Undra om jag hade gjort rätt som hade berättat för Hannah. Justin skulle nog aldrig förlåta mig. Vad hade jag gjort egentligen.


Säxi!!

I bland undrar jag faktikst om jag är dum i huvudet. Varför gjorde jag det här egentligen? Jag älskar ju Hannah. Hon är en underbar tjej och jag tror faktiskt inte, att det finns någon som är bättre för han, än vad hon är. Hon förstår han så himla väl.

Justin

Hon torkade bort en tår ifrån sin kind. Hon vände bort blicken ifrån mig. Jag tog min hand på hennes kind och vred huvudet i mot mig igen.
- Hannah, snälla. Jag ber dig!
- Varför, varför, varför Justin? du har sagt till mig att du aldrig ska svika mig och aldrig ljuga för mig och så gör du det. Varför?
- Jag förstår, fortfarande inte vad du menar!
- Synd!

Hon slet bort min hand i från hennes kind och sprang iväg upp i skogen. Jag sprang efter henne. Men hon var snabb. Riktigt snabb!
  Jag såg att hon sprang ner för en brant backe. Jag började att bli andfådd och hade fått hål. Jag tog i allt jag hade och sprang.
- Hannah!

Hannah

Jag sprang ifrån Justin. Jag tittade mig omkring och tänkte efter vad jag bodde. Jag vände snabbt riktning så att jag skulle komma hem. Och sprang hem. Det var lite som i en film. När hjälten blir jagade av en skurken. Fast nu var det verkligthet. Och jag blev jagad av min Justin. MIN Justin. INTE Jasmine's. Hur kunde han egentligen göra det mot mig?
- HANNAH! skrek Justin.
Jag ville så gärna förlåt han. Jag ville springa fram till han och ge han en stor fet kyss. Men i nu läget, så var det omöjligt. Jag kunde inte fatta hur han kunde göra så här i mot mig. Han hade ju sagt att jag var hans tjej..? fast han hade tydligen bara ljugit!  Jag trodde faktiskt att jag betydde mer än vad hin gjorde för han. 
 Jag tittade bort över stan. Men plötsligt tog någon tag i min arm.
- Ah!

Pattie

Jag tog fram min mobil ur min väska och skickade ett sms till Justin.
Justin, förlåt mig. Jag är en hemsk mamma. Jag fattar inte vad som flög i mig! Säg att jag är LEDSEN till Hannah också. Men kom i håg att jag alltid kommer att älska dig...
Skicka

Justin

Jag höll ett stadigt grepp om Hannah's arm. Hon såg in i mina ögon.
Pling
Jag läst sms:et ifrån mamma. Och blev helt chokade. Hur hade min mamma kunnat göra det här? hon som alltid var så snäll annars.
- Hannah, vad det än nu är som min mamma har sagt till dig så måste du säga det till mig.
Hon fällde en tår och jag torkade bort den.
- Hon sa...att du...hade erbjudit Jasmine en ny chans som dina partner till overboard. Och att du hade bett henne att säga att du inte älskade mig längre och att du aldrig mer ville se mig.
Jag skakade på huvudet och kunde inte hålla mig för skratta.
- Seriöst, du trodde på det?
Hon slog till mig på kinden lite lätt och kunde inte heller hålla sig för skratt.
- Ja, hon sa det så verkligt. Plus att hon aldrig dirket har ljugit någon annan gång. Så ja! men du ska vara glad att du har en mamma som är bra på att ljuga. Min suger. Jag vet alltid vad jag ska få i julklapp av henne, sa hon och skrattade.

Jag kramade om henne hårt. Jag gav henne en lätt puss på pannan. Hon luktade sådär nu igen, som bara hon kunde. Och jag var glad att jag hade henne. Hon betydde otroligt mycket för mig.
- Jag älskar dig Hannah!
- Jag älskar dig med, sa jag.

Jag lyfte upp hennes haka och kysste henne mjukt. Hennes mjuka läppar passade så perfekt med mina. Dem var som magneter som drogs till varandra. Jag kände hur hon slickade sig runt läpparna. Jag tryckte henne tätt in ill mig.
  Jag kände hur något vått träffade min kind. Jag öppnade ögonen. Det snöade.
- Haha! vad mysigt!
Jag besvarde hennes ord med en kyss och lyfte upp henne i min famn. Jag bar henne hela vägen till bilen. Öppnade bakluckan och la henne försiktigt ner. Hon började att knäppa upp sin blus...

---