Tidigare: Dem där minerna ploppade upp lite då och då. Det var hemska minnen. En tid jag inte alls var stolt över och som jag helst av allt bara ville ha ogjort. Jag visste att det var omöjligt. Tänk att ett litet misstag kunde förstöra ens liv, men åh andra sidan skulle jag aldrig vart här om inte allt det hade hänt, i fucking Madison Square Garden.

Madison Square Garden, var full proppad av mina underbara beliebers. Dem hoppade, skrek, sjung, skrattade och grät. Dem var underbara på alla sätt. Det spelade ingen roll om jag var nere och hatade livet för tillfället, dem fick mig alltid på bra humör!

-

”Ditt värde är det högsta i världen, det kan jag lova dig.” Han vände mig om så jag såg han rakt in i ögonen. Hans bruna ögon gjorde så att jag log, varje gång. Han fuktade sina läppar och böjde sig ner och kysste mig. Det var skönt att ha fått ut en del av det jag kände över allt det här. Men det här med mamma och Zara fick vänta. Det kändes för mycket för en kväll. Jag skakade av mig dem känslorna och avslutade kyssen.

”Juste, du skulle ju få en belöning om du sköte dig snyggt sista numret. Men av erfarenhet vet jag att du klarade det galant. Kom!” Vi gick ut till vårt fina sovrum och började kyssas passionerat. 

Alyssa: Jag vaknade upp kallsvettig. Jag reste mig hastigt ur min säng, så att jag satt upp. En dröm i en dröm. Vad var det med mig? Jag kunde inte minnas den senaste natten jag inte drömt. Och vem var den där Justin jag såg i mina drömmar egentligen? Dem var så verkliga att jag nästan mig paranoid. Jag visste knappt vad som var verklighet och vad som var drömmar längre.

Jag reste mig på halvskakiga ben upp ur sängen och gick bort till min bokhylla. Jag drog ut min dagbok, som låg långt bakom alla rader med dammiga böcker. Undra när mamma skulle inse att jag aldrig läste dem? 

12/9 – 2012 

Jag drömde igen. Jag drömde att Justin stod på en scenen framför tusentals skrikande fans. Det är underligt. Varför jag drömmer om att en person, jag aldrig har sett innan (förrutom i mina drömmar,) blir världskänd, men jag står vi sidan och ser ”min dröm” försvinn. Det var inte ens nära verkligheten. Jag vill inte bli en artist och min mamma lever? Min pappa är dock aldrig hem, precis som i mina drömmar. Men jag kan inte sätta fingret på varför jag drömmer dem här konstiga drömmarna. Det är som att jag ska bli förberedda för vad som kan hända. Men jag vill inte att något av det ska hända.

”Awa kom ner. Din syster är på TV.” Ja just det jag, jag har en syster. Det kom som en chock, av någon underlig anledning. Jag hade känt hon hela mitt liv, då hon var två år äldre än mig. Men mina drömmar jag hade om nätterna, hade gjort att jag nästan glömt bort henne.

”Jag kommer.” Jag la tillbaka min dagbok bland dem dammig böckerna och gick med tunga steg ner till mamma, som satt i en av våra två soffor i vardagsrummet, som gick i tonerna, vit, beigt och svart. Det var fint och hemtrevligt, precis som resten av vår stora villa.

”Alyssa. Att du aldrig kan komma ihåg när din syster är på TV. Du är hopplös!” Awa, Awa heter jag inte Alyssa. Jag hatade det namnet. Det namnet hade enbart gett med mig otur under större delar av mitt liv, så jag såg ingen mening med att använda det. När vi hade flyttat hit till LA, hade jag bytt namn. Inte officiellt, men jag hade presenterat mig själv som Awa, inför alla som bad om mitt namn. Dem första veckan på West Beverly High hade dock vart lite jobbiga när lärare tillade mig som Alyssa och jag inte reagerade. Dem alla hade trott att jag ignorerade mig och jag hade fått besöka rektorn både en och två gånger.

Min tankar för tillbaka till drömmarna. Jag bodde i min hemstad i dem. I Stratford. Det var en av dem får verklighetstecken som fanns i dem. Jag började bli riktigt irriterad på dem här drömmarna. Jag såg inte ens ut som mig själv i drömmarna. Varför i hela världen såg jag mig själv som den perfekta Kylie Jenner? Jag var så olika henne. Jag hade rött hår, var kort och inte alls sådär perfekt som hon. Frågorna var många och svaren få. Jag behövde terapi. Ironi. 

”Jag heter Awa, inte Alyssa. När ska du förstå det?” Min mamma tittade bittert på mig och flippade sen bort sin blick emot den stora LED-TV:N som hängde på väggen.

Min syster ploppade upp på skärmen, införde i ett par kort midjeshorts och i ett pösigt vit linne, så att man såg henne revben och perfekta solbrända kropp, på tok för mycket. Hon satt i en studio någonstans i New York och hade en stor publik framför sig. Jämte henne satt ingen mindre än Justin Timberlake och snett framför dem satt, David Letterman, redo att intervjua. Undra vad det var med min syster som gjorde henne så speciell ifrån omvärlden? Visst hon kunde sjunga, såg bra ut och var en helt okej skådespelerska, men inget mer än så. Klart att alla dem tre faktorerna är ganska så stora deals, men inget av dem stack ut från mängden. Det fanns miljontals människor på denna jord som kunde sjunga och säkerligen ännu fler som kunde skådespela. Och alla i hela världen såg bra ut på deras sätt. Så jag förstod inte vad det var som var så speciellt med min syster Lorraine.  

Mamma log glatt när Lorraine nämnde hennes namn och tackade henne för allt hon hade gjort för henne. Jag rullade mina ögon och bestämde mig för att sätta i gång med min hög av läxor istället för att titta på min perfekta syster.

”Och vart tror du att du ska gå, fröken?”

”Det där kommer finns på youtube, sekund efter programmet är slut och jag har läxor att ta tag i.” Mamma såg chokad ut.

”Om du hade vart som henne, hade du sluppit att plugga om en massa tråkiga skit saker.” Ett slag i magen träffade mig hårt. Jag hade aldrig vart mammas favorit. Hon visade det tydligt redan när jag var liten och fick alltid ärva Lorraines kläder och hon fick alltid sprillans nya från Ralph Lauren och Channel. Det innebar såklart att jag också gick runt i sådana kläder, men det var antigen två år gamla och urtvättade eller hade något hål här och där. 

Framför mig låg en stor hög av diverse skolböcker. Jag hade min Macbook i knät och googlade ihjäl mig för att hitta information om Stieg Larsson – en svensk författare som tydligen var riktigt duktig på att skriva, och var enligt min lärare värd hela min lediga söndag. Nästan alla artiklar och faktaforum man fick upp om honom, var på svenska. Googla Translate gav inte något speciellt bra jobb ifrån sig när den skulle översätta och jag förstod bara några enstaka ord.

Till Lacey

Hur går det för dig med uppsatsen om den där svenska gubben? I’m going nuts over here!

Jag la ifrån min mobil och försökte att koncentrera mig på min uppsats, men det var svårare än vanligt. Mammas ord ekade i mitt huvud, trots att det inte hade vart första gången jag hade hört dem. Ibland undrade jag hur livet hade vart om jag hade vart lika framgångsrik som min syster. Fast åh andra sidan var det långt ifrån min dröm. Jag ville bli framgångsrik och känna massa cash, men inte på sättet hon gjorde. Jag ville bli journalist och jobba på Elle Magazine eller någon sån där super mega stor tidning. Jag hade också en liten dröm att vara modell. Dock var det ju ganska så likt det min syster höll på med, men det hade alltid funnits någonstans där i mitt bakhuvud.

Från Lacey

Well me to. Jag hatar fan Mr. Turner absolut den sämsta engelska läran genom tiderna. Tänk om man hade haft Mr. Wilson istället? ;) 

Ett leende spreds på mina läppar. Mr. Wilson, utan tvekan West Bevs snyggaste och slappaste lärare. Han var underbara och alla elever älskade han. Eller ja alla tjejelever och bögarna. Han undervisade i historia, som för det mesta var ett hat ämne oss många, men hade lyckades göra det roligt och trots sin slapphet lärde man sig.

Till Lacey

Ja om man ändå hade haft den turen. Ska vi ses kvart över nio vid Starbucks vid skolan imorgon? 

Lacey, min bästa vän. Hon hade vart det sån länge jag hade kunnat minnas. Hon var den absolut snällaste, ärligaste och roligaste människan på jorden. Hon hade dock några likheter med min bästa, i drömmarna, Zara när hon hade druckit och hade gjort en aning för mycket saker hon inte hade en blekaste aning om. Men hon hade klarat sig undan slampstämpeln i pannan, än sålänge.

 Från Lacey

Det låter kanon. Ciao.

När klockan ringde kvart över sju nästa morgon, ångrade genast att jag hade stannat uppe och kollat klart på säsong två av Pretty Little Liars. Jag kunde knappt hålla uppe mina ögon, när jag med tunga steg mot mitt badrum för att duscha. Jag satte på musik på spotify, i försök med att bli piggare, men det gjorde saken inte speciellt bättre. Kvart i åtta. Jag hade god tid kvar innan jag skulle träffa Lacey för frukost. Jag tittade utmanade på min locktång.

”Är du värd min tid, tro?” Sa jag till din. Jag älskade att ha lockigt hår, men hatade att locka det.

”Awa, din syster är på TV…igen!” Mamma betonade ”igen” på ett sätt som gjorde mig illa inombords. Jag förstod hennes syfte med ropningen och gick ner till henne. Hon satt i köket med sin Ipad i handen och läste dagens nyheter. ”Kolla, är hon inte snygg i lockigt hår?” Jag andades bittert och nickade, två sekunder senare var jag påväg till mitt rum för att locka håret.

”Vad ska du ha? Jag tror jag tar en frappucino och en fruktsallad.” Sa Lacey och tog ett steg längre fram i den långa kön.

”Jag med.” Jag var inte speciellt hungrig, och med tanke på dagens schema skulle jag ändå äta lunch om drygt en och en halv timme. Jag skulle dock avklara en tråkiga engelska lektion med Mr. Turner först. Vi slog oss ner utanför caféet på en litet bord för två. Jag funderade en kort stund på att berätta allt om mina drömmar för henne men, ångrade mig snabbt när hon började tala om psykiskt- och mentalt störda människor. Det kändes nästan som att hon pratade om mig. Ironi, igen.

”Jag har knappt kommit någonstans alls, på den jäkla uppsatsen.” Sa Lacey surt.

”Jag vet hur du känner. Tror han hade vi hade tänkt lära om svenska under tiden och läsa alla artiklarna som finns på svenska? Han är helt störd.”

”Ja verkligen. Det är ju skit svårt att hitta fakta. Men jag hade tänkt gå till biblioteket efter skolan, för att leta lite fakta. Hänger du på?”

”Ja visst. Skönt att komma hemifrån också. Vi kan la köpa med oss lite godis också” Ett lätt skratta lämnade mina läppar innan jag fortsatte. ”För jag har hört att man pluggar tusen gånger bättre, med mycket socker i kroppen.”

Lacey skakade glatt på huvudet. Hennes bruna lockar restes från hennes axlar och det såg lite ut som att det hela gick i slow motion, som i en reklamfilm.

”Som du vill Awa. Men jag tror det är dags att gå till skolan nu. Vill ju inte vara sen till Mr. Turners lektion.”

 Vi slängde resterna av våra fruktsallader i en papperskorg, men behöll våra frappucionos. Solen lyste klart över West Bev, när vi passerade dess huvudentré i jakt på våra skåp.

”Vi ses vid klassrummet.” sa jag och gick i riktningen mot mitt skåp. I med att jag hette Adams i efternamn och hon King, vart våra skåp en bra bit ifrån varandra. Mitt skåp var dekorerat med massa bilder på mig, Lacey, alla mina kändisar kärlekar, platser jag ville besöka samt en liten spegel, ifall man råkade se alldeles hemsk ut vid något tillfälle. Jag drog upp min macbook ur min väska och la in väskan i skåpet. Jag tog även med mig mitt anteckningsblock och penna. Jag stängde mitt skåp och hoppade lätt till när jag såg en kille stå vid skåpet jämte mig. Det skåpet hade vart tomt så länge jag kunde minnas.  Han hade en svart keps och solglasögon på sig, så att se hans ögon ansikte var svårt.

”Oj förlåt, skrämde jag dig lilla gumman?” Usch jag hatar när folk kallar mig lilla gumman. Min mamma och syster gjorde alltid det när jag var mindre och det gjorde mig tokig. Jag var inte liten och definitivt inte någon gumma.

”Nej det gjorde du inte.” Min röst lät mer bitchig än jag hade planerat och jag kunde ana ett litet hånleende på hans läppar. Han tog av sig sin glasögon och jag blev förstenad. Det kändes som att någon tryckte ut all luft jag hade inom mig, när han tittade på mig.

”Kan du visa mig till Mr. Turners klass rum? Jag ska tydligen ha han i engelska.”

”Mmmh” Jag nickade på huvudet och han gav mig en underlig blick, som tydde på att jag måste vara knäpp. Men det var han. Killen i mina drömmar. 

---

Haha oj, helt ny person nu, eller ja på sätt och vis. Känner att jag har fuckat lite med er nu när allt har vart drömmar och såvidare, men nu kan jag lova att det är slut...eller? haha men jo, ganska så segt kapitel annars, men jag lovar er att det kommer komma nästan för mycket drama snart! 

 

ariana grande, spelar Awa/Alyssa

shailene woodley, spelar Lacey

Mer ikväll? KOMMENTERA DÅ BABES!