Jag sprang bort till närmsta busshålplatsen och satte mig där och väntade på nästan buss. Tårnarn rann ner för kinderna. Hur kunde han. Han hade ju sagt att han aldrig skulle ge upp hoppet om mig. Men tydligen hade han ljugit. Jag torkade bort en tår. Men det hjälpte inte för det kom bara mer och mer.

Bussen kom och jag åkte hem. Jag sprang upp på mitt rum och slängde mig i sängen. Kudden blev blöt av mina tårnar och svart av min mascara. Jag låg där inne i säkert än timme.

Justin

Vad hade jag gjort nu? Jag hade sumpat allt. Varför hade jag gjort så. Jag var ju så jävla kär i Hannah att det inte gick att beskriva. Jag ville vara med henne och inte med den där andra tjejen jag skulle på dejt med. Hur skulle jag fixa det här?
- Justin, vi måste till arenan nu, sa Usher till mig och väckte mig ur mitt tänkade.
- Okej.
Jag tog min munktröja och gick ut. Jag hoppade in i min range rover och körde iväg till arena där kvällens konsert skulle vara. Jag var trött och orkade knappt hålla uppe ögonen. Jag borde nog inte ha tagit bilen. Jag skulle nog ha åkt med dem andra.
Jag blundade och...

Hannah

Det ringde på min mobiltelefon och jag nästan hörde på signalen att det var något dåligt. Jag svarade.
- Hallå?
- Hej Hannah! Det är Pattie, du måste komma till sjukhuset. Justin har varit med i en trafik olycka.
Jag kände hur det brände bakom ögonlocken och hur nära jag var på att börja gråta.
- Okej jag kommer med än gång.
Jag körde iväg till sjukhuset snabbt som ögat. Pattie väntade på mig nere i receptionen.
- Hej Hannah, vad bra att du kunde komma. Han ville prata med dig.
- Okej.
Jag kom inte på något bättra att säga. Jag följde efter Pattie upp till hans rum. Det verkade inte som att det var något allvarligt. Men han skulle få vara kvar under natten.
Jag öppnade förskitigt dörren. Han låg där inne på en sån där sladd i näsan. Om jag minns rätt som är det typ syrgas eller något sånt. Men jag var inte säker.
Jag försökte hålla tårnarna inne. Men det gick inte längre.
Han tittade upp när jag kom in genom dörren. Han log mot mig. Men såg ledsen ut på samma gång.
- Justin, förlåt. Det är mitt fel det här.
- Nej det är det inte. Det är mitt.
Jag sprang fram till hans säng och kramade han hårt. Han hostade till.
- Oj förlåt det var inte meningen, sa jag.
- Hannah, du måste förlåta mig. Jag älskar dig överallt annat och ångrar att jag sa att jag skulle på dejt.
- Vadå? skulle du inte det?
- Jo, men jag ångrar liksom det.
- Det gör inget. Jag älskar dig med.
Han tog sin hand på mitt bakhuvud och drog mig till sig. Han kysste mig. Kyssen blev mer och mer passionerad.
- Justin vi har sagt att vi ska vänta.
- Jag vet, jag. Jag har bara så svårt att motstå dig.
Jag la mig i sängen jämte han. Vi låg där i flera timmar och para pratade. Han pillade i mitt hår.
- Du Hannah?
Jag vände på huvudet så att jag såg rakt in i hans ögon.
- Ja?
- Erbjudandet om balen är fortfarande öppet va?
- För dig? alltid!
Han pussade mig på munnen.

När vi vaknade nästa morgon, var det en dokotor i rummet.
- Hej, Dr. Liam Sloan, sa han till mig, tog min hand och skakade hand med mig.
- Hannah Smith, trevligt att träffas.
- Detsamma. Så Justin, hur känns det?
- Det känns bra, jag har bara lite ont i nacken, men jag har sovit lite konstigt i natt också.
- Jag, tror inte det är något farligt. Du kan åka hem i eftermiddag. Din mamma måste bara skriva på lite papper och så.
- Okej, sa Justin.
Liam gick ut genom den vita dörren och jag och Justin blev själva igen. Hon höll om mig som att jag var en liten, bebis. Han var varm och värmde upp hela mig.
- God morgon, älskling sa han till mig och kysste mig på munnen.
- God morgon, snygging. Du pratar i sömen.
- Haha, det är många som säger att jag gör det. Vad sa jag?
- Vill du verkligen veta?
Jag såg att han blev lite orolig. Men jag räddade hans rädsla med att skratta.
- Jag bara skoja, du sa att jag var det bästa som har hänt dig och att du älskade mig. Är det sant?
- Skojar du? det är mer än sant.
- Naaw!
Jag pussade honom på munnen...