Tidigare:

”Vi tar den här diskussionen vid matbordet sen. Förresten jag bjöd hem Anni på middag.” Min mun formade sig som ett O. Vad sa hon? Hade hon bjudit hit Anni? Är hon helt dum i huvudet.

 

Mamma lämnade rummet och gick iväg. Den första tanken som ploppade upp i mit huvud var Rue. Jag måste iväg och träffa Rue. Nu.

---

 

Jag reste mig upp ur sängen. Tog min mobil som låg på laddning och började gå ut ur mitt rum. Jag gick ner till hallen för att leta fram mina bilnycklar. Jag suckade högt när jag inte hittade dem.

”Letar du efter dem här?” Det knöt till sig i magen på mig. Jag vände mig om och till min rädsla stod Anni där med mina bilnycklar i handen. Jag svalade högt och bilden från när hon hade legat i min säng häromdagen, kom upp i huvudet.

”Anni. Vad gör du här?”

”Pattie bjöd mig på middag. Sa hon inte det?” Jag nickade. ”Hon frågade även om vi kunde åka och handla choklad. Hon behövde det till någon efterrätt. Därav att jag håller i dina nycklar.” Jag nickade återigen.

”Ska vi åka då.” Jag visste att det inte var någon idé att försöka smitta iväg.

 

Vi satt i min bil. Radion spelades det senaste av Rihanna. Vi var fast i en bilkö som vägrade försvinna. Jag var irriterade och trummade på ratten med min vänstra tumme.

”Sluta.” Jag vände min blick emot Anni som satt och stirrade på mig med hennes blåaögon. ”Du har fortfarande dina ovanor ser jag.”

”Sluta prata som att du känner mig Anni. Jag är inte samma person för fem öre, som jag var när vi var tillsammans.” Anni tittade besviket på mig.

”Justin, jag vet att du finns kvar där inne. Bara för att du gjorde ett misstag betyder inte det att du har försvunnit. Jag älskar fortfarande dig. Fattar du inte det?” Det knöt sig i magen på mig igen. Anni var min första kärlek. Jag kommer alltid att älska henne, men inte alltid vara kär i henne.

”Förlåt Anni. Men jag kan inte leva upp till dina förväntningar. Jag hatar mig själv för mycket för att låta mig falla för dig ännu en gång.”

”Justin du behöver inte hata dig själv. Vi alla gör misstag.” Hon drog sin hand över min axel.

”Ja, men inte alla är otrogna Anni. Fattar du inte att jag aldrig kommer förlåta mig själv för det.” Precis i det ögonblicket tuttade en bil bakom oss, på oss. Jag insåg först nu att bilkön hade lättat och vi hade fritt fram att köra. Jag tryckte ner gaspedalen och körde mot vårt mål. Anni satt bara och blickade framåt.

”Justin jag vet vad du gjorde. Och du sårade mig mer än någon annan tidigare har gjort. Men du gjorde mig samtidigt lyckligare än någon annan. Och i slutet tror jag att det är det som spelar roll. Kan vi inte bara stryka ett sträcka överallt Justin?” Jag svalade hårt, så som jag alltid gör när jag är nervös.

”Jag förstår inte hur du kan förlåta mig, Anni. Det går inte ihop.”

”Jag älskar dig, det är inte svårare än så.” Hon vände sin blick emot mig och tog sin hand över min. Jag svalade hårt ännu en gång.

”Jag älskar dig Anni.” Jag pussade henne på kinden, men bilder av Rue kom plötsligt upp i huvudet. Det är var så förvirrande.

 

Rues perspektiv:

Läxhögen framför mig, fick mig att må dåligt. Jag vill gå ner till stranden och surfa, men icke då. Mina lärare hade fått för sig att den amerikanska historian och ekvationer var viktigare, vilket jag inte hade en förståelse för alls.

”Vill du ha lasagne till middag, Rue?” Mamma kom in genom dörren till mitt rum och stod med en lista i handen.

”Ja visst.” Jag blickade upp mot henne och log. Mammas lasagne var bland det bästa som fanns.

”Jag åker och handlar lite, då.” Med chans för att hitta en undanflykt för att plugga, reste jag mig snabbt upp och hoppade fram emot mamma och drog listan ut hennes hand.

”Jag gör det!”

”Oj vad har hänt med dig? Haha! Mitt kort ligger nere i hallen!” Jag log stort med tänderna och gick ner till till hallen för att ta mammas chanel plånbok och bilnycklar. Väl ute i bilen kopplade jag in min mobil och satte på ”push play”. Jag körde längs L.A:s gator och bara log. Jag kunde inte riktigt förstå själv att jag var i självaste L.A och bodde här. Jag hade alltid drömt om det, men aldrig trott att det skulle gå i uppfyllelse.

 

När jag kom fram till affären jag hade sökt, parkerade jag bilen i skuggan för att undvika varma sätten och gick in. Jag tog en korg och började leta efter produkterna som stod på listan.

”Justin sluta!” Jag vände mig om och såg Justin och någon tjej. Jag kände någon känsla inne i magen som jag tidigare aldrig hade känt och jag visste inte riktigt vad det var. Jag kände mig helt tom inombords när jag såg Justin och tjejen framför mig – jag var svartsjuk.

Jag kände mig besviken som hade låtit mig själv gilla en kille. Det hände aldrig hänt  hemma i Kanada. Jag var inte tjejen som höll på med killar. Justin hade gjort något med mig.

”Rue!” Jag vakande upp ur mitt tänkande och tittade framåt. Justin och tjejen kom gående emot mig. Jag drog på ett fejk leende på läpparna och sa,

”hej!”

”Det är här Anni.” Sa Justin och la sin hand på hennes korsrygg och så att hon kunde skaka min hand.

”Hej, jag är Rue. Trevligt att träffas.”

”Detsamma.” 

 

Jag tittade besviket upp på Justin och han märkte det med en gång. Trots att han verkade lycklig och glad med tjejen jämte han, saknades det något i hans blick. Den var liksom tom.

 

Justins perspektiv:

 

Jag var glad. Jag hade Anni jämte mig och Rue framför mig. Två tjejer som var bra mycket mer än vad jag förtjänade, men dem stod ändå kvar. Nu var frågan vem av dem man skulle välja.

 

Plötsligt kommer två män med svarta kläder och rånaluvor in i affären. Den ena håller en pistol och skriker:

”Ner på golvet!” Vi alla tre slänger oss ner och skyddar våra huvuden med händerna. Rue hamnar jämte mig och jag känner hur hon skakar. Jag vill bara hålla om henne och göra så att hon känner sig trygg. Anni ligger någon meter bort och skakar hon också.

”Om ni ligger kvar där ni är och inte rör er en centimeter, lovar jag att vi inte kommer skjuta er!” Säger en av rånare. Jag ser tårar rinna ner för Rues kinder och det knyter sig i magen på mig. Jag avskyr att se henne ledsen.

 

Rånarna hotar kassörskorna med pistol och säger att dem skjuter om hon inte lägger alla pengar i en svart väska som dem håller i. Mina händer skakar och jag är i chock. Jag vill resa mig upp, ta med mig Rue…och Anni ut härifrån. Rädslan för att bli skjuten är enorm. Jag känner någon sekund senare hur Rues hand snuddar min, då jag har låtit den fall ner till sidan av mig. Jag tar tag i den och stryker över hennes knogar. Jag tittar alvarligt på henne för att kontrollera om hon är okej, vilket hon är. Hennes ögon är rödsprängda.

”Du där upp!” Rånaren med pistol riktar den emot Anni och hon brister ut i gråt. Hon ställer sig upp på skakig ben och tittar med jämna mellanrum in i rånarens ögon.

”Vvv…aaaad vill ni?” Stammar hon. Hela butiken håller andan, ihop om att det inte ska hända henne något med samtidigt av en smula lättnad över att det inte är dem så som står där.

”Du följer med oss.” Jag reser mig hastigt upp och två sekunder senare känner jag hur en obeskrivlig känsla sprider sig genom min kropp och ljudet av en pistol hörs. Jag har blivit skjuten. Sedan blir det svart.

 

Det är ljuset och rummet är vit. Jag känner igen den välbekanta lukten av sjukhus och känner att gårdagens mat är påväg uppför. Men hindrar mig i sista sekund, då jag hatar att spy. Jag vrider mitt huvud mot fönstret som är på min högra sida och ser Rue sitta där. Hon läser i en stor svart bok, fifty shades of grey. Jag känner igen namnet.

”Rue?” Jag är torr i halsen och jag får anstränga mig rejält för att få ut något ljud över huvud taget. Rue hoppar till i fönstret och skiner upp som en sol. Hon lägger hastigt ifrån sig boken och går fram till mig. Hon tar min hand och ger den en lätt puss.

”Åh Justin du är vaken! Hur mår du?”

”Vatten.”

”Åh visst ja, dem sa att du antagligen skulle vara törstig, jag har förberett med en hel bringar.” Hon släpper min hand och fixar fram ett glas till mig.

”Tack.” Säger jag tacksamt efter att två föll glas iskallt vatten passerat ner i min hals.

”Har du ont?” Jag nickar, jag inser i samma stund att jag inte har något minne alls om vad som hände.

”Vad har hänt?” Rue sväljer hårt och tittar sorgset på mig.

”Vi var med i ett rån och Anni, din flickvän, blev kidnappad.”

”Hon är inte min flickvän.” Egentligen borde jag har svarat: ”Vart är hon? Är hon okej?” Men att hon inte är min flickvän kände mer viktigt.

”Hon sa det.” Jag sväljer hårt och känner hur min blick mörknar.

”När?” Tårar bildas i Rues vackra ögon.

”Innan dem tog med henne. Dem har inte hittat henne än och man tror att hon antagligen är…” Hon behöver inte säga något, jag förstår.

 ”Läkarna har sagt att dem vill prata med dig, jag går och hämtar dem.” Jag ruskar på huvudet.

”Kom lägg dig här en stund istället.” Jag gör plats för henne i sängen och hon lägger sig tätt intill mig. Hon lägger huvudet på mitt bröst och jag kan dra in doften av hennes hår. Jag pussar henne lätt på pannan. Jag är förvirrad. Jag minns att jag och Anni satt i en bil och pratade om min otrogenhet och att jag fortfarande älskade henne, men nu sitter jag här med Rue och det känns så rätt.

En vecka har gått sedan rånet. Jag går runt med bandage och stöd för min axel. Dem sköt mig i axeln. Jag har konstanta smärtor och nätterna är hemska. Att sova längre än en timme är lyx och att inte spy upp all mat på mindre än en halvtimme är också lyx. Tjugotals paket med värktabletter står uppdukade på mitt nattduksbord. Min tv visar Teen Wolf på MTV. Jag sitter och halvsover i sängen. Min mobil plingar till.

Jag kommer över om tio, xx – R

 

Jag ler som ett fån. Rue har gjort något galet med mig. Jag är som en helt annan person när hon är i närheten. Hon var får mig på bättre tankar och jag uppskattar allt mycket mer, när hon är där. Jag reser mig stelt upp ur sängen och kollar mig i spegeln. Jag måste fixa mig, jag ser ut som ett troll. Jag går in i mitt badrum och sätter på duschen. Jag tar av mig mitt axelskydd och plåstrarna som täcker stygnen från min operation syns. Jag kliver i duschen och håller bort axeln så gott det går ifrån det varma vattnet. Det blir ingen lång dusch, då jag måste hinna med både att fixa håret och välja något att ha på mig.

Jag tar en vit handduk och virar den en varv runt höfterna och går fram till mig gigantiska stora spegel och sätter igår med att blås mitt hår. Sedan tar jag i wax så att det håller sig på plats. När jag är klar går jag vidare ut till min garderob.

”Justin, du är uppe!” Jag hoppar till och är när att tappa handduken som sitter runt mina höfter. Rue står framför mig en aning generad. Hennes röda färg på kinderna kläder henne. Jag går fram till henne och kramar om henne. Hon luktar Rue och jag ryser till. Hon är så söt.

”Du ska vara sängliggande, du vet det va?” Jag nickar. ”Varför är du uppe då?” Jag sväljer hårt, generad över det faktum över att de tär för att hon skulle komma över.

”Jag kände mig så äcklig bara.”

”Jag har sommarjobbat på ett ålderdomshem, jag har sett äckligt, du behöver inte oroa dig.” Jag brister ut i skratt och går fram och kramar om henne. Jag känner hennes små kalla händer på min rygg och ryser till. Hon drar sin ena hand upp och ner och jag sluter ögonen av den sköna känslans om uppstår. Hon ler. Våra huvuden lutar sig en aning bakåt och vi ser in i varandras ögon. Jag slickar mig om läpparna och sedan händer det. Det jag har väntat mig, mina läppar nuddar hennes. 

---

Jag skäms för min uppdatering och jag ber som hemskt mycket om ursäkt för att jag inte har uppdaterat. Jag lovar att det ska bli bättre. 

 

Vad tycker ni om epsioden? KOMMENTERA!!!