Tidigare: Jag kände en arm runt min midja och vände genast mitt huvud emot gestalten som låg jämte mig. Justin låg tätt bredvid och sov som en stock. Hans huvud låg lätt placerat vid min nacke och hans andedräkt, som inte var speciellt fräsch, gjorde att jag fick gåshud.  Jag kunde inte låta bli att le. Men i samma sekund såg jag klockan och insåg att jag hade missat halva skoldagen, helvete! Jag slog hårt till Justin på armen och han satte sig upp med ett ryck. Han tog en hand mot huvudet och man såg hans smärta – han var bakis.

”Vad i helvete Rue! Vad håller du på med?”

”Vi har missat halva skoldan, vi måste iväg nu.” Han höjde ögonbrynet, som om att jag var dum i huvudet.

”Det är okej. Vi har bara en lektion kvar ändå och det är engelska, vilket vi lika gärna kan göra här hemma.” Han hade rätt. Dock kände jag mig skyldig som inte hade ringt och sagt att jag inte kom till skolan. ”Jag har rätt, erkänn det bara.” Jag nickade. ”Så prinsessan sov du gott i min famn eller? Det verkade som att du trivdes.” Han hade rätt, jag hade aldrig sovit så skönt i hela mitt liv, men det ville jag inte erkänna.

-

 

 ”Tack, Justin. Har du någon aning om hur mycket folk det var här igår?” Jag tittade på Justin och skulle precis slänga ut mig 150 personer, men Justins blick sa nej och jag förblev tyst.

”Inte mer än vanligt. Femtio kanske? Ganska lugn kväll.” Justin var bra på att ljuga, det var ingen tvekan om den saken. Mr. Jones nickade tackande och gick sedan ut.

”Så prinsessan. Jag ska ta en dusch, hänger du med?” Jag tittade förvånat på honom, vad skulle jag svara?

Rues perspektiv:

Justin log emot mig och tittade bort emot badrummet, som jag igår hade bytt om i. Han la sin hand på mitt lår och slickade sig om läpparna. Han var riktigt snygg och det var svårt att motså att bara slänga sig runt hans hals och kyssa han, men det var inte jag. Jag var inte tjejen som kysste en kille jag inte borde, eller rättare sagt en kille jag inte kände. Jag hade bara kysst killar jag hade dejtat och vart tillsammans med. Justin hade jag enbart bråka med i stort sätt.

”Jag kan fixa frukost, så duschar du.” Han såg besviket på mig.

”Det är du som missar något, babe.” Han smekte mig kind och reste sig upp. Han drog av sig sin tröja och jag kunde skåda hans bruna mage, som hade ett perfekta sexpack. Jag svalde hårt för att inte lämna ifrån mig en suck. Hans blick for emot mig och han log.

”Det är du som missar något ”- lögn, men de var det bästa jag kunde komma på att säga. Jag visste inte ens vad han riktigt menade med det han sa, jag bara spelade med. Jag reste mig ifrån den otroligt bekväma sängen, jag hade spenderat natt i och gick emot Liams stora hus. Det luktade unket av alkohol och spya och trots att jag hade vart relativ nykter kunde jag inte låta bli att spyfärdig. Jag höll andan och sprang in köket, där jag såg Dixon och Eric stod, med varsin tjej vid sidan.
”Rue, läget?” sa Liam och sköt fram ett glas, med vad jag tror är vatten, till mig. Jag tog en klunk och insåg att jag hade fel. Det var vodka. Jag kunde inte spotta ut det, då dem skulle se mig som en tönt, så att svälja var det enda jag kunde göra. Det brände till i halsen och jag kände den otroligt beska smaken. Hur kunde folk tycka det var gott?

”Vart är Justin?”

”Poolhuset.” svarade jag som ingenting.

”Han klarade fan det. Trodde inte att han skulle lyckas få dig i säng, haha.” Sa Dixon och nickade imponerat.

”Ursäkta?” Jag fick känslan av att dem hade gjort ett vad om mig, eller något liknade.

”Det var inget.” Dem båda försvann illa kvickt ur köket och jag stod själv kvar i köket. Vad hade dem nyss sagt? Jag tog med mig en skål med frukt som stod på diskbänken och gick med förbannade steg ut till poolhuset igen. När jag kom innan för dörren, blev som förstenad. Justin stod i duschen och sjöng. Sjöng som en gud. När han hade sagt att han gillade att sjunga hade jag inte riktigt mig tänk att han kunde sjunga. I alla fall inte såhär bra. Varför hade inte grabben skivkontrakt? Det blev snart tyst och Justin kom ut med en handduk virade runt midjan. Han log som en sol emot mig och försökte skaka bort det blöta ifrån håret. Vilket jag lyckades få på mig. Han skrattade åt det hela och drog sedan på sig ett par kalsonger och ett par shorts över dem. En tröja verkade han strunta i.

”Justin var det du som sjung nyss?” Jag såg hur han drabbades av en lätt panik och tittade bort ifrån mig.

”Ah.” Sa han generat.

”Du sjunger ju jätte bra! Du borde bli artist.” Han tryckte sina läppar hårt mot varandra och sneglade upp mot mig.

”Säg det inte till någon.”

”Säga vad? Att du kan sjunga?” Han nickade. ”Men Justin det är ju direkt inget att skämmas över? En kille som kan sjunga är ju bland det bästa som finns. Tjejer tycker ju att det är skit sexigt.” Han log åt det sistnämnda. Han kliade sig lätt på sin under arm och gick sedan och satte sig i sängen.

”Det är bara det att om grabbarna skulle få reda på det, skulle dem typ kasta ut mig ur gänget. Att kunna sjunga anses vara töntigt. ”

”Du ska inte bry dig om vad andra tycker Justin. Det är vad du tycker som är det viktigaste.” Peppade jag han med.

”Du vet inte hur där är här Rue. Man måste bry sig om vad andra tycker.” Jag hade verkligen mycket att lära. Inget här i L.A var som hemma i Stratford, vilket blev jobbigare för var dag som gick.

”Jag tror inte att det spelar någon roll vart du befinner dig på jorden, Justin. Eller rättare sagt i Universum det är alltid vad du tycker som är det viktigaste.” Han skakade på huvudet och det blev tyst. En jobbig tystnade som jag inte visste hur jag skulle bryta. Melodin som Justin hade nynnat och sjungit på spelade upp sig om och om igen, uppe i huvudet på mig.

”Så Justin. Den här intervjun. Ska vi fortsätta med den nu?” Bröt jag den jobbiga tystnaden med. Han ryckte på axlarna och tog ett äpple ur skålen, jag hade haft med mig.

”Visst.”

”Så Justin, vad brukar du göra på helgerna?” vilken dum fråga, som att det var viktiga att ha med i en intervju?

”Mina vardagar och helger ser typ likadan ut. Förutom att jag är i skolan ibland på vardagar då. Men annars ser dem la typ ut som dem senaste timmarna har gjort och du har ju vart med, så jag behöver la inte beskriva i detalj?”

”Okej. Så du och dina vänner…brukar ni göra något speciellt?” Han tittade på som om att jag var dum i huvudet.

”Nej inte vad jag vet. Eller hur menar du?”

”Nä berätta du, jag känner ju inte dig direkt.”

”Nej det gör vi inte. Vi är la som alla andra polare? Super och ligger?  Vad gjorde ni i Stratford egentligen?” Jag visste knappt själv svaret. Vad gjorde vi? Jag pluggade och lyssnade på musiken. Dem som var lite mer coola gjorde som Justin och dem. Jag bestämde mig för att rycka på axlarna, var det bästa svaret. ”Vad tänkte du på?”

”Vi brukade ibland typ slå vad om ligg och sånt-” ljög jag. Han kanske skulle för säga sig om jag sa det här?

”Woo, badas! Det har jag gjort sen jag var typ, 14. Inte nytt direkt.”

”Så ni gör det fortfarande?”

”Haha ja.”

”Om mig?” Jag tittade ner på det vita påslakanet jag satt på och blundade. Jag kände Justins blick bränna i mitt huvud och jag blev rädd för att möta hans blick.

”Vad pratar du om Rue?”

”Dixon och Eric sa att dem aldrig trodde att du skulle få mig att ligga med dig, typ? Slog ni ett vad om mig?” Jag vågade titta upp på honom nu och knöt mina nävar.

”Jag har inte slått vad om dig, Rue. Jag har inte ens haft en tanke på att ligga med dig. Okej där ljög jag-” Jag kände hur jag blev röd om kinderna och tittade ner igen. ”Men jag har inte slått vad. Dem två har säkert gjort det. Men dem är efterblivna så strunta i dem.” Det han sa lät sant och jag bestämde mig för att tro på honom.

”Förlåt. Det var inte meningen att döma dig sådär. Förra gången jag gjorde det, blev jag ju lämnade själv… förlåt.” Han skrattade till och log emot mig.

”Det är okej. Du är inte den första att döma mig, vill jag lova.” Jag drog mig bakåt i sängen och satte mig emot den vita säng gaveln och kröp ner under täckte. Jag frös.

 

 

Justins perspektiv:

Jag hade ljugit mot Rue. En tjej som förtjänade mer än mina dumma lögner, vilket jag visste mer än väl. Trots det kunde jag inte med att berätta sanningen. Att jag faktiskt hade slått vad om att ligga med henne innan jullovet var sant, men det var en spärr jag hade inom mig. En spärr jag hade haft sedan 14 års ålder. Man berättade inte för någon tjej man hade slagit vad om, att man hade gjort det. ALDRIG. Jag hade tidigare inte ens känt att jag vill berätta det för någon. Men när Rue tittare på en med sina bruna ögon blir man knäsvag och vill berätta.Rues leende fick mig att le. Hon var ödmjuk och snäll mot mig, trots att jag var en idiot som hade försökt ligga med henne två gånger dem senaste timmarna. Hon var för blåögd för att se hur jag verkligen var. Dock kan jag erkänn att jag inte var som jag brukade i hennes närhet. Hade hon vart det minsta annorlunda, jämfört med hur hon är, hade jag redan legat med henne. Men med Rue var det något speciellt som satte upp en sköld. En sköld som gjorde att jag  inte kunde. På Rue försökte jag, men när det inte gick, la jag ner.  Jag ville av någon anledning i såra henne. Det har aldrig hänt förut.

”Rue, nu får du berätta något om dig själv.” Hon tittade upp från sina naglar som hon höll på att skrapa bort svart nagellack ifrån. Hon tog några sekunder för att tänka.

”Ja du. Vad finns det att berätta? Jag vill gå Yale efter High School. Eller jag ville det innan i alla fall.”

”Oj du satsar högt! Varför innan och inte nu?” Hon ryckte nonchalant på axlarna och kliade sig vid hårfästet.

”Min pappa gick där och han har alltid sagt att det var den bästa tiden i hans liv och att han aldrig har lärt sig så mycket som då. Men nu när han var en stor jävla idiot emot våran familj är jag lite osäker.” Varför berättade hon sådant här för mig? Trots att hon inte var från L.A hade hon vart här tillräckligt länge för att veta att jag inte var någon man kunde lita på.

”Du är stark som vågar berätta, Rue. Jag hade aldrig klarat av det.”

”Pröva. Vad kan hända?”

”Vad kan hända? Alla i hela skolan kanske får reda på det?”

”Ja för jag har ju så många vänner att berätta det för, här. Och tror knappats att mina vänner i Kanada bryr sig.” Hon hade rätt i det hon sa och att lätta på hjärtat ska ju tydligen vara bra.

”Vad ska jag börja?” Jag berättade allt om Jim för henne och allt om det mina föräldrar hade gjort, sagt och det vi hade kommit överens om. Berättade om hur länge jag hade gillat att sjunga och det faktum att jag faktiskt alltid hade velat bli en sångare. Men lämnade ute delen om att jag hade faktiskt hade slått vad om att få henne i säng. Då jag fortfarande jobbade på det. Trots att jag tyckte bra om Rue och inte ville såra henne, var att ligga med henne ett måste. För mitt eget bästa. Det var förvirrande det här. Jag var tvungen att få henne i sängen, vilket jag mer än gärna ställde upp på. Men jag ville absolut inte såra Rue, då hon har blivit tillräckligt sårad av hennes pappa. Jag kände mig lik hennes pappa, trots att jag inte kände han alls. Jag hade inte ens sett han. Men han hade vart otrogen mot sin fru, som han antagligen älskade över allt annat. Och jag hade vart otrogen mot min tjej, Annie, som jag också älskade överallt annat. Eller jag tror jag gjorde det. Om jag var otrogen måste det vara tecken på att jag inte gjorde det. Jag kände mig skyldig. Jag hade aldrig tidigare känt mig skyldig för det jag hade gjort mot Annie, förens nu när Rue var här. Vad gjorde hon med mig? 

---

Kort kapitel men ingen fantasi idag. Sitter liksom fast lite. Behöver er hjälp med vad som ska hända, kommentera.

Jullov snart och jag ska göra mitt bästa för att uppdatera så bra som det går. Men tills dess. KOMMENTERA, KOMMENTERA, KOMMENTERA. 

 

Blir INGET kapitel innan jag har fått 10 kommentarer!