit i det då, idioit!” Hon sprang där ifrån sekunden senare och svängde in på toan. Helvete.

 

Rues perspektiv:

Jag vet inte vad det var med mig, men jag hade världens humörsvängningar och att bli dissade av Justin framför hans kompisar gjorde inte det hela bättre. Jag gick in på toaletten och böjde mig ner för att kolla så att ingen var inne på toan. Jag satte mig inne i ett bås på tjejtoaletten och lät tårarna bara rinna ner för mina kinder. Jag var arg på mig själv igen, för att jag hade låtit en kille ta över mitt liv. Att jag hade blivit så involverad med någon annan, var inte bra för mig. Jag var bättre av på egen hand. Jag slutade genast gråta när jag hörde att dörren öppnades och någon kom in.

”Rue?” Det var Justin.

”Gå.”

”Kan jag få förklara?” Sa han ledsamt. Jag torkade mig helt fri från tårar och gick ut från båset. Precis framför mig när jag kom ut fanns en spegel. Mina ögon var rödsprängda och jag visste att hon skulle se att jag hade gråtit, fan.

”Rue, förlåt.” Justin vände sig bort från mig och ställde en soptunna framför dörren så att ingen skulle komma in. ”Jag vet att jag betedde mig som en idiot. En stor jävla idioit. Men jag är sån. Jag vet inte varför och jag önskar att jag inte var det. Men jag är rädd för att komma folk nära. Jag är rädd för känslor. Jag är inte bra på sånt här. Jag umgås inte med tjejer. Jag ligger med dem och sen jag drar jag, men du har fått mig att funderar. Fått mitt att känna och det gör mig rädd. Jag vill inte såra dig Rue. Allt annat än det. Men det är svårt, jag är psykiskt skadad när det kommer till känslor, förlåt.” Jag stod stilla med en mun formad som ett O. Vad skulle jag svara på det. Jag hade inte lust att bråka och ville bara krama om honom.”

”Det är okej. Jag är här.” Jag tog hans båda händer och tittade han i ögonen.

”Du måste tro på mig när jag säger att jag verkligen inte ville skada dig Rue. Du kommer märka snart ändå att jag är helt störd och att du aldrig vill ha något med mig att göra. Men jag ska verkligen försöka.” Jag släppte taget om hans händer och la dem på båda sidorna av hans kinder.

”Alla har vi brister.”

 

 

Justins perspektiv:

 

Jag satt ute på balkongen och tittade ut över havet som var precis utanför. Jag var sur på mig själv, igen, över det faktum att jag var så sjukt jävla otacksam. Jag hade ett liv som alls drömde om, rika föräldrar, stort hus, tjejer på kö osv. men ändå var det inte tillräckligt för mig och jag hade inte en aning om varför. Eller nu var de det. Sen jag träffade Rue hade allt blivit mer okej och jag gillade mitt liv mer och mer, men självklart kommer Stefan och hans gäng in i bilden igen och gjorde att jag inte gillade det lika mycket längre. Jag låg där mitt emellan att gilla och hata och det var så himla lätt att tippa över till andra sidan.

”Vad tänker du på?” Jag ryckte till. Jazzy stod i dörröppningen och log.

”Inget, min lilla prinsessa, vad tänker du på?” Hon ryker på axlarna precis som hon alltid gör när hon vill något och sakta fram emot mig.

”Eh, jo jag behöver hjälp med en grej.” Jag höjde med ena ögonbryn och log mot henne.

”Jaså det säger du, vad behöver du hjälp med då?” Hon ställde sig jämte mig och lutade sig fram och viskade i mitt öra,

”Det är en kille jag är kär och jag behöver hjälp med att åka till honom.” Jag kunde inte låta bli att skratta lite lätt, då Jazzy var överdrivet söt.

”Jag kan nog hjälpa till med det, vart behöver du åka?”

 

Jag såg Jazzy göra sig iordning för att åka, ifrån bilen där jag satt. Hon drog på sig sina finaste kläder och lekte stor med hjälp av ett läppglans. Trots att jag bara ville le åt Jazzy och för att jag var glad för henens skulle, tryckte det Scooter hade sagt till mig igår ner mig. 18 låtar klara och inspelade om tre veckor. Jag hade inte en enda låt. Inte en enda. Hur skulle jag hinna? Sekunden senare började min mobil vibrera i fickan.

”Justin!”

”Hej det är Rue. Vad gör du?” Jag log.

”Ska köra min lilla syster till någon kille. Vad gör du babe?”

”Naaaw, vad gulligt jag vill också ha en lilla syster.”

”Vill du hänga med? Eller du kanske har något annat för dig?”

”Som svar på din andra fråga, så nej. Jag har inget för mig alls. Jag hänger gärna med. Vi kan la göra något efter också?”

”Självklart babe, jag är hos dig om 10.”

”Super, puss!” Hon la på och direkt efter började min mobil vibrera igen och Jazzy hoppade in i bilen. Jag startade bilen och körde mot Rues hus.

”Justin här.”

”Tja Justin, det är Scooter!” Jag suckade.

”Zup?”

”Jo jag har pratat med skivbolaget igen och du har gett dig lite mer tid, fyra veckor.” Jag pustade ut. ”Och dem går mer på att fixa lite låtskrivare så att du slipper skriva allt.”

”Nej, det är lugnt. Jag kan göra det. Jag vill att det ska vara min musik, ingen annans.”

”Är du säker på det? Det är ändå 18 låtar och du måste ju samarbeta med några artister som jag sa igår.”

”Fixar du samarbetarna, så fixar jag musiken. Hejdå!” Jag klickade snabbt på avsluta samtal, så att han inte skulle kunna säga emot.

 

Rue satt nu jämte mig i bilen och vi släppte av Jazzy utanför ett stort blått hus, som såg ut att var helt nybyggt. En liten kille i Jazzys ålder kom ut och möte henne och gav henne en super söt puss på kinden. Jazzy vinkade hejdå till mig och Rue och gick sedan in.

”Åh hon är ju sötare än sötast.” Sa Rue.

”Är inte jag liiite sötare?” Jag vände blicken åt Rue som log som en sol, det klädde henne.

”Njaa tvek.” Jag gjorde mig till för att få till dem perfekta puppy ögonen. Rue himlade med ögonen.

”Okej, fine. Du är sötare.” 

---

Vad tycker ni, KOMMENTERA!!!

 

NI VILL ATT JAG SKA UPPDATERA OFTARE, MEN NI KOMMENTERAR INTE, SKÄRPNING! JAG SKRIVER BARA NÄR JAG FÅR KOMMENTARER. 

Tidigare: Justin gick fram till läraren som stod med en apa på axlen. Justin började genast leka med dig och han gullighet mot den gjorde mig helt knäsvag, han var helt underbar.

”Åh I love monkeys!” Sa han gulligt emot apan och tittade sedan på mig och jag mimade, ”Det är lugnt, kom hit nu!” Vilket han gjorde. Han la sin arm om min höft och gav mig en puss på kinden.

”Puss på dig babe, jag visste att jag kunde få dig glad.”

 

 

När biologilektion var slut var det dags för lunch med Brooke, men hon hade fått ett reda på att hon hade prov imorgon och ställt in.

”Jag har en free-period nu så jag drar nog hem och käkar.” Sa jag och  gick ut från zoot vi hade befunnit oss i den senaste timmen. Justin var tätt bakom mig och det kändes även som att alla andra i klassen var det. Dem alla borrade in sina blickar i oss så fort Justin rörde mig. Avundsjukan hos tjejer var äckligt stor och killarna såg mest imponerade ut av någon anledning.

”Jag har egentligen franska nu, men kan det redan flyttande så orkar inte dra på den. Vi kan dra och käka någonstans tillsammans om du vill?” Jag log stort och ställde mig med ryggen mot hans svarta Range Rover. Han ställde sig framför mig med sin arm vid min sida.

”Ja visst. Men du får inte göra skolkning till en vana.”

”Jag lovar, sweetie. Du kan vara lugn.” Jag log mot honom och kliade mig lätt på näsan. Det var en perfekt dag och solen sken starkare än någonsin och självklart hade jag glömt mina solglasögon hemma. Jag drog upp handen för att den som skydda mot solen.

”Jag kan hjälpa till med det där.” Sa Justin och lutade sig framåt så att han täckte solen och han tryckte samtidigt sina perfekt formade läppar mot mina, i en försiktigt men underbar kyss. Jag hörde hur tjejerna började viska och jag föreställde mig leendet jag fick på läpparna, men jag var lite för upptagen med att göra annat för att kunna göra leendet.

”Hihi.” Sa jag efter att kyssen hade blivit avslutad. ”Tack för hjälpen, ska vi dra och käka?” Han nickade och vi hoppade in i bilen. Jag hade fått skjuts av Kelly i min klass hit så min bil var kvar på skolan. Tur det annars hade vi inte kunnat åka ihop.

”Vart ska vi dra och äta?” Justin startade bilen och körde ut från parkeringen och bort från zoot.

”Nä vad tycker du? Jim’s?” Justins förslag lätt lockade.

”Ah det blir bra, jag är skit sugen på pasta!” Justin rykte till på något underligt sätt och log för sig själv. Han skrattade till och koncentrerade sig sedan på vägen.

”Haha vad var det?” Han vände sitt vackra ansikte mot mig och log.

”Vaddå?” Jag gjorde en imitations av hans nyliga uppträdande och han skrattade.

”Haha, det var inget! Jag kom bara att tänka på en grej.” Han vände blicken mot vägen igen.
”Säg.”

”Haha nej. Du kommer bara bli sur tror jag.” Jag lyfte på mitt ena ögonbryn och tittade frågade på honom. ”Fine, du bad om det. Du sa ju att du var sugen på pasta och så tänkte jag säga: Jag är sugen på dig. Men efter vad som hände igår kändes inte det så passande.”

Jag kände hur det hettade till på mina kinder. Justin var så söt mot mig och jag vill bara kasta mig runt hans hals och puss på honom.

”Det är lugnt Justin. Du är ju sån, så jag får la ta och börja väna mig.” Han blinkade med ögat mig och svängde sedan in på Jim’s parkering. Min mage kurrade och jag kände att bara hur redo jag var för mat!

 

 

Skoldagen var slut och som tur var hade jag inte speciellt mycket plugg. Det var inte mer än att det kunde vänta tills imorgon i alla fall. Justin och jag gick ut ifrån mattelektion sida vid sida. Han la sin hand på min rygg och vi gick bort till skåpen.

”Så babe, vad säger du? Ska vi dra ner till beachen och surfa?” Jag kunde inte låta bli att släppa ifrån mig ett skratt.

”Vill du verkligen det? Jag är fan proffs på det där.” Han höjde sitt ena ögonbryn som om att jag var helt blåst.

”Du lilla gumman, jag är fan med i skollaget.” Nu höjde jag mitt ena ögonbryn som om att han var helt blåst.

”Okej, var då. Men still jag är fan bra.”

”Det tvivlar jag inte på. Men jag vill bara inte att du ska börja gråta eller något för att jag slår dig.”

”Du är knäpp.” Avslutade han konversation med och gav mig en lätt puss på pannan. Vi gick och lämnade våra böcker vid skåpen och gick sedan ut till parkeringen för att åka hem till mig. Min syster Courtney hade vart och hämtat min bil så vi slappa köra var för sig igen.

 

Stranden var full med high school elever som precis hade slutat skolan och knappt kunde bärga sig från att kasta sig ut i dem höga vågorna. Jag och Justin stod uppe vid parkering och drog på oss våra surfar tröjor och gjorde oss själva redo för att anta dem underbart vackra vågorna. Solen lyste klart och värmde mer än väl, det var nästan så att man svettades.

”Bieber!” En kille med kort rufsigt svart hår kom gåendes emot oss. Hans båda armar var fulla med tatueringar och man kunde se att han hade haft en ögonbrynspercing. Jag såg hur Justin stelnade till för någon sekund, men återgick snabbt till sitt vanliga ja.

”Bieber, vart har du hållit hus? Vi har saknat dig!” Jag kunde en aning sarkasm i killens röst, men jag kunde inte riktigt tolka om det var positivt eller negativt.

”Fullt upp med annat.” Svarar Justin kyligt och närmar sig mig en aning.

”Vi har inte glömt vad som hände förra gången och vi förväntar oss en ersättning, det är du medveten om va?”

”Jag trodde vi redan har klar gjort allt det?”

”Vi har ångrat oss Bieber. Vi hör av oss.” Vad var det dem pratade om egentligen? Killen med alla tatueringar gick tillbaka till sitt gäng och Justin låtsades som att inget hade hänt.

”Vad var det där Justin?” Våra fötter nuddade nu vattnet och till min besvikelse var det nästan lite varmt som luften. Jag som ville svalka av mig.

”Det var inget. Skit i det. Är du redo för att surfa?” Jag nickade och några sekunder senare var ute i vattnet, redo för att ta den första vågen.

 

Justins perspektiv:

Helvete. Jävla fucking helvete. Var Stefan tvungen att komma just idag? Just precis när jag var med Rue. Just precis när jag skulle släppa alla mina andra bekymmer och surfa. Var har verkligen tvungen?

Minerna från den där kvällen när allt hade gått snett med Stefan och dem spelades upp i mitt huvud, samtidigt som jag tog den första vågen. Jag såg Rue surfa runt som en stjärna och även om jag ville glädjas och henne och bara le för att hon var så otroligt snygg. Drog Stefans samtal ner mig till botten. Lite ironiskt i med att jag befann mig ute i ett hav.

”Justin, du ser lite stel ut. Kom igen nu.” Rue kom upp vid min sida och log som en sol. Hennes skönhet gjorde mig helt knäsvag, det var tur att jag satt ner på min bräda.

”Tror jag har sträckt lår muskel eller något, jävligt stel.”

”Vi kan dra och käka istället om du vill?” Rue log.

”Vill du det? Jag kan vänta på stranden en stund, så kan du surfa lite till?” Hon la sin hand på min och tittade mig djupt in i ögonen, sedan lutade hon sig fram och pressade sina mjuka läppar mot mina. Det låter kanske töntigt att säga, men jag fick helt härligt, fjärilar i magen. När kyssen var avslutade log jag belåtet.

”Jag väntar på stranden.”

”Jag kommer snart.”

 

Jag simmade in till land och gick upp till parkeringen, för att lämna min bräda och dra av mig min surftröja.

”Så Bieber, vart har du våra cash?” Allt det här är så jävla ironiskt egentligen när jag tänker efter. Cash. Jag har alltid haft pengar, ändå var det jag var skyldig folk. Pengar. Tänk om jag bara hade frågat mina föräldrar eller morföräldrar den där gången när jag var 16 och allt riktigt drog igång. Då hade allt var normalt nu. Jag hade kunnat veta att Rue var säker, men jag gick runt och var orolig för henne istället nu. Dem skulle säkert göra något med henne. Antigen kidnappa eller tortera. Att döda henne, hade dem säkert också haft i tankarna.

”Jag har inte era jävla pengar, ni fick ju fan min bil. ni sa att det var okej.” Spottade jag ut på Stefan och hans gäng. Dem alla hade biffat till sig och det skrämde mig en aning, kan jag erkänn. Jag var vann vid att ha Eric, Dixon, John and Liam vid min sida, vid sådana här situationer. Men nu var jag själv. Helt jävla själv. Parkering var tom, när hände det senast? Jag hade enbart otur idag.

”En bil och pengar är inte riktigt samma sak i min värld. Är de det i din?” Jag skakade på huvudet.

”Ni gick med på det då. Varför gör ni det nu?” Dem alla skrattade åt mig. ”Bilen var fan värd mer än dem pengarna jag var skyldig.”

”Och vi tackar och bugar för det, men vi vill fortfarande ha våra pengar.” Sa killen höger om Stefan, Jack.

”Hur fan ska jag kunna hinna skaffa fram 350.000 tusen dollar? Jag sysslar inte med såndär skit längre.” Jag ville slå mig själv i magen. Hårt. Jag vill ge mig ett slag för att jag hade lett mig själv hamna i den här situationen. Det var mitt fel och ingenannans. Det var bara jag som hade kunnat göra något åt det den där gången jag var 16, men nej. Jag hade bara gjort allt värre.

”Du får försöka fixa det på något sätt. Om du inte fixar fram det tills slutet av veckan, kan du ge dig fan på att detta kommer sluta illa.” Stefans mörka och äcklig röst gjorde att jag rös till. Jag vile inte det här längre. Jag ville vara en normal 18 åring som kunde umgås med en tjej utan att behöva oroa sig över att hon skulle bli döda eller något liknade.

 

”Buuuh!” Jag ryckte till och kände två blöta händer över mina ögon. Jag drog sakta ner dem från mitt ansikte och vände mig om samtidigt. Rue stod där och jag tvekade inte för en sekund, utan placerade mina läppar mot hennes. Hon fnissade till och log mot mig.

”Hej babe. Hur gick det med surfandet?”

”Jodå, det gick bra. Jag fick hjälp av han där du snackade med innan. Han verkar trevlig.” Jag rös till, Stefan, trevlig? Aldrig.

”Jaså, vad kul. Vad sa han då?”

”Nä han hjälpte mig bara att bära upp brädan från vattnet. Jag lyckades skrapa upp handen, så kunde inte bära. ”Hon visade sin högra hand som var täckt med ett stort plåster.

”Gör du ont?”

”Svider lite bara, men annars är det ingen fara. Jag överlever. Ska vi dra och köpa smoothies?”

”Låter fint, hoppa in!”

 

Tystnaden var total runt matbordet. Mamma och pappa satt mitt emot varandra och jag och Jazzy lika så. Jazzy ”tåflörtade” med mig hela tiden och jag ville gärna le emot henne och skratta, men mamma och pappas hårda ansikte uttryck, gjorde mig rädd för att göra något överhuvudtaget.

”Justin, vi har diskuterat det du sa innan och vi har kommit fram till att du kan kontakta skivbolaget.”

”Är ni seriös?” Jag släppte mina bestick och stirrande intensivt på dem.

”Ja Justin, men du måste lova oss att inte skämma ut oss. Vi vill inte att det ska bli som det blev med James för Dixons och deras familj. Han förstörde allt för dem. Är det förstått?” Mammas röst var skrap.

”Det är förstått.”

”Bra.” 

Jag satt i min mjuka säng och log triumferande. Min plan hade lyckats. Dock skulle jag svika föräldrar totalt och dem skulle antagligen aldrig prata med mig igen, men det var en smäll jag fick ta. Jag skulle släppa en skiva och ge pengarna till Stefan och hans gäng. No turning back. 

---

Längesen det kom ett kapitel nu, jag vet. Men är det okej för er om jag i fortsättningen gör kortare kapitel och försöker göra dem oftare?

tills vidare,KOMMENTERA!