Date: 2012-11-16 | Time: 18:05:00

Filed under: Don't look back in anger.(paused)
5

Kapitel 1 – The beginning

Inledning: Ja hur ska jag inleda den är novellen egentligen? Detta är min första Bieber novell, någonsin. Så jag vill inte ha allt för höga förväntningar på mig.

Denna novell kommer att skilja sig lite från dem andra, som redan finns. Justin kommer inte riktigt vara den Justin som vi är van vid i början och egentligen kommer han inte riktigt vara sig själv alls, men ni kommer fortfarande att se ”Justin” i novellen. Jag hoppas att ni kommer gilla den! Jag har valt att kalla den novell för: Don't look back in anger. 

Awa: Regnet smattrade lätt emot fönsterrutorna. Man hörde hur det blåste storm utanför, och lusten för att lägga sig under täckte och läsa en bra bok var stor. Jag kliade mig lätt i hårbotten och tittade mig sedan i spegeln som stod på golvet i mitt vita rum. Min stora stickade tröja och hög strumpor gjorde mig glad. Jag älskade att gå runt i mys-kläder och om jag hade vart tvungen att välja det och att aldrig mer få lyssna på musik, hade det blivit det. Och jag älskar verkligen musik, speciellt att skriva den.  Jag tog fram ett gammalt anteckningsblock ifrån min byrålåda och satte mig i min säng. Jag letade upp en sida som hade rubriken, Me. Det var en av mina senaste låtar, som jag hade börjat skriva på. Jag hade fått idéen när jag sett en film om mobbning i skolan och insett hur sjuk orättvis världen var.
Jag tog en penna från mitt nattduksbord och började skriva. I jämna mellanrum stoppade jag den i munnen för att fundera på vad jag skulle skriva här näst. Det var svårt att skriva låtar, men otroligt roligt och ett bra sätt att få ut sina känslor på. Jag hade skrivit låtar så länge som jag kan minnas. Min mamma och jag hade alltid gjort det när jag var mindre och inte hade något att göra. Och sedan när hon gick bort för sju år sen, när jag var tio, hade jag börjat skriva själv. Låtarna jag skrev då var om enhörningar och glitter, nu är dem hur jobbigt och orättvist livet är. Det är kul att se hur jag har förändrats genom mina låtar. Varenda låt jag någon sin har skrivit har jag sparat. Varje gång jag känner mig nere, eller bara uttråkad tar jag alltid fram dem och sjunger. Att skriva låtar och att sjunga, får mig alltid att le och att glömma världen för ett tag.

 

”Awa”, sa pappa. ”Jag åker nu, vi ses om några veckor.” Jag tittade upp på honom, med blandade känslor i kroppen. Jag förstod inte varför han ens stod i min dörröppning och försökte sig på att skapa en konversation med mig.
”Ha det bra, hejdå.” Jag sa det med en kylig ton och ångrade det inte för en sekund att jag var kaxig mot honom, han förtjänade det. Jag tog tillbaka min blick till mitt anteckningsblock och försökte klura ut något som jag kunde lägg till på min låt.
”Jag ringer när jag har landat i Alaska.”
”Du behöver inte anstränga dig.”

 

Justin: Det luktade unket av rök, alkohol och spya. Runt omkring mig låg, fimpar, röda och blå-plastmuggar, pizzakartonger, använda strumpor och halvnakna människor.  Jag tog i med armarna för att häva mig upp ifrån soffan, som jag låg i. Det snurrade till huvudet och jag insåg att jag inte hade en aning om vad som hade hänt igår. Det enda som jag mindes var att Adam hade haft fest och det hade kommit allt för mycket folk. Jag kände att gårdagens kebabrulle var påväg upp för strupen. Jag sprang in till närmsta toa, satte min ner på huk och spydde. Lukten var outhärdlig och just nu ville jag bara försvinna. Huvudet dunkade och hela jag var blåslagen. Jag försökte ställa mig upp på skakiga ben, men det var svårare än jag trott. Jag fick ta tag i handfatet för att dra mig själv upp. Jag såg mig själv i spegeln och var nära på att spy igen. Hela mitt ansikte var fyllt av blåmärken, matrester, spya och ett telefonnummer som stor skrivet i pannan med en svart markeringspenna. Jag tog min vänstra hand mot huvudet och kände en stor bula. Aj, den var öm. Min första tanke var att jag behövde is och min andra var att jag behövde komma här ifrån. Det fick vara nog nu. Allt festande och alla minnesluckor var inte likt mig. Jag var bättre än såhär.
Jag gick in till Adams rum för att leta rätt på min Adidas-bag. I sängen låg Adam och en blond tjej. Igår hade det var en rödhårig och dagen för det en brunett. Adam var inte heller sig lik längre. Jag vill ta med mig han här ifrån. Men jag visste att han aldrig skulle gå med att lämna allt det här, som enligt han var som att leva i en film, mot att försöka få ordning på sitt liv.
Jag gjorde mitt bästa för att vara tyst och inte väcka dem, men det var svårt när det låg, chipspaket, plastmuggar, ölburkar och tomma cigarettpaket överallt. Tillslut hittade jag min väska under en hög med tjejunderkläder. Jag gick sakta emot dörren och hoppades innerligt på att Adam inte skulle upptäcka mig.
”Justin, är du redan vaken? Klockan är la inte mer än 11?”, sa Adam och kliade sig på bröstkorgen samtidigt och han satte sig upp i sängen.
Jag bet ihop tänderna och blundade. Jag hoppades på att jag hade drömt, men insåg i det ögonblicket jag vände mig om, att det var verklighet.
”Klockan är halv fyra. Jag hade bara tänkt leta efter lite cash för att köpa lite mer öl”, ljög jag. Jag såg att Adam tittade skeptiskt på mig, då jag var den sämsta personen på att ljuga.
”Vad ska du ha väskan till då? Du ska väl inte dra hem till den där äckliga blondinen du höll på med igår?” han blinkade och log. Han verkligen njöt av att leva som ett svin.
Jag fick en klump i magen, jag hade inte en blekaste aning om att jag hade hållit på med en tjej igår. Tjejer ska bli behandla med respekt inte som toalettpapper. Jag blev arg på mig själv och orkade inte ens ta kraft till att svara på det Adam sagt. Jag vände mig och gick. Jag gick igenom det stora köket och det ihop sittande vardagsrummet. Det låg sovande folk lite här och där. Jag visste knappt vilka hälften var och det skrämde mig. Jag mindes nästan inget av vad jag hade gjort dem senaste två månaderna. Jag är arton och från vad jag har hört, så är det den här tiden man ska minnas.

 

Utomhus hängde regnet i luten. Det luktade friskt av blöta löv och vatten blandat med alla skogen dofter. Det påminde mig om när jag var liten, då livet var lätt och man inte hade några större problem. Det gjorde mig glad att tänka på min tid som barn. Min tid som fri.
Jag gick längs en lång väg, som låg precis jämte en stor skog. Lukten av hösten blev mer och mer för varje sekund och nu började det även bli mörkt, trots att klockan knappt var kvart över fyra. Jag insåg att mina G-star byxor och vanliga V-ringade tröja från H&M var en aning för kallt för en dag som denna. Jag förstod kort därefter att jag var tvungen att hitta någonstans att spendera natten, annars skulle jag få sova på en bänk på busstationen, och av erfarenhet vet jag att dem inte är speciellt mjuka och bra för ryggen. Jag tog upp min mobil ur fickan för att kolla igenom min kontaktlista. Jag läste desperate igenom namn efter namn, men insåg snabbt att nästan varenda en av dem bodde hemma hos Adam för tillfället. Dem få som inte gjorde det var antigen iväg och reste eller idioter jag inte vill få kontakt med.

 

Jag fortsatte min vandring på den långa vägen. Det blev kallare och kallare för varje minut. Jag ångrade att jag hade valt att lämna Adams hus just idag, då jag kom på att dem igår hade nämnt en stor storm på nyheterna. Om det var storm skulle dem antagligen busstationen var fullproppad med människor som skulle här ifrån. Och i en liten stad som Stratford var det endast dem som skulle iväg, som fick stanna kvar. Jag hade kort sagt ingenstans att ta vägen. Kontosumman var tvåsiffrigt och räckte inte långt.


Kommer såklart att vara lite sådär halv segt i början. Men jag lovar att det kommer hända saker. Så nu till den stora frågan vad tyckte ni?


Hannah håller på att jobba på en ny design, men hon har tydligen mycket i skolan nu, så den kommer upp så fort som möjligt, kram! 

 

 

 

 

 

 


Comments
Written by: Myybieberstoorys

OH LORD, ÄR SÅ GLAD NU. Kom ihåg att jag läste denna novell typ 2011, innan jag började skriva själv. O guuud! Minnen <3 Ska verkligen börja läsa den igen!
Hhihi, meer!

2012-11-16 @ 18:11:03 - URL: http://www.myybieberstoory.blogg.se



Written by: Linnéa@Bieber<3

Hereguuuu vad bra du är!! :D :D Du måste verkligen fortsätte skriva, DU HAR TALANG TJEJEN!! :) Så hoppas kapitlet kommer så snart som det går!! LÄNGTAR!! Kraam! :* <333

2012-11-16 @ 20:23:41 -



Written by: Mathilda

meeeeeeeeeeeeeeeer :D

2012-11-16 @ 23:37:38 -



Written by: Farin

Döktigt!

2012-11-17 @ 20:03:47 -



Written by: OneDirectionNovels

Kommer nästa upp idag? :))))

2012-11-17 @ 20:35:28 - URL: http://www.onedirectionnovels.blogg.se



Ditt namn:

E-mail: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:

Kom ihåg mig?



Trackback