- Vad gör ni ? Undrade Siri . Jag öppnade munnen för att svara men blev avbruten när telefonen ringde . Jag sträckte mig efter den och svarar .
- Hallå , det är hannah ? Sa jag
- Hejsan ! Vi ringer från sjukhuset angående er son
- Ja ! Hur mår han ?
- Han mår jättebra och är friskt nu . Ni kan komma och hälsa på honom nu om ni vill .
- Men gud vad härligt ! Sa jag och kände att det rann tårar ...



Jag berättade för Justin vad läkarna hade sagt. Han kramade om mig och jag blev alldelse varm inom mig. Siri hoppade upp i sängen och la sig i mellan oss. Hon höll i en av alla sina tusen gossedjur.
- Vi måste sova nu, sa Justin.
- Aa det måste vi, svarade jag och gav Siri en puss i pannan.
- Godnatt, sa Siri och somnade på en gång.

Jag låg ett tag och bara tänkte jag var rädd men glad på samma gång. Min son hade överlevt och han mådde bra. Men ändå var det något som inte var rätt. Men jag kunde inte sätta fingret på vad.

Jag somnade någon minut senare. Jag vaknade morgonen där på av att Siri drog i min arm. Hon stod vid sidan av sängen och hade en allvarlig blick.
- Vad är det? svarade jag trött.
- Vi måste till sjukhuset. Pappa är redan nere i bilen, skyndda dig!

Jag flög upp i sängen. Gick in i min garderob och letade efter något att ha på mig. Det fick bli svarta legging med en rosa blus till. Jag orkade inte anstränga mig. Jag satt upp håret slarvigt i en tofs, tog Siri i min famn låste dörren och sprang ner till bilen. Så fort jag hade stängt dörren så körde Justin iväg.
- Vad är det som har hänt? frågade jag..
- Det har hänt något med vår son. Har mår inte bra. Inte alls bra.

Jag kände hur det brände bakom ögonlocken och jag var nära på att börja gråta. Men försökte att inte göra det. Siri satt i baksättet och jag var glad att hon var såpass liten att hon inte rikigt fattade vad det var som hände. Jag vred mig bakåt, sträckte ut min hand och Siri tog tag i den. Jag log i mot henne och försökte värka stark. Men det var svårt. Rikigt svårt. 
    Justin svängde in på sjukhusets parekering. Parkerade slarvigt och rusade sedan in på sjukhuset. Vi sprang nästan hela familjen in till vårt sons rum. Men han var inte där. Det var först då jag insåg att vi inte hade gett han ett namn än. Han var ett barn utan ett namn. Han var min son.
    En läkare kom in i rummet och såg besvärad ut. Jag fick liet smått panik.
- Jaha, vad bra att ni kunde komma så fort. Det är nämligen så att eran son är inne på en operation. Hans ena lugna kolapssade.

Panik grep tag i hela mig och det blev alldelse svart.

Justin

Jag såg hur Hannah ramlade ner ifrån stolen och satt på till golvet. Jag rusade fram till henne och lyfte upp henne. Hon var medvetslös. Doktorn sprang fram till henne. Han ropade på hjälp och snart låg Hannah i en säng i vår sons rum.
- Hur mår du mamma?

Hannnah log med tårar i ögonen.
- Tack jag mår bra, jag fick bara lite panik.

Jag såg på henne att hon försökte värka stark och modig.
- Er son har nu opererats färdigt, men det är oklart om han kommer överleva eller inte. Han får vara kvar här ett tag till, sa dokton och gick ut genom dörren. .

Tårarna rann ner för mina kinder. Jag la mig jämte Hannah och Siri la sig i mitt knä.
- Vad kommer hända nu? frågade hon.
- Det är bara att vänta och se, sa jag. Det är bara att vänta och se....

Vi låg där allihopa i sängen ett bra tag. Vi sa ingeting. Men det behövds inte. Ingen hade något att säga endå. Inget visste vad som skulle hända så det var inte ens någon idé att ha uppe hoppet.

---

Kort episode, men har vart sjuk idag och har inte orkat, ha det bra Hannah:D