Tidigare: Jag stressade ut ur min säng. Mitt huvud snurrade och jag ångrade genast att jag hade gått med på att festa på en söndag. Jag ställde mig framför spegeln och försökte rätt till mitt hår, men det var hopplöst! Det fick bli keps idag. Jag kliade mig i ögonen och såg sedan till mig rädsla att det låg någon i min säng. Fan. Jag gick fram till sängen och såg till min rädsla att det var Anni. Fan helvete hur kunde jag ha låtit det här hända? Och speciellt efter dem timmarna jag hade haft med Rue?

 

Rues perspektiv:

”Justin?” Jag gick längs en av alla skolans korridorer. Det var lunchrast och jag var i desperat behov av en lunch-”dejt”. Jag ville gärna prata med Justin om helgens händelser och när han gick förbi i korridoren, såg jag inget som hindrade mig.

”Justin?” Upprepade jag. Han gick bara förbi mig. Det var som att jag var osynlig. Jag fick en klump i magen. Vad hade jag gjort för fel?

Sen den sekund klockan hade ringt klockan halv 6 i morse(två och en halv timme för tidigt), så hade den här dagen vart kaos. Allt hade gått fel. Vi hade inte haft någon frukost hemma, jag hade fått gå till skolan, det regnade ut, min mobil hade dött och Justin ignorerade mig. Vad hade jag gjort Gud för att bli straffad såhär mycket?

Jag satt i mitten av klassrummet, i mitten. Justin satt på min högra sida och skakade nervöst med sitt vänsterben. Han hade en intensiv blick emot tavlan och såg ut att vara i någon annan värld. Det såg nästan ut som att han led lite.

”Miss.Adams?” Jag tyckte till och släppte min blick ifrån Justin, samma sekund som Mr. Jones sa mitt namn och Justin vände sin blick emot mig, för andra gången under denna extremt långa och tråkiga geografi lektion. Jag svalade hårt,

”Ja?”

”Kan du berätta om försurning av naturen?” Plötsligt kände jag hur min lunch var påväg upp för strupen. Jag tog handen för munnen och reste mig upp. Sprang iväg till toan och lutade mig över toaletten. Jag lät cafeterians caesarsallad åka ut genom min mun. Tårar började rinna ner för mina kinder, då jag hatade att spy mer än något annat.  Jag

satte mig ner på toalett golvet och tog mina händer som stöd för huvudet. Jag snyftade högt.

”Rue?” Det var en välbekant röst. En mörk och sexig röst. Justins röst. Jag snyftade till och sekunden senare kom Justin in till mig. Hans ögon var täckta av rädsla och han slog sig ner jämte mig. Han torkade bort tårarna som rann för mina kinder. Jag lutade mitt huvud emot hans axel och drog in hans otroligt goda doft.

”Hur mår du?”

”Tjejproblem.” Jag vill inte gå in i detalj, mer än så. Men han skulle nog förstå om jag sa så. Han nickade förstående. ”Vad är det med dig idag Justin? du beter dig så konstigt?” Justins hand som var placerad på min kind, försvann snabbt och sekunden senare stod han upp.

”Inget. Killproblem.” Jag rynkade på mina ögonbryn. Jag visste att han ljög.

”Säg.” Trots värken i min mage, reste jag mig upp på skakiga ben. Jag gick fram till honom så att jag bara stod en drygt decimeter ifrån hans läppar. ”Så Justin, vad är det?” Jag drog min hand längs hans hals och han rös till. Jag bet mig löst i läppen – han var svag.

”Lägg av!” Snabbt greppade han min arm och drog bort den ifrån hans ansikte. Jag blev rädd. Rädd för att han skulle skada mig. ”Låt mig vara ifred!”

”De var du som kom hit!” Han tittade ner på golvet – ett poäng till mig!

”Jag borde gå nu.”

”Vad fan Justin? Vad har jag gjort?”

”Inget Rue, du har inte gjort något.” Det han sa var sant, de kunde jag se. Men det var fortfarande något som var fel. Jag kände den extrema värken ifrån min mage uppstå igen och sekunden senare tömde jag min mage helt. Justin höll undan mitt hår och gav mig en bit papper att torka munnen med. Jag vill inte visa mig svag inför Justin, trots att det var svårt när min mage bokstavligen dödade mig.

”Förlåt, Rue.”

”Förlåt för vad?” Jag var förvirrad. Han skakade på huvudet.

”För allt.”
”Du har inte gjort mig något Justin? jag förstår inte.” Han drog in mig i en lång kram. Tårar rann ner ifrån mina kinder på hans vita t-shirt.

”Jag vill bara att du ska veta att det inte betydde något inget alls. Förlåt.” Allt han sa blev som japanska, för jag förstod inte ett skit. Jag ville veta vad han menade med det han sa. Då jag fick känslan av att det var viktigt.

”Justin kan du förklara?” snyftade jag fram. Smärtan i min mage var olidlig och jag ville bara skrika.

Justins perspektiv:

Jag var förvirrad. Det var något med Rue som gjorde mig annorlunda och jag kunde inte riktigt styra mig själv. Bilderna med Anni liggandes i min säng spelades upp gång på gång i mitt huvud. Jag drabbades av snabb panik, när jag såg Anni. Hur kunde jag har gjort det?

Jag släppte taget om Rue och bara sprang ut. Jag sprang ut från toan. Ut från skola. Och bara bort. Jag visste inte vad jag ska skulle. Jag bara sprang. När jag kom in till en skog som låg en bit ifrån skolan, sprang jag till ett ställe som jag och grabbarna alltid hängde på när vi var mindre. Den tiden då allt var nytt. Alkohol, cigg, sex och droger var liksom som ett nytt mattetal. Vi visste nästan inget alls om det. Det stod en gammal träbänk med massa kladd på, här, som vi hade ställt hit första gången vi var här. Undra hur mitt liv hade sett ut om vi inte hade ställt dit den här bänken. Det var här allt började jag. Jag hade definitivt respekterat tjejer mer, om jag inte hade spenderat tid här. Jag vet inte hur många gånger vi har släpat hit tjejer och bara legat med dem.

”Justin?” Ropade min mamma irriterat utanför min dörr, som var låst – som alltid. Jag låg i min säng och försökte gör klart en spanskauppgift. Det gick inte bra. Jag hade missat på tok för mycket lektioner för att förstå.

”Vad är det?”

”Lås upp!” Jag la argt ifrån mig mina saker och gick fram till dörren och vred om nyckel som satt i låset. Jag öppnade i dörren helt utan bara så att jag precis såg henne. ”Vad är det här?” Mamma höll upp en flaska med vodka och en påse med gräs. Jag svalde hårt. Fan.

”Det är inte mitt.”

”Jag är inte dum Justin. Du vet vad vi kom överens om. Det är här inte okej!”

”Det är Liams och dem. Jag har bara haft det här. Jag lovar.” Det var delvis sant. Det var mitt. Men jag hade bara haft det här. Jag hade spenderat den senaste tiden med Rue och då hade jag inte behövt den. Och på festen igår har jag inte en aning om vad jag drack. Tyvärr.

”Vi tar den här diskussionen vid matbordet sen. Förresten jag bjöd hem Anni på middag.” Min mun formade sig som ett O. Vad sa hon? Hade hon bjudit hit Anni? Är hon helt dum i huvudet.

Mamma lämnade rummet och gick iväg. Den första tanken som ploppade upp i mit huvud var Rue. Jag måste iväg och träffa Rue. Nu. 

Chapter 11, yay! Bra/dåligt? Ganska så segt kapitel, men sådana här är ett måste ibland! Kommer komma massa drama och massa av allt, snart. Så håll ut!

VAD VILL NI HAR MER AV? 

KOMMENTERA NU BABES! KOMMENTERA!