Tidigare: Justin gick fram till läraren som stod med en apa på axlen. Justin började genast leka med dig och han gullighet mot den gjorde mig helt knäsvag, han var helt underbar.

”Åh I love monkeys!” Sa han gulligt emot apan och tittade sedan på mig och jag mimade, ”Det är lugnt, kom hit nu!” Vilket han gjorde. Han la sin arm om min höft och gav mig en puss på kinden.

”Puss på dig babe, jag visste att jag kunde få dig glad.”

 

 

När biologilektion var slut var det dags för lunch med Brooke, men hon hade fått ett reda på att hon hade prov imorgon och ställt in.

”Jag har en free-period nu så jag drar nog hem och käkar.” Sa jag och  gick ut från zoot vi hade befunnit oss i den senaste timmen. Justin var tätt bakom mig och det kändes även som att alla andra i klassen var det. Dem alla borrade in sina blickar i oss så fort Justin rörde mig. Avundsjukan hos tjejer var äckligt stor och killarna såg mest imponerade ut av någon anledning.

”Jag har egentligen franska nu, men kan det redan flyttande så orkar inte dra på den. Vi kan dra och käka någonstans tillsammans om du vill?” Jag log stort och ställde mig med ryggen mot hans svarta Range Rover. Han ställde sig framför mig med sin arm vid min sida.

”Ja visst. Men du får inte göra skolkning till en vana.”

”Jag lovar, sweetie. Du kan vara lugn.” Jag log mot honom och kliade mig lätt på näsan. Det var en perfekt dag och solen sken starkare än någonsin och självklart hade jag glömt mina solglasögon hemma. Jag drog upp handen för att den som skydda mot solen.

”Jag kan hjälpa till med det där.” Sa Justin och lutade sig framåt så att han täckte solen och han tryckte samtidigt sina perfekt formade läppar mot mina, i en försiktigt men underbar kyss. Jag hörde hur tjejerna började viska och jag föreställde mig leendet jag fick på läpparna, men jag var lite för upptagen med att göra annat för att kunna göra leendet.

”Hihi.” Sa jag efter att kyssen hade blivit avslutad. ”Tack för hjälpen, ska vi dra och käka?” Han nickade och vi hoppade in i bilen. Jag hade fått skjuts av Kelly i min klass hit så min bil var kvar på skolan. Tur det annars hade vi inte kunnat åka ihop.

”Vart ska vi dra och äta?” Justin startade bilen och körde ut från parkeringen och bort från zoot.

”Nä vad tycker du? Jim’s?” Justins förslag lätt lockade.

”Ah det blir bra, jag är skit sugen på pasta!” Justin rykte till på något underligt sätt och log för sig själv. Han skrattade till och koncentrerade sig sedan på vägen.

”Haha vad var det?” Han vände sitt vackra ansikte mot mig och log.

”Vaddå?” Jag gjorde en imitations av hans nyliga uppträdande och han skrattade.

”Haha, det var inget! Jag kom bara att tänka på en grej.” Han vände blicken mot vägen igen.
”Säg.”

”Haha nej. Du kommer bara bli sur tror jag.” Jag lyfte på mitt ena ögonbryn och tittade frågade på honom. ”Fine, du bad om det. Du sa ju att du var sugen på pasta och så tänkte jag säga: Jag är sugen på dig. Men efter vad som hände igår kändes inte det så passande.”

Jag kände hur det hettade till på mina kinder. Justin var så söt mot mig och jag vill bara kasta mig runt hans hals och puss på honom.

”Det är lugnt Justin. Du är ju sån, så jag får la ta och börja väna mig.” Han blinkade med ögat mig och svängde sedan in på Jim’s parkering. Min mage kurrade och jag kände att bara hur redo jag var för mat!

 

 

Skoldagen var slut och som tur var hade jag inte speciellt mycket plugg. Det var inte mer än att det kunde vänta tills imorgon i alla fall. Justin och jag gick ut ifrån mattelektion sida vid sida. Han la sin hand på min rygg och vi gick bort till skåpen.

”Så babe, vad säger du? Ska vi dra ner till beachen och surfa?” Jag kunde inte låta bli att släppa ifrån mig ett skratt.

”Vill du verkligen det? Jag är fan proffs på det där.” Han höjde sitt ena ögonbryn som om att jag var helt blåst.

”Du lilla gumman, jag är fan med i skollaget.” Nu höjde jag mitt ena ögonbryn som om att han var helt blåst.

”Okej, var då. Men still jag är fan bra.”

”Det tvivlar jag inte på. Men jag vill bara inte att du ska börja gråta eller något för att jag slår dig.”

”Du är knäpp.” Avslutade han konversation med och gav mig en lätt puss på pannan. Vi gick och lämnade våra böcker vid skåpen och gick sedan ut till parkeringen för att åka hem till mig. Min syster Courtney hade vart och hämtat min bil så vi slappa köra var för sig igen.

 

Stranden var full med high school elever som precis hade slutat skolan och knappt kunde bärga sig från att kasta sig ut i dem höga vågorna. Jag och Justin stod uppe vid parkering och drog på oss våra surfar tröjor och gjorde oss själva redo för att anta dem underbart vackra vågorna. Solen lyste klart och värmde mer än väl, det var nästan så att man svettades.

”Bieber!” En kille med kort rufsigt svart hår kom gåendes emot oss. Hans båda armar var fulla med tatueringar och man kunde se att han hade haft en ögonbrynspercing. Jag såg hur Justin stelnade till för någon sekund, men återgick snabbt till sitt vanliga ja.

”Bieber, vart har du hållit hus? Vi har saknat dig!” Jag kunde en aning sarkasm i killens röst, men jag kunde inte riktigt tolka om det var positivt eller negativt.

”Fullt upp med annat.” Svarar Justin kyligt och närmar sig mig en aning.

”Vi har inte glömt vad som hände förra gången och vi förväntar oss en ersättning, det är du medveten om va?”

”Jag trodde vi redan har klar gjort allt det?”

”Vi har ångrat oss Bieber. Vi hör av oss.” Vad var det dem pratade om egentligen? Killen med alla tatueringar gick tillbaka till sitt gäng och Justin låtsades som att inget hade hänt.

”Vad var det där Justin?” Våra fötter nuddade nu vattnet och till min besvikelse var det nästan lite varmt som luften. Jag som ville svalka av mig.

”Det var inget. Skit i det. Är du redo för att surfa?” Jag nickade och några sekunder senare var ute i vattnet, redo för att ta den första vågen.

 

Justins perspektiv:

Helvete. Jävla fucking helvete. Var Stefan tvungen att komma just idag? Just precis när jag var med Rue. Just precis när jag skulle släppa alla mina andra bekymmer och surfa. Var har verkligen tvungen?

Minerna från den där kvällen när allt hade gått snett med Stefan och dem spelades upp i mitt huvud, samtidigt som jag tog den första vågen. Jag såg Rue surfa runt som en stjärna och även om jag ville glädjas och henne och bara le för att hon var så otroligt snygg. Drog Stefans samtal ner mig till botten. Lite ironiskt i med att jag befann mig ute i ett hav.

”Justin, du ser lite stel ut. Kom igen nu.” Rue kom upp vid min sida och log som en sol. Hennes skönhet gjorde mig helt knäsvag, det var tur att jag satt ner på min bräda.

”Tror jag har sträckt lår muskel eller något, jävligt stel.”

”Vi kan dra och käka istället om du vill?” Rue log.

”Vill du det? Jag kan vänta på stranden en stund, så kan du surfa lite till?” Hon la sin hand på min och tittade mig djupt in i ögonen, sedan lutade hon sig fram och pressade sina mjuka läppar mot mina. Det låter kanske töntigt att säga, men jag fick helt härligt, fjärilar i magen. När kyssen var avslutade log jag belåtet.

”Jag väntar på stranden.”

”Jag kommer snart.”

 

Jag simmade in till land och gick upp till parkeringen, för att lämna min bräda och dra av mig min surftröja.

”Så Bieber, vart har du våra cash?” Allt det här är så jävla ironiskt egentligen när jag tänker efter. Cash. Jag har alltid haft pengar, ändå var det jag var skyldig folk. Pengar. Tänk om jag bara hade frågat mina föräldrar eller morföräldrar den där gången när jag var 16 och allt riktigt drog igång. Då hade allt var normalt nu. Jag hade kunnat veta att Rue var säker, men jag gick runt och var orolig för henne istället nu. Dem skulle säkert göra något med henne. Antigen kidnappa eller tortera. Att döda henne, hade dem säkert också haft i tankarna.

”Jag har inte era jävla pengar, ni fick ju fan min bil. ni sa att det var okej.” Spottade jag ut på Stefan och hans gäng. Dem alla hade biffat till sig och det skrämde mig en aning, kan jag erkänn. Jag var vann vid att ha Eric, Dixon, John and Liam vid min sida, vid sådana här situationer. Men nu var jag själv. Helt jävla själv. Parkering var tom, när hände det senast? Jag hade enbart otur idag.

”En bil och pengar är inte riktigt samma sak i min värld. Är de det i din?” Jag skakade på huvudet.

”Ni gick med på det då. Varför gör ni det nu?” Dem alla skrattade åt mig. ”Bilen var fan värd mer än dem pengarna jag var skyldig.”

”Och vi tackar och bugar för det, men vi vill fortfarande ha våra pengar.” Sa killen höger om Stefan, Jack.

”Hur fan ska jag kunna hinna skaffa fram 350.000 tusen dollar? Jag sysslar inte med såndär skit längre.” Jag ville slå mig själv i magen. Hårt. Jag vill ge mig ett slag för att jag hade lett mig själv hamna i den här situationen. Det var mitt fel och ingenannans. Det var bara jag som hade kunnat göra något åt det den där gången jag var 16, men nej. Jag hade bara gjort allt värre.

”Du får försöka fixa det på något sätt. Om du inte fixar fram det tills slutet av veckan, kan du ge dig fan på att detta kommer sluta illa.” Stefans mörka och äcklig röst gjorde att jag rös till. Jag vile inte det här längre. Jag ville vara en normal 18 åring som kunde umgås med en tjej utan att behöva oroa sig över att hon skulle bli döda eller något liknade.

 

”Buuuh!” Jag ryckte till och kände två blöta händer över mina ögon. Jag drog sakta ner dem från mitt ansikte och vände mig om samtidigt. Rue stod där och jag tvekade inte för en sekund, utan placerade mina läppar mot hennes. Hon fnissade till och log mot mig.

”Hej babe. Hur gick det med surfandet?”

”Jodå, det gick bra. Jag fick hjälp av han där du snackade med innan. Han verkar trevlig.” Jag rös till, Stefan, trevlig? Aldrig.

”Jaså, vad kul. Vad sa han då?”

”Nä han hjälpte mig bara att bära upp brädan från vattnet. Jag lyckades skrapa upp handen, så kunde inte bära. ”Hon visade sin högra hand som var täckt med ett stort plåster.

”Gör du ont?”

”Svider lite bara, men annars är det ingen fara. Jag överlever. Ska vi dra och köpa smoothies?”

”Låter fint, hoppa in!”

 

Tystnaden var total runt matbordet. Mamma och pappa satt mitt emot varandra och jag och Jazzy lika så. Jazzy ”tåflörtade” med mig hela tiden och jag ville gärna le emot henne och skratta, men mamma och pappas hårda ansikte uttryck, gjorde mig rädd för att göra något överhuvudtaget.

”Justin, vi har diskuterat det du sa innan och vi har kommit fram till att du kan kontakta skivbolaget.”

”Är ni seriös?” Jag släppte mina bestick och stirrande intensivt på dem.

”Ja Justin, men du måste lova oss att inte skämma ut oss. Vi vill inte att det ska bli som det blev med James för Dixons och deras familj. Han förstörde allt för dem. Är det förstått?” Mammas röst var skrap.

”Det är förstått.”

”Bra.” 

Jag satt i min mjuka säng och log triumferande. Min plan hade lyckats. Dock skulle jag svika föräldrar totalt och dem skulle antagligen aldrig prata med mig igen, men det var en smäll jag fick ta. Jag skulle släppa en skiva och ge pengarna till Stefan och hans gäng. No turning back. 

---

Längesen det kom ett kapitel nu, jag vet. Men är det okej för er om jag i fortsättningen gör kortare kapitel och försöker göra dem oftare?

tills vidare,KOMMENTERA!