Tidigare: Jag gick bort till det stora högtalarsystemet som satt under tv:n och kopplade in Zaras macbook pro. Jag gick in på spotify och sökte fram min all in tonight. lista. Jag dubbelklickade på den och den senaste låten jag hade lagt till började spelas, vilket var: beam me up. Riktigt go låt.

”Bra låt val!” ropade Awa ifrån köket. Man kunde se in i köket ifrån vardagsrummet. Våra blickar mötes och vi log till varandra.

 Klockan 22.30 samma kväll. 

Lyssna samtidigt som ni läser. 

Zara hus var fullt med folk och snygga tjejer. Jag kände för att köra en bortamatch ikväll, då jag redan var trött på Zara. Hon var enbart jobbig, men det var gött att veta att hon fanns – då hade jag alltid någonstans att sova om det skulle skita sig. I med att hon var stans största hora var hon alltid öppen. Trots om det var en idiot som stod i hennes dörröppning.

I handen höll jag en kopp med vodka och en gnutta cola i. I början av kvällen hade det var tvärtom, cola och en gnutta cola. Men nu var jag för full för att märka någon skillnad. Låten Only the horses spelade och folk dansade. Awa kom upp vid min högra sida och Zara vid min andra. Vi dansade som galningar och jag kände hur det började snurra i huvudet. Jag släppte taget om dem båda och gick och satte mig i trappan. Jag tog en till klunk av vodkan och ”colan” och tittade ut över folkmassan. Jag insåg att det hade blivit för mycket dricka nu och ställde ifrån mig glaset. Så jag satt där i trappan en stund och funderade lite. Jag behövde nyktra till annars skulle baksmällan imorgon var värre än värst. Jag slog till mig själv lite lätt på kinden för att piggna till och inte somna. Det funkade alltid. Plötsligt blev allt svart. Musiken stannade och folk började bua. Zara och Awa kom snabbt gåendes emot mig och tittade på mig som att jag var ett geni på strömavbrott.

”Justin vet du hur man fixar sånt här?” frågade Zara i panik. En fest utan musik var som en skola lärare.

”Jag har inte en blekaste aning gå och fråga typ Ty, han är bra på sånt där.” Hon nickade sammanbitet och började sin jakt på Ty. Awa stod kvar framför mig.

”Awa vi måste lösa det här på något sätt, folk har redan börjat dra.”

”Jag har en idé! Hämta gitarren som är uppe i hennes pärons rum och kom hit sen.” Jag gjorde som hon sa. När jag kom tillbaka slog jag mig ner bredvid henne och hon tog emot gitarren.

”Du kan sjunga, right? Kan du låten call me maybe?” 

Jag blickade åter igen ut över folkmassan, det var säkert hundra pers här och jag hade världens scenskräck. Han ilning kom krypandes upp längs ryggraden på mig. Jag ville inte göra Awa eller Zara besviken. Men samtidigt ville jag inte göra bort mig inför stadens hela innefolk.

”Kan du den?” frågade hon igen. Yolo tänkte jag och nickade. Hon började spela och alla blickar vändes mot oss. I refrängen började folk sjunga med och alla blev glada igen. Folk som hade stuckit kom tillbaka och snart var festen i full fart igen. Zara gjorde tummen upp till oss medans hon och Ty försökte fixa elen. Några minuter senare var strömmen på och den riktiga version av call me maybe började spelas. Jag och Awa tittade stolt på varandra och jag kände mig stolt. Det här var första gången jag hade uppträtt framför en så stor publiken sen jag var 10. Jag hade saknat det. Fan för dig pappa, tänkte jag. Tänk att du hade vart tvungen att förstöra det också. Jävla idiot.

”Bra jobbat Justin. Tänk att jag kom ihåg att du kunde sjunga. Du borde göra det oftare!” sa Awa och gick upp till övervåning med gitarren. Jag log inombords och kände mig uppskattade för första gången på riktigt länge. Alla nervositet jag hade inom mig försvann inte. Jag behövde dricka. Nu.

”Justin! Vad fan håller du på med?” Jag vände mig om och såg Adam. Hans ögon var svarta och dem visade enbart ilska. ”Vad fan är det med dig? Du kan inte bara dra?” Hans röst lät arg och jag förstod egentligen inte riktigt varför. Det var ju inte precis så att han ägde mig och jag var tvungen att göra allt han sa åt mig att göra?

”Jag pallar fan inte med ditt jävla svineri längre Adam. Jag mår ju fan psykiskt dåligt av att vara instängd i ditt äckliga hus. Jag orkar verkligen inte med din skit längre Adam!”

”Nähä, så du ska bo på gatan då eller? Det är ju inte direkt så att du är rik och kan köpa dig ett hus? Du har ju fan inte ens råd att köpa dricka. Jag pröjsar ju fan för allt. Och du tackar mig genom att dra? Bra, Justin. Bra. Då vet jag vilken jävla idiot du är. Du har bott oss mig i över ett år Justin. Jävla fitta på dig!”

”Du hade kunnat kasta ut mig när du ville, idiot!” Jag gick bort ifrån och in i köket och fyllde en blå mugg med enbart vodka.

Awa:

Zaras pärons rum var gigantiskt. Deras säng var king size och både två hade varsin walk in closet. Jag satte mig ner i deras säng. Jag tänkte på det Justin och jag precis hade gjort. Det är konstigt att en människa som sägs var stans största idiot kan var så snäll och verka trevlig. Som alltid när jag var fundersam började knäppa lite på gitarren. Jag spelade på Me. och tanken, om hur många views på youtube jag hade nu, slog mig. Jag tog upp min mobil ur fikan, för att kolla views och i samma sekund ploppade ett meddelande från Toby upp. Jag drog med tummen över skärmen för att låsa upp det.

Behöver du någon mer dricka? – T

Toby, Toby, Toby, alltid lika snäll. Eller i alla fall innan man hade fått drickan av honom. När man hade fått den var han inte riktigt lika snäll. Fast det var lite som med Justin när det kom till Toby. Ena stunden underbara, nästan en jävla idiot som utnyttjade unga tjejer. Hemska minnen ploppade upp i mitt huvud. Jag la ifrån mig gitarren och la mig ner i sängen med en kudde över huvudet för att kunna få bort bilderna. För att försöka klara mig undan för att springa in på toan och ta en rakhyvel och bara göra så allt tog slut. Att en människa kunde vara så snäll ena sekunden och i nästa vara ett rent helvete, var en fråga jag hade ställt mig alltför många gånger. Min pappa var lite så, men inte på samma sätt. Han hade vad man kallad äckligt sjuka humörsvängningar som gjorde att man knappt visste vem han var. Det slog mig att alla tre av dem, Toby, Justin och min pappa var väldigt lika. Dem alla var idioter ena stunden och snälla nästa. Tårar rann sakta ner för mina kinder och jag misstänkte att kudden jag höll i var full med svarta maskar som inte skulle gå bort.

”Hey!”Jag rykte till och tog sakta bort kudden från ansiktet. Där stod Justin. I handen höll han en röd plastmugg. Han vinglade och det såg ut som att han i vilken sekund som helst skulle ramla omkull.

”Justin, jag tror du behöver lite hjälp. Kom så går vi ner.” Jag reste mig upp ur sängen.

”Ja jag behöver din hjälp sötnos.” Han släppte den röda muggen och tog sin händer på mina kinder. Hans andedräkt luktade vodka. Han lutade sig fram för att kyssa mig och jag knuffade bort han.

”Kom så går vi ner”

”Tänk om jag inte vill det då? Jag vill knulla för fan! Jävla fitta på dig!”

Det kändes som ett slag i magen, trots att jag knappt kände killen. Jag tog bara tag i hans arm och drog med honom ut ifrån sovrummet. Ut från sovrummet. Ut. Minerna med Toby ploppade upp i huvudet igen.

”Gå ner för helvete Justin!”

Det här med sex och sådant träffade verkligen en öm punkt inom mig. Det finns många orsaker till varför men T…

”Herre jävlar! Hjälp någon!” Ty ropade, en skuldkänsla drabbade mig när jag såg vad det var som hade hänt. Det var mitt fel. Plötsligt låg Justin som en talrik kräm i trappan. Ifrån hans huvud kom det blod och han andades inte.

”H-E-L-V-E-T-E någon ring ambulans för fan!” skrek någon.

”Nej, han har ju druckit som en jävla alkoholist, dem kommer ta in oss alla på förhör.” sa jag och satte mig bredvid Justin. Jag la min hand på hans panna och skuldkänslorna växte för varje sekund. ”Ty kan du hjälpa mig bära upp han till sovrummet är uppe?” Ty brydde sig inte ens om att svara han bara tog Justin som om att han vore en fjäder och gick upp. Ty muskulösas armar såg ut att klara mer än 100 kilo lätt. 

Jag kom och tänka på en gång i när Justin hade gått i 12th grade och jag hade gått i 11th grade. Han, Adam och deras gäng hade alltid vart störst, bäst och vackrast på skolan. Men den här dagen, som var en varm vår dag i Maj hade dem gått över styr. Jag och Zara hade suttit ute och ätit vår lunch. Vi hade bara suttit och pratat och inte lagt något större intresse på det övriga som hände på skolgården. Men så helt plötsligt hade vi hört någon skrika, eller mer tjuta. Vi hade avbrutit våran konversation och kollat upp. Justin, Adam och en kille vid namn Ty hade ståt vi kanten av skolgården. Adam hade dragit bak en tjejs armar bak ryggen och framför stod Justin och Ty. Ty hade tagit sin hand på flickans kind och smekte den. Hon hade försökt göra motstånd och spottat han i ansiktet, men dem alla tre hade bara skrattat. Efter det slängde Ty upp henne på axeln och dem gick sin väg ut i skogen. Jag minns dock att Justin hade kollat mig i ögonen först. Hans blick visade inte njutning, glädje eller lycka, som man trodde ut snarare en stor rädsla och sorg. Jag hade fått känslan av att han inte ville, fast jag hade aldrig riktigt förstått varför han då följde med dem?

Två dagar senare hade det stått i tidningen att en tjej hade hittats brutalt misshandlade och våldtagen uppe i skogen. Ett få tal vitten hade sett ett okänt antal killar i 18-20 års ålder uppe i skogen vid den tiden, där det sägs allt hade skett. Men polisen hade aldrig lyckats samla tillräckligt med bevis för att fälla någon och efter ett tag hade alla i stan sagt med säkert börja glömma. Fast jag hade aldrig gjort det. Jag hade inte kunnat sluta tänka på vad som egentligen hade hänt där uppe i skogen. Sen den där dagen i maj hade inget vart det samma. Varken Justin, Ty eller Adam hade vart sig själv till 100 % eller jag tror knappt aldrig dem var sig själv, men dem vi är vana vid att se dem som. Zara hade trott att polisen hade ljugit om hela skiten. ”Dem ljuger säkert bara om att det var någon liten fitta som blev våldtagen i skogen.” När hon sa det hade hon vart lika hög som Empire State Building, vilket hon hade vart mesta dels av den terminen. Det var ganska så underligt egentligen. Jag, Awa, som var en tjej utan mamma och knappt en pappa och som egentligen behövde lugn och ro runt omkring mig, umgicks med stans största hora och junkie. Det är nästan lite komiskt.

Justin:

Jag kände att det var något på mitt huvud. Det var något kallt, men på samma gång varmt. Det var händer. Lena händer. Plötsligt vaknade jag till. Allt hade bara vart en dröm. Allt hade bara vart en dröm. Jag hörde människor skrika ”Justin Bieber!” jag vände mig om och gick ut på scen.

What the fuck is going on? Vad tror ni jag menar med det sista i denna episoden som för övrigt är bland det sämsta jag skrivit! 

Kommentera gärna.