Inledning

Att ha föräldrar som är världsberömda har inte bara fördelar utan en hel rad med nackdelar, eller ja i alla fall enligt Melanie Hope Benson. Hon vet vad hon vill, hon vill bli journalist i New York och flytta ifrån Los Angels så fort hon gått ut High School. Hon ses som en av Hollywoods sweetheart tillsammans med hennes vän, Zoe Santiago och deras ärkefiende Jordan James. Deras image inför världen är perfekt, dem är perfekta. Men bakom kulisserna är det allt annat än en dans på rosor. För Melanie handlar vardagen och att dölja sin dröm för sina föräldrar samtidigt som hon försöker hjälpa sin bror att komma ut ur garderoben. Melanie driver under hemlighet en av USA:s största skvallersidor om kändisar, trots att hon är en själv. Det som skiljer hennes från alla andras är det faktum att allt faktiskt är sant. Hon är själv på plats när allt sker. Alla i Hollywood undrar såklart vem denna mystiska person är, som vet allt om alla och efter ett litet misstag med plats, tid och person, börjar folk snart snappa upp vem det är och det börjar gå utför. Med föräldrar som pressar en att gå på auditions för filmer och två liv att klara av, blir det inte direkt lättare när före detta världsstjärnan Justin Bieber kommer in i bilden. Justins karriär har kraschat, totalt. Hans fans finns kvar, men det verkar som att dem har börjat ge upp hoppet då Justin hela tiden sviker dem. Han sitter nu inne på rehab och försöker komma tillbaka efter ett och ett halvt års av missbruk av alkohol och marijuana. 

Justin har blivit ett känslokallt as, men kämpar att komma tillbaka. Han vill bli en världsstjärna igen, men med all hårdpress blir det svårt. Men med Melanies hjälp kanske det blir lättare? 

Prolog

Jag stoppade jointen i munnen och drog ner röken i mina lungor och blev genast lugn. På andra sidan väggen pågick ett möte om min nästa skiva, som jag inte ens ville göra. Jag ville supa och röka på. Inte spela in musik för att få tjejer att gilla mig. Alla gillar mig ändå tack vare mitt utseende. Jag behöver inte någon musik för att vara framgångsrik. Jag har pengar så det räcker och blir över redan och jag är 19 bast. Låt mig leva lite. Jag var trött på att ha hela världen på mina axlar och ha ett måste att prestera något var och varannan minut.

”Justin för helvete, skärp dig genast. Vad fan är det med dig?” Mamma ljus röst hördes bakom mig. ”Säg inte att det är en joint.” Jag ryckte på axlarna, jo det var det.

”Hej mamma, fin du är idag!” Det var jointen som talade, jag var redan hög. Mamma vred argt på huvudet och drog in ett djupt andetag.

”Nu får det fan vara nog!”

Tre veckor senare

Ett rehab center för fucked-up tonårsstjärnor var mitt nya hem. Det låter hemskt att säga men jag trivs här. Det finns inte någon jävla paparazzi och inga föräldrar, managers eller fans som tjatar på en att skriva ny musik och prestera. Dock har det såklart också sina nackdelar, man kunde inte röka på eller dricka alkohol, man fick inte ha tjejer inne på rummet och man var tvungen att gå på såndär känslofyllda möten varannan dag. Jag var inget för det här med känslor. Allt skulle alltid handla om det. Hur man kände och hur man kände för någon. Sex var också tydligen känslor, vilket jag inte förstår alls. Sex är sex och inget annat, kan inte bara världen förstå det?

”Justin, hur mår du idag?” Dr. Bryan tittade mig djupt in i ögonen och log. Hans svarta hår och brun ögon gjorde att han nästa såg lite kriminell ute och jag förstod inte alls vad han gjorde här. Han hade säkert blivit tvingad. Undra om hans en visste något om hur man kom ut från ett missbruk?

”Jag mår bra, precis som vanligt.” Egentligen vet jag själv inte hur jag mår. Jag är bara på att dölja mina känslor, vilket gör att jag är en jävligt känslokall person. Jag kan lätt ljuga om hur jag mår, men just nu vet jag inte om jag ljuger eller inte.

”Är det säkert, du ser lite blek ut?” Dr. Bryan höjde på sina grova ögonbryn och inspekterad varje liten millimeter av, som om att jag var en liten köttbit. Han var säkert pedofil.

”Jag mår bra för helvete! Låt mig va!” Jag reste mig hastigt upp ur stolen och lämnade cirkeln med fucked-up tonårsstjärnor och gick därifrån. Jag hade vart här i två veckor nu och detta var redan fjärde gången jag lämnade samtalet med dem andra. Jag var den enda av oss som vågade. Dem alla andra vara messar, stora jävla messar som inte vågade något alls. Jag förstod inte ens hur dem hade lyckats komma hit? Dem alla var så jävla lugna och verkade aldrig ens ha smakat på lätt-öl.

Jag slängde mig ner i sängen och pustade ut. Jag var röksugen, otroligt röksugen, men städerskorna hade hittat min gömma förra veckan så att smitta iväg och rök var inte ett alternativ längre, tyvärr. Jag tittade upp i taket och fick av någon underlig anledning upp en bild av mig själv när jag står inne i Madison Square Garden, med tusentals skrikande fans runt om mig. Jag håller uppe mina händer som ett hjärta och säger ”I love you.”Det var gamla jag. Den duktiga Justin Bieber som alla tyckte var så duktig och charmig. Nu är jag ett missfoster enligt pressen och en svikande idol, enligt mina fans. Jag är så förvirrad i mitt egna skin att jag inte ens vet om jag tycker det är bra eller dåligt. Jag var trött på kändislivet, det var jag. Men samtidigt så är alla den skit jag får gå igenom av pressen nu, förjävlig. Dem kommer på nya rykten och hemska saker om mig var och varannan minut. Snart tror att jag själv kommer börja tro på allt.

”Justin du vet vad jag har sagt om det här. Du måste vara med på mötena, det är för ditt egna bästa.” Dr. Bryans assistent Sofie kom in i mitt rum. I handen höll hon en bricka med en liten kopp med vatten i och en annan kopp med mina dagliga tabletter. Det var det närmsta till narkotika som jag kom här inne, efter de att dem hade hittat mitt gömställe. Men snart skulle Brian komma och hälsa på igen och det skulle det fyllas på. Om det inte nu är så att säkerheten på han är extra hård den här gången.

”Mm.” Jag hade ingen lust att argumentera emot henne, jag ville bara ligga där inne för mig själv och sjunka in. Världen hade nog bara vart lättare utan mig. Det hade vart flera tusen mer som inte hade blivit svikna eller fått sina hjärtan krossade.

”Justin du vet att det inte blir bättre av att du ligger här inne. Vill du inte komma här ifrån?” Det hon sa var sant, men jag ville inte erkänna för mig själv att jag gjorde fel.

”Kan du gå?” Hon skakade missnöjt på huvudet och sträckte fram brickan med mina tabletter. Jag tog koppen med tabletter och hällde ner dem i halsen.

”Vatten?” Jag skakade ironiskt på huvudet, jag hade hällt betydligt starkare saker i min halsen, så vatten var inte speciellt nödvändigt.

Jag förstår nu efter att ha vart på rehab i lite drygt två veckor, varför alla säger att tiden hör inne går i snigelfart. Alla dagar är detsamma och det enda spännande som händer är om vi tittar på film på fredagar och då är det filmer i stuk med 27 dresses och wild child. Världens tjejfilmer trots att majoriteten av oss här är killar. Men antagligen var det för att Dr. Bryan ville imponera på Sofie och få en i säng, jävla pervo, dock har jag kört liknande metoder själv, så jag ska inte döma han för mycket.

”Hur mår du Justin?” Jag funderar starkt på att börja räkna hur många gånger jag blir ställd den frågan, från och med nu. Det känns som om att det är var och varannan minut och ungefär så ofta ändras mitt svar också.

”Jag mår bra, mamma. Sluta oroa dig.” Mamma ansiktsuttryck var ledsamt och jag såg att hon led. Jag ville inte skada min mamma, hon hade gjort så mycket för mig. Hon har hjälpt mig med allt jag har lyckats med här i livet. Nu har jag svikit henne så djupt och hon skyller på sig själv för det som har hänt.

”Du vet att jag aldrig kommer sluta oroa mig, Justin. Aldrig.” Jag visste att det inte var sant. Inom snar framtid skulle hon ge upp hoppet precis som mormor, morfar, pappa, Jazmyn, Jaxon, Ryan, Chad och alla mina andra vänner och familj. Det är nästan lite som att jag är två personer, nästan lite schizofren. Jag vill båda komma tillbaka till mitt gamla ja’ och göra alla mina fans glad, men samtidigt orkar jag inte med kändisskapet och vill bara lägga det på hyllan totalt och ägna min tid till festandet. Undra om någon någonsin kommer kunna ta mig härifrån?

Har haft en väldigt stor skriv lust det senaste och detta är lite av det jag har lyckats skapat fram. En del av en ny novell som jag verklgien vill börja med. Vad tycker ni? verkar den bra?

Ska dock skriva klart Trust is something you hace to earn. först, så ni kan vara lugn. Men det kommer inte bli en novell på 100 episodes eller liknande, men de är la okej? Men jag behöver er hälp, vad ska hända i Trust is something you hace to earn? KOM MED FÖRSLAG!