Hur kunde jag vara så dum att jag trodde att han skulle bli glad att se mig? de är ju de sista han skulle bli.. 

- Lily.. sa jag och släppte inte blicken från den besvikna Robin - Ja-g går nu... sa jag och vände mig om men Lily tog fort tag i min arm.

 

- Nej! du kan inte ge upp igen nu! du har chansen att ställa allt till rätta, gör de då! Jag vet att du vill de så jag tänker inte låt dig gå förren du har försökt. Sa hon och kollade mig djupt i ögoen, jag blev lite rädd för en sekund.. 

 

Jag sa inget utan vände mig bara om igen mot planen och kollade med ledsen blick på Robin, Jag hade säkert förstört hans kväll.. tiden gick och Coachen hade tal efter tal och berättade om hur stolt han va över killarna, jag tror jag till och med såg en lite tår en gång, de kanske kom fler men jag såg inte de eftersom min blick va på Robin hela tiden. Jag hoppades på att han skulle le, inte mot mig men mot någon eller pga nått, så jag visste att jag inte hade förstört hela honom... men de kom aldrig något leende från honom.. 

 

Lily såg att jag inte mådde bra av att se honom så ledsen så hon la en arm runt min axel, 

- De e nog snart klart.. sa hon och jag frös till lite, 

 

Jag hade inte tänkt på nått att säga, vad skulle jag säga? jag kommer inte på nått bra.. 

Just då så skrek dom i högtalaren att de va slut och då vände Robin blicken mot mig, han såg rädd ut, Jake va påväg mot Lily och Robin gick åt andra hållet. Han ville antagligen så långt bort från mig som möjligt. Lily gav mig en blick som sa "gå-efter-honom" så jag gjorde de. 

 

Jag trängde mig igenom allt folk som gick lite överallt. 

- Robin! ropade jag för att få honom att vända sig om men jag såg bara hans rygg. Tillslut orkade jag inte vara snäll längre så nu trök jag mig igenom allt folk och tog tag i Robins arm och vände på honom. 

När jag såg hans ögon på mig så visste jag inte va jag skulle säga.

 

- Ro-bin.. snälla låt mig förklara bara.. sa jag och kollade på honom med ledsen blick.. 

 

- de finns inget att säga.. sa han och kollade ledsamt på mig tillbaka

 

- jo de finns de Robin! de finns massor! ialla fall från mig.. 

han sa inget utan bara tittade på mig som om han ville att jag bara skulle börja prata så han kan gå där ifrån sen. Jag började tänka på va jag skulle säga men jag bestämde mig för att gå med sanningen, bara rakt igenom allt. 

 

- Robin.. Jag e ledsen okej! det va inte meningen att de här skulle hända! De hände bara en gång och jag fick jätte dåligt samvete efteråt! jag önskar verkligen att jag kunde gå tillbaka i tiden och göra saker annorlunda men jag kan inte de okej? de spelar ingen roll hur mycket jag vill de, de går inte! halv skrek jag.

 

Han stod bara där och tittade på mig med stora ledsna ögon.. 

 

-.. så jag förstår om du inte vill se mig igen, men jag ville bara förklara för dig hur jag kände när jag gjorde de så du inte tror att jag är en sån känslokall människa som jag verkar vara... sa jag och kollade på honom med sorgsna ögon, jag gick med sakta steg fram och kollade om han backade med de gjorde han inte så jag gav honom en kram.. han kramade mig inte tillbaka och de gjorde ont i mig och mina ögon fylldes med tårar och jag bestämde mig för att släppa honom.. Jag backade och gav honom en sista blick innan jag vände mig om och gick mot parkeringen.

 

påvägen dit så såg jag Lily och Jake men jag ville inte störa dom, dom såg så glad ut tillsammans och jag kunde inte fatta att jag kunde vara så dum att jag hade kastat bort de där.. 

 

När jag kom fram till parkeringen så såg jag en taxi så jag hoppade in och bad taxichaffören att köra mot Justins studio, jag tänkte att nu när jag ändå är igång så är de lika bra att säga förlåt till Justin också.

 

Vi kom fram till Justins studio och jag gick och skulle öppna dörren då den va låst.. Jag förstod de, och skulle precis ta upp mobilen och att skicka ett sms till Justin då jag fick syn på Kenny! 

 

- Kenny! skrek jag samtidigt som jag lyste upp över att få se honom, han höll i två MacDonals påsar, lunchen antagligen ! 

 

Jag såg att han inte visste riktigt va han skulle göra men han ropade hej och kom till dörren, 

 

- hur mår han? frågade jag med en allvarlig röst och kollade ner i marken och sedan upp igen mot Kenny. 

 

- han mår inte bra Elena.. sa han och skakade på huvudet.. jag kände hur hela min kropp fylldes med skam

 

- finns de någon chans att jag kan få prata med honom? frågade jag och såg att Kenny va påväg in utan mig - Kenny jag måste få förklara för honom! sa jag lite högre och Kenny tittade på mig ledsamt.. Jag såg att han funderade på nått och om de verkligen va rätt sak att göra.

 

- Okej.. jag ska se va jag kan göra Elena, men de e inget säkert, du sårade honom djupt! de e ett under att han änns pratade med mig om de.. 

 

jag kunde inte hjälpa att få ett hopp inom mig att jag kanske skulle kunna få chansen att förklara för honom! även om de Kenny precis sakt va hemskt så kunde jag inte hjälpa att få ett leende på läpparna tills jag fattade va han egentligen hade sakt. 

Kenny gick in och kom tillbaka efter 15 minuter med en ledsen minn.. 

 

- ne.. han vill inte snacka.. sa han och kollade ledsamt på mig

 

- okej, jag förstår men kan du säga att jag vet vem jag verkligen bryr mig om och att jag verkligen ledsen för allt som hänt.. sa jag och kollade ledsamt på honom inte jag vände mig om och gick, efter bara några meter så hörde jag Kenny

 

- Elena!! 

Jag vände mig och såg Kenny stå i dörren och vinkade åt mig att komma tillbaka, så jag gick tillbaka

 

- Okej, jag ska hälsa honom de men... vänta här okej ? sa han och jag nickade. Han stängde dörren och kom tillbaka efter 15 minuter igen.. 

 

han skakade på huvudet

- nej de gick inte, jag försökte men de gick inte, men han fick medelandet..

 

- sa han nått.. frågade jag

 

- ne.. inte så mycket.. sa han

 

- okej, men kan du hälsa ett sista medeland? sa jag och log lite

 

- okeej då! sa han och himlade med ögonen - va för nått? fortsatte han

 

- kan du hälsa honom att ikväll vid 9 så kommer jag vänta på honom vid piren.. 

 

- okej, men vilken pir? de finns ju tusentals! sa han och spärrade upp ögonen 

 

- han vet vilken... sa jag och kollade ner.. 

 

vi sa hejdå och jag letade upp en taxi och åkte hem.. när jag kom hem så va klockan redan 6.. jag hade hunnit med mycket idag, jag gick upp och tog en dusch och fixade mig lite..

jag gick och tog lite att äta sen så va de dax att åka till piren, de hade blivit lite kallt ute så jag sprang upp och tog en tjocktröja.

Jag hoppade in i bilen och åkte iväg, jag började bli lite nevös.. jag försökte intala mig att de kommer gå bra samtidigt som jag tänkte att de här kan inte sluta bra! tillslut orkade jag inte längre så jag satte på radion och just då började dom spela Justins låt Fall som han hade skrivit till mig, 

 

- Nej jag orkar inte! halv skrek jag och suckade samtidigt som jag slängde bak huvudet. - hur stor är chansen lixom! 

 

jag va snart framme. Jag prakerade bilen och kollade på klockan, den va kvart i 8. Jag tog ett djupt andetag och klev ur bilen,

 

- nu får vi de överstökat… sa jag till mig själv och stängde dörren och låste, de började bli mörkt.. jag gick längst ut på piren och ställde mig och kollade ut över havet och solnedgången.. de va så vackert! Minnen började komma tillbaka från när jag sist stod här.. de va med Justin. 

Då va de han som hade velat få hit mig och ville be om ursäkt, och nu va de min tur.. Jag kollade på klockan och nu va den 5 över 8. Även fast de fanns en chans att han tänkte komma så va den lite ialla fall, han är en väldigt upptagen person och de visste jag om, varför skulle han ta tid tlll de här när han säkert har massor att göra i studion eller en interjuv. 

 

Tiden gick och jag såg hur den här chansen försvann mer och mer så som solen försvann ifrån himlen. 

Nu va klockan kavrt i 9 och jag nära på att ge upp, de hade blivit mörkt och de va nog dax att släcka de där hoppet inom mig att han skulle komma.. 

Jag vände mig om då jag såg Justin så där, en stråle ifrån fyren träffade hans ansikte jag visste inte va jag skulle göra.. han kom. 

 

- du kom.. sa jag och kollade på honom, och han gick närmare mig

 

- ja, jag tror på att folk ska få förklara sig, och du kom ju faktiskt hit när jag ville de .. sa och stannade en bit ifrån. Även fast han stod en bit ifrån så kunde jag se att han inte va lika glad som mig att han hade kommit, de gjorde mig mer nervös änn innan.

 

- så va de du ville prata om? sa han utan att röra en minn och satte händerna i byxfickorna

 

- jag vet inte hur jag ska börja… sa jag och ville bara att han skulle komma närmare mig..

 

- börja med varför du ljög för mig.. sa han och bytte ben som han vilade på. 

 

- Justin om jag kunde gå tillbaka i tiden och göra saker på ett annat sätt så skulle jag göra de tro mig! men du måste förstå att jag och Robin har gått igenom såå mycket tillsammans att de inte är så lätt att bara släppa allt och gå vidare, jag önskade att de va så enkelt men de e det inte.. sa jag och tog ett steg närmare och till min förvåning så flyttade han inte på sig

 

- men förklara för mig varför du sa att du älskade mig och och inte Robin när du uppenbarligen gjorde de! halv skrek han och tog ur sin ena hand ur fickan 

 

- för jag älskar er båda... sa jag och kollade ner på mina händer.

 

- Bullshit! skrek Justin och vände sig om för att gå men jag kunde inte släppa honom nu. 

 

- Man kan faktiskt de Justin! skrek jag till hans rygg och han stannade men vände inte på sig - men när jag var på sjukhuset och du gick ut genom dörren, de va då jag förstod att de e dig jag älskar mer än Robin! sa jag och min röst hade börjat blivit lite skakig för att tårarna höll på att krypa fram  - ända sen vi satt i din bil och kysstes för första gången så har mitt hjärta alltid klappat lite extra för dig! men sen när du sårade mig så ville jag ha någon hos mig och då va Robin där, och eftersom vi har så mycket historia så va de bara att fortsätta! men jag ville aldrig såra dig så mycket som jag gjorde! fortsatte jag en tår ran ner och nu vände han sig om fort mot mig, han hade tårar i ögen han också.. men han var bättre på att håll dom inne. 

 

- Kommer du ihåg när jag ringde dig på sjukhuset och Lily svarade? de var för att berätta att jag hade gjort slut med Selena! skrek han och kollade på mig - de va till och med ute i pressen! skrek han och pekade ut i mökret. 

 

Jag frös till, han hade gjort de, han gjorde slut med Selena och va berädd att vara med mig.. och jag klantade till de som vanligt. Han gick fort därifrån innan jag änns han säga nått, jag stod kvar ett tag och tänkte bara igenom allt som hade hänt precis… men de som fastna mest va att han hade verkligen varit berädd på att ta skit från ALLA för mig… många killar bara säger de men han menade de! 

 

Jag åkte hem och de kändes som om hela dagen bara gick långsamt! som tur va så va klockan mycket så jag kunde gå och lägga mig snart.. jag öppnade dörren till huset och klev in, jag lyssnade av telefonsvararen och de fanns ett medelande ifrån mamma och pappa.. 

 

de va skönt at höra deras röster.. jag saknade dom också.. jag gick upp i mitt rum och satte på en film och gjorde mig i ordning, jag var tvungen att få en chans att tänka på annat nu innan jag går och lägger mig.. annars kommer jag inte kunna sova. Jag satte in filmen och la mig i sängen.. de fick bli Pirates of the Caribbean. 

Jag satte mobilen på laddning och gick in på instagram innan jag tänkte låta den vara resten av kvällen.. Lily hade lagt ut en bild på henne och Jake.

 

 

 

Jag stirrade på mobilen tills jag bestämde mig för att lägga undan den och kolla på filmen istället, annars bryter jag bara ihop igen.. 

Precis när jag trök på play så fick jag ett sms och jag visste att de inte var Justin eller Robin, de va omöjligt.. jag tog mobilen och jag hade rätt, de va ingen av dom, de va min chef.. hon undrade om jag kunde jobba imorgon vid 2. Jag hade ju inte så mycket att göra så varför inte..  de va ju lördag. Jag somnade i mitt av filmen och jag vaknade på morgonen och såg att min tv skärm lekte myrrornas krig.. 

Jag stängde av tv;n och kollade på klockan.. den av 11, 

 

- åhhhh! halv skrek jag och sträkte på mig i sängen.. jag älskade att sträka på mig på morgonen de va så skönt! jag gick upp och försökte att inte tänka på de som hade hänt igår.. Jag gick upp och gjorde mig i ordning, idag tog jag på mig ett par vita byxor med ett grått linne med spets och sedan en ljusbrun kofta över.

Jag skulle sätta på musik på mobilen då jag såg att jag hade fått ett sms av Robin, jag öppnade och läste de..

 

klockan  hade redan börjat närma sig 12 då jag hörde att de knackade på dörren, jag öppnade och Robin stod där och kollade ner i marken och sedan tittade upp 

 

- kom in.. sa jag och de gjorde han och jag stängde dörren efter honom, 

 

- du kan gå upp och hämta sakerna.. frotsatte jag men han sa inget han bara tog av sig skorna

 

- jag kan vänta här nere om du vill de.. sa jag och nu  ställde han sig upp och kollade på mig, oj han stog när mig

 

- ja de nog bäst de.. sa han och höjde ögonbrynen samtidigt som han suckade och gick runt mig och upp för trappen.

 

Jag gick in i köket och tog en vatteflaska och väntade på att han skulle bli klar, tiden gick och jag började undra hur mycket han hade att packa egentligen... Jag kunde inte vänta längre så jag gick upp och kikade in i mitt rum.. Jag såg Robin sitt på sängen brevid en väska fylld med hans saker, jag öppnade dörren försikitg gick in med sakta steg och satte mig brevid honom försikigt, inte för nära, inte för långt ifrån. 

 

Jag tvekade först men sedan la jag min hand på hans rygg, ja märkte att han va ledsen men nu vet jag inte rikitg varför… va de för att jag va otrogen eller va de för att nu va de slut på rikitg? 

 

- du skulle inte ha kramat mig sådär.. sa han och lyfte huvudet och kollade på mig 

 

- va menar du? 

 

- du skulle inte kramat mig så där, när du gjorde de så hade jag svårt att tänka på hur djupt du sårat mig.. jag förlät dig efter den kramen även fast jag inte ville… sa han och tittade på mig

 

- förlåt.. sa jag och tog bort min hand ifrån hans rygg och la den i mitt knä och tittade ner.. 

 

- jag e berädd att lägga allt bakom mig om vi ska försöka igen.. sa han och ställde sig upp och jag blev shockad.. 

 

jag ställde mig också upp och gav honom en kram, 

 

- Robin.. du menar inte de.. viska de jag

 

- jo de gör jag sa han och kollade på mig och jag släppte taget

 

- om du gör de så spelar de ingen roll.. sa jag och kollade ner

 

 - för du älskar inte mig.. sa han och kollade på mig med ledsen blick

 

- jo de göra.. men jag älskar Justin mer.. sa jag och kollade ledsamt tillbaka 

 

- okeej.. jag förstår.. sa han och tog sin väska och gick ut och sen hörde jag hur min ytterdörr öppnades och sedan stängdes.. 

 

jag gjorde rätt.. de va taskigt men de va rätt sak att göra.. jag åt lunch och sen bar de av till jobbet. De tog ett tag och jag hann prata men Lily om vad som hade hänt igår och sen så hann jag prata med mamma och pappa men till dom berättade jag inget. Jag ville inte oroa dom i onödan.. jag mådde ju bra nu eller hur! 

Jag va framme och parkerade bilen och gick in på flygplatsen till personalgången till Starbucks, min chef va glad att se mig och var ännu gladare för att jag för första gången kom i tid! Jag satte på min förklädet och gick och ställde mig i kassan, de rullade på och folk strömmade in..

första kunden va ett gamalt par som skulle åka till Sydafrika, dom hade väntat på den här dagen i flera månader om man kunde se att dom va så glada att inget skulle kunna få dom ledsna! jag hoppas jag ockås kan va så när jag bli äldre.. 

efter 2 timmar av att stå i kassan och prata med glada människor så kände jag att jag inte blivit gladare en sekund.. jag va glad när dom kom men sen när dom gick sjönk leendet lika fort som de kom.. hoppas nästa kund kunde få mig gladare på riktigt tänkte jag samtidigt som jag stod och tittade ner i disken och strök mitt ena finger på en intorkad kaffe fläck ifrån tidigare.. 

 

- En pepparmint hot chocolate, tack... hörde jag en trött röst säga och jag tittade upp. De va Justin.. vi bytte blickar, men jag visste att de inte skulle komma längre än så, så jag gick och gjorde i ordning hans chockald och försökte att inte tänka på honom nå mer än en vän...jag gick dit med drickan 

 

- så du åker nu..? frågade jag försiktigt samtidigt som jag satte på locket.. 

 

- mm.. sa han tyst 

 

- ha en trevlig resa.. sa jag och log lite lätt samtidigt som jag gav honom drickan 

 

- tack.. sa han och tog den och gick iväg.. 

 

jag stirrade i hans rygg och hoppades på att han skulle vända sig om men de gjorde han inte.. allt jag tänkte på nu va första gången vi sågs.. de va här! precis här.. var de här de skulle sluta också? va de så enkelt? bara sådär! 

 

tiden gick och jag kunde inte sluta tänka på Justin.. Jag stod och stirrade på en stolpe som va framför mig en bit utan för Starbucks.. 

 

- men gud, hjärtat hur mår du! hör jag en röst säga och de e  min chef.. 

 

- oj, nja, inte så jätte bra tror jag.. sa jag och vaknade upp 

 

- ne tror jag de! du är likblek i ansiktet och har stirrat på den där stolpen hur länge som helst!  gå hem innan du skrämmer bort alla kunder! sa hon och klappade mig på ryggen.. 

 

jag forstod nog inte hur länge jag hade tittat på den stoplen.. jag gjorde som hon sa och bytte om och gick ut ifrån personalingången  och ut till parkeringen.. jag skulle precis ta upp bilnyckeln på jag blev avbruten av en röst lite längre bort

 

- så har du gjort slut med Robin.. helt?

 

jag vände mig om och såg Justin stå där med andan i halsen..