Tidigare:

”Så här bor jag! Du kan slagga här inatt om du vill, mina föräldrar är bortresta. Vi kan beställa pizza eller något.” Jag vaknade upp ur mitt tänkande och tittade framför mig. Framför mig var ett gigantiskt vit hus. Det såg ut som ett hus i en film, perfekt!

”Woo vad fint!” Vi klev ut ur bilen och snart hade var vi inne i huset.

”Du Rue. Jag vill prata om en sak med dig.”

”Jaha okej, vaddå?”

”Du vet han där Jason Bieberle?”

---

 

Justins hus var perfekt. Det var i ett och samma tema och det synts tydligt att det var ny renoverat. Det var vit med stora fönster, designmöbler, fina växter, stora tv-apparater, musik anläggningar och ja listan är lång. Justin hade lagt sig i en av alla tusen soffor huset hade att erbjuda och jag satt fint mitt emot han i en annan.

”Jo Rue. Jag vet inte hur jag ska berätta det här och jag vet helt seriöst inte varför jag berättar det. Det är ingen som vet det och du får absolut INTE berätta det för någon. Förstått?” Jag nickade och väntade spänt på att Justin skulle berätta det för mig. Det var något om Jason Bieberle, men vad?

”När jag var 12 ungefär la jag upp en video på youtube när jag sjung. Man såg bara en bild på mig och alltså inte när jag satt och sjung. Mamma tyckte det var för privat. Denna är video lyckades få en massa träffar och dem ville att jag skulle lägga upp fler och fler och fler. Det gjorde jag och efter några månader ringde en killen vid namn Scooter hem till oss. Han hade hört mig sjunga och ville träffa oss. Mamma och pappa gick med på det, men förvarande mig med att det mycket väl kunde bli så att han var en bluff.” Han tog en paus och tittade på mig. Jag spände min blick i honom, ivrig om att veta mer. Jag var fortfarande en aning förvirrad. Vad hade Justins tidiga tonår på youtube med Jason Bieberle att göra? Jag var helt lost.

”Fortsätt.”

”Det visade sig att Scooter inte var det och han gjorde så att jag träffade Usher och han blev min mentor och woops så hade jag ett skivkontrakt. Jag spelade in min första singel One Time och sen hela mitt första album My world.” Min mun föll vidöppen. Justin var Jason Bieberle?

”Men vaddå vänta lite här. Du är alltså Jason Bieberle?” Justin nickade generat på huvudet och kollade ner i den fluffiga gråa mattan som låg på golvet under våra fötter.

”Efter att mitt andra album kom ut var allt omkring mig kaos! Jag bodde då i Kanada i Stratford och vi visste att allt skulle bli kaos! Mina föräldrar var båda mitt uppe i sina karriärer och ingen av dem var villiga att släppa dem för min skull. Redan från första början hade vi sagt att vi inte skulle sätta ut mitt riktiga namn på skivorna och det blev då Jason Bieberle. Bilderna på skivorna är mig, men över photoshopade. Vi flyttade sedan till L.A för att ingen i Stratford skulle märka av något om mig och ja nu är jag är.” Jag var fortfarande en aning förvirrad över all information jag hade fått och visste inte riktigt vad jag skulle svara. ”Du får verkligen lova att inte säga det här till någon. Det är bara du och min familj som vet och jag vill att det ska stanna så.”

”Varför Justin? Varför vill du inte att någon ska få veta att du kan sjunga som en gud och har ett skivkontrakt? Varför inte? Vet du hur många det är som skulle kunna döda för något sådant?”

 

Justin suckade djupt och knäckte sina fingrar. Skakade på huvudet och tittade upp på mig.

”Jag är rädd.” Hela jag förvandlades till ett frågetecken. Justin Bieber rädd, i vilken värld händer det? ”Hela mitt liv har jag var världens bad-boy. Att kunna sjunga och sånt ingår inte i det paket. Jag ville inte förlora mina vänner över ett skivkontrakt så jag gick med på mina föräldras idé. Jag var rädd för att jag inte skulle ha någon kvar om jag blev känd och att ingen skulle gilla mig. Att jag skulle förändras och bli en tönt. Jag var rädd för allt.”

”Om du hade känt mig och berättat det här för mig för 4 år sedan hade jag aldrig låtit dig göra så här. Justin du har en enorm talang varför använder du den inte?”

”Det spelar ingen roll. Ingen kommer ihåg mina låtar nu ändå och jag skulle förlora allt.”

”Det låter kanske töntigt och jag känner knappt dig, men jag skulle vara där för dig Justin. Jag tycker verkligen du borde försöka.”

 

Justin reste sig upp ur soffan och ställde sig framför mig. Han tog min hand och vi gick upp till övervåningen. Där gick vi in i ett stort vit rum med utsikt över havet. Stranden var föll med high school elever som var glada över att helgen var här, taggad inför kvällens fest och drack öl ur röda muggar. Då kom jag att tänka på varför Justin hade valt att åka och hämta mig? Det fanns garanterat någon fest han skulle på, men han hade ändå valt att åka och hämta mig? Justin satte sig på kanten av en soffa och tog upp en gitarr. Drog ett drag över strängarna och tittade sedan djupt in i ögonen på mig.

”Hey, what's the situation?
I'm just tryna make a little conversation
Why the hesitation?” för tredje gången den här timmen föll min mun vidöppen när han började sjunga. Hans röst var tusen gånger så mörk som när han hade sjungit baby och one time och nu lät han ännu mer som en gud. Jag fick gås hud över hela kroppen och blev som förtrollad. När han sjunga sista meningen slöt jag ögonen och bara log som en sol inombords. Jag var helt såld på honom.

“Jag har tänkt. Tänkt så länge på att börja sjunga igen, men jag vågar inte. Någon dag kommer jag göra det. Jag vet bara inte när den dagen är. Jag har skrivit material för säkert fyra album och nu sitter jag här sjunger för dig och undrade vad fan det är med mig. Förlåt.”

“Du behöver inte be om ursäkt Justin. Jag älskar din låt och din röst. Den dagen du bestämmer dig för att spela in igen, lovar jag att stå där vid din sida.”

”Tack Rue.” Jag satt i en soffa och blickade ut över havet. Justin kom och satte sig jämte mig och log. ”Det är något med dig Rue Adams. Något med dig som gör mig annorlunda. Jag vågar vara mig själv i din närhet och jag… nä jag vet inte. Jag kan inte riktigt sätt ord på det.” Jag kände hur det hettade om mina kinder. Justin slickade sig om sina läppar. Hans blick flaxade mellan mina läppar och mina ögon, jag gjorde likadant. Våra huvuden lutades sakta längre fram emot varandra och snart nuddade våra pannor varandra. Justin skulle just trycka sina läppar mot mina när det ringde på dörren. Jag hoppade till av rädsla och ett lätt skratta lämnade Justins läppar. Han reste sig nonchalant upp och gick.

 

Justins perspektiv:

Fan Justin. Vad fan håller du på med? Kyssa Rue. Det skulle bara skapa problem. Onödiga problem jag inte hade tid med. Men det var ju något med henne. Något som gjorde att jag inte kunde hålla mig borta från henne, trots att jag visste att jag var tvungen. Jag ville vara nära henne, men jag var super rädd för vad folk skulle säga om dem såg mig med henne. Justin Bieber med en tjej på dejt? Alla hade trott att det var ett skämt. Det var inte jag, flickvänner var slöseri med tid och det var bara sex man ville ha, eller? Sedan den dagen jag först hade sett Rue hade jag blivit osäker om det faktiskt var det jag tyckte. Sedan min förra flickvän så hade jag alltid tänkt, aldrig mer tjej, men nu visste jag inte längre.

 

Jag öppnade porten till vårt hus. Utanför stod en pizza kille med en rödväska där vår hawaii pizza befann sig i. Han tog ut kartongen och sträckte över den till mig. Jag gav han en bunt med sedlar och gick sedan in med den kokheta pizzan i köket. Rue kom gående med små tysta steg in i köket någon minut senare. Hennes hår var lockigt och hängde fint ner över hennes axlar. Hon log blygt emot mig, samtidigt som hon tog en slice pizza. Hon tog en tugga,

”Aj vad varmt det är!” skriker hon till och lägger ifrån sig pizzan. Jag skrattar och torkar bort lite mat som sitter vid hennes mungipa. Hon ler emot mig och biter sig i läppen.

”Vad är klockan?” Avbryter hon mina tankar med. Jag tittar ner mot mitt armbandsur. Den är redan tolv. Tur att det inte är skola imorgon. Rue fortsätter att äta av den varma pizzan, lika så jag.

”Vad var den sa du?”

”Oj förlåt, glömde helt bort det. Tolv!”

”Jag är trött, är det okej om jag går och lägger mig?”

”Självklart! Jag ska visa dig mitt rum.” Rue stelnar till och tittar obekvämt på mig, sväljer hårt.

”Jag kan sova på soffan om du vill? Jag skulle gärna låta dig använda någon utav våra tre gästrum, men mamma håller på att renovera dem.” Rue slappnar av och ler.

”Det är lugnt.”

 

Vi går upp för trappan igen och in till mitt rum. Min stora kingsize säng är placerad i mitten och framför den hänger en 52 tum LCD-tv. Rues mun formar sig som ett O och jag skrattar till. Hon knuffar till mig på axeln och jag fortsätter att skratta.

”Det är bara ett rum du vet. Inget mer än så!”

”Det är så fint! Har du en tröja jag kan låna och sova i? Hade ju bara såndär sjukhus sak att soffa i på sjukhuset.” Jag hade nästan glömt bort att Rue hade legat på sjukhus.

”Rue hur mår du?” Hon log.

”Jag mår bra. Ingen fara alls, tack igen för att jag får sova här Justin!”

”Så lite så.” Jag gick in i min garderob och tog fram en stor tröja hon kunde låna. Samtidigt hörde jag att hon ringde någon vid namn Court, vem var det? Jag byte om till ett par pyjamas byxor och gick sedan ut till Rue igen.

”Here you go!” Jag kastade tröjan till henne. Hon gav mig en ”vänd-dig-om-jag-ska-byta-om!” blick och jag gjorde som hon sa. Dock hade jag en spegel perfekta placerad för mig att se vad hon gjorde och jag kunde inte annat än att le. Hennes kropp var bland dem snyggaste jag hade sett!

Rue kröp ner under mitt vita täcke och gjorde detsamma. Hon la sina händer under huvudet och vred sig emot mig. Hennes ögon tittade intensivt i mina och jag kände hur mitt hjärta började klappa. Vad var det med henne som gjorde mig så knäsvag?

”God natt Rue. Sov gott!” Hon log och jag gav henne en lätt puss på pannan.

---

Äntilgen här! Förlåt för lång väntan, men nu fick ni ju ett riktigt nice kapitel med enbart Rue och Justin! Så vad kommer hända här näst, KOMMENETRA!